Spänningen stiger ytterligare och nu är det bara lite mer än en vecka kvar tills festen drar igång. En löpare som ska stå på startlinjen är Helena Bjälkemo och Spring stämmer därför av läget.
Hej Helena!
Nu är vi verkligen inne på sluttampen innan ”halva” löparesverige drar till Valencia, hur laddad är du?
Jag har satsat på maraton sedan 2019, men ännu inte lyckats ta mig i mål. Var dessutom över 10 år sedan jag fullföljde en mara. Drog på mig en överansträngning i baksidans fäste maj 2021 och har haft problem till och från sedan dess. Efter ett par månader utan smärta var jag riktigt taggad inför Paris i våras, men blev sjuk fem dagar innan loppet. I maj år fick jag ont igen. Har inte riktigt lyckats få till någon kontinuitet i träningen sedan skadan. Så har byggt upp en jäkla förväntan och en hel del ångest inför Valencia. Ska bli väldigt skönt att komma i mål, för i mål ska jag oavsett vad som händer.
Har du något pass inför en mara du verkligen vill sätta för att boosta självförtroendet?
Efter skadan har jag ändrat en hel del i min träning. Jag springer mycket mindre och har två helt löpfria dagar per vecka. Jag springer mina långpass på trötta ben dagen efter kvalitetspass, vilket gör att inte heller dem är särskilt långa. Men i helgen fick jag springa 34 km vilket behövdes mentalt. Jag är rätt skraj för vad som kan hända under sista milen i Valencia. Tror inte direkt på en negativ split, utan får förlita mig på mitt pannben. Väl medveten om att det kommer bli smärtsamt men frågan är hur mycket fart jag tappar sista biten.
En utlandsmara är ju så mycket mer än bara att springa, hur ser planeringen ut med resa och boende mm?
Haha, ja det kräver sin planering. Jag åker själv denna gång, men för att alla där hemma ska vara nöjda åker jag först fredag eftermiddag. Då kan jag lämna barn och min man hinner köra sitt simpass. Ser även till att vara hemma för att kunna hämta barn på måndag eftermiddag. Var lite sen att boka så resan blev oväntat dyr, men tänker att det ger extra motivation till att inte bryta.
I september satte du nytt pers på halvmaran i Köpenhamn med tiden 1:19:23. Bra upplevelse där gissar jag?
Köpenhamn var en fantastisk upplevelse. Jag hade ingen aning om vad kroppen skulle leverera. Efter en sommar med rehab och endast lättare löpning, hade jag bara precis kommit igång med strukturerad träning. Jag studsade fram längs gatorna med ett stort leende på läpparna. Vid 17 km sa min man åt mig att öka, så där lätt ska det inte vara mot slutet av loppet. Men jag höll mig till planerad fart på 3:45 hela vägen. La in en rejäl spurt sista biten, misstog mig dock och vad jag trodde var 200 m visade sig vara drygt 800 m, så fick ändå komma i mål riktigt trött. Det är en bit kvar till mitt mål på HM 1:17 men med lite kontinuitet så kanske det kan gå nästa sommar.
Vi som följer dig på Instagram har sett att du inte haft en 100% uppladdning. Berätta lite om hur du bollar karriär med småbarn och en vilja till att springa fort?
Just nu känns det rätt tufft, då jag återupprepar den usla uppladdningen inför Paris. Denna gång fick jag dock dagisbacillerna redan fyra veckor innan tävling. Lider fortfarande av en rethosta som vägrar släppa, men har fått ok från läkaren att springa.
Men visst kan det vara utmanande att få ihop allt, men det är ju självvalt. Jag vill inte ge upp något, det är för roligt. Men det kräver sin planering med småbarn och två i hushållet som både elitsatsar och jobbar heltid. Jag är rätt avundsjuk på dem som kan vila efter sina pass. Om jag inte måste jobba så brukar jag få springa direkt till nästa aktivitet med barnen. Jag kör majoriteten av mina pass på dagtid, då min man tränar på morgonen och jag är alldeles för trött på kvällen. Sitter mycket hellre uppe och jobbar när alla andra somnat, än att ge mig ut på kvalité vid 21-tiden. Min största utmaning är helt klart återhämtningen. Sömnen är hopplöst dålig, ofta vaknar jag 3-4 gånger per natt och sover i minst två olika sängar. Tror därför att fler vilodagar är ett vinnande koncept för mig.
Till sist så låtsas vi att det är eftermiddag den 4:e december, hur har din drömdag varit då?
Även om jag vet att det inte är helt realistiskt så hoppas jag på en lika härlig upplevelse som i Köpenhamn, men viktigaste är att få komma i mål. Kommer sannolikt komma tårar, förhoppningsvis av glädje. Sen hade det såklart varit roligt om tiden är strax under 2:45.
