Intervju med John Kingstedt

0
448

I kommande nummer kan ni möta Otto Kingstedt i vårt 24-timmars reportage men innan det stämmer vi av med storebror John. Missa inte nya numret med 200 sidor löparsinspiration. Teckna prenumeration på https://springlfa.se/shop/

Hej John!                                                                                                                   För dom som följer både dig och SpringSnyggt-podden har koll på att den allmänna formen är ok just nu.                                                                                Känns livet under kontroll?

John under Tour de France i somras.

Hej!
Livet är under kontroll. Finns mycket att vara tacksam för även om jag idrottsligt inte är i närheten av vart jag hade hoppats vara. Som tur väl är finns det ju annat i livet som är roligt och som man kan ägna energi och tid åt, även fast man initialt kan bli väldigt självupptagen och deppig när man inte får ägna sig åt träning och tävling. Haft en fin sommar med familj i Frankrike och det mesta som inte har med löpning att göra går bra.

Du har haft ett minst sagt skadefyllt år, kan du berätta lite kort om dina problem?

Det hela började nog egentligen i Maj 2022, var troligen i mitt livs form efter en väldigt fin träningsperiod under våren. Sprang 5000m på Stadion med ganska rejäl smärta i ljumsken och efter det var jag ganska sargad och fick ta en månad bort från löpningen. Kom tillbaka i fint slag fram till SM 2022 där jag var väldigt nöjd med prestationen på 10 000m men blev aldrig riktigt av med problematiken runt ljumsken och hade ont i princip hela tiden även fast det gick att springa. Tyckte jag var i fin form inför Terräng-SM men där sög jag totalt, tror i efterhand att jag nog inte kunde stödja upp på mjukt underlag med skadan jag hade. I slutet på november blev jag sedan träffad av ett snöras utanför porten där jag bor och anliggande till det brast det i både ljumske och i sacrum på vänster sida. Snabbspola tills idag så har jag ännu inte riktigt blivit av med de problemen och troligen dragit på mig ytterligare stressfraktur på höger sida höft. Har i princip inte sprungit sedan december och tycker att det är märkligt att kroppen inte vill läka trots vi tagit bort löpningen helt. Nu börjar man ana att det skulle kunna vara benskörhet till en följd av en medicin som jag äter så nu går jag och väntar på DXA-scan och ny MR.

Hur är det med motivationen när man är långtidsskadad? Funderar man på att lägga ner totalt eller har du blivit mer sugen?

Detta är nog ganska individuellt. Jag jobbar ju mycket med löpning utanför min egna satsning så jag är ju alltid en del av det på något sätt ändå. Podden har varit bra för man har fortsatt fått höra från och prata med flera löpare som levererat stenhårt i år. Jag tror att det faktum att jag utöver skadan föll in i en ganska rejäl mental funk, så har jag för första gången inte brytt mig särskilt mycket om mina egna ambitioner och mål relaterat till löpningen. Har varit glad för de som har lyckats, både nära konkurrenter, de som är mycket bättre och de som är sämre, men inte känt någon som helst stress eller avund över det. Intalar mig själv att det har varit sunt att stänga ner detta år. När jag mådde som sämst mentalt så spelade ju löpningen verkligen noll roll, då var det mest tankar på att man ville vara en bra pappa och partner som fyllde tankerummet, men i takt med att man blir fysiskt och psykiskt bättre så tar den ju större plats igen. Märker när jag skriver nu att det möjligt bara blir massa floskler och flummigt så ska försöka rädda upp det med någon slags poäng.

Det finaste med löpning, som jag ser det, är att alla kan uppleva samma känsla av glädje över att nå ett mål oavsett nivå (flosklerna fortsätter). Glädjen jag kände över att springa pers över 10 000m förra sommaren vill jag påstå är lika stor för mig som någon som springer flera minuter snabbare eller långsammare men persar. Den känslan vill jag fortfarande uppleva och därför vill jag inte lägga av. De som känner mig vet att jag har två mål kvar, sub 14 och sub 29. Jag är relativt nära på båda distanser. Vi har nu i Sverige så otroligt många löpare som är mycket bättre än mig så det finns inga som helst tankar på mästerskap eller medaljer, bara på mina individuella tider. Men jag tror nog att känslan som jag förhoppningsvis kommer få känna om jag löper 5000m på 13.59 är den samma som en världslöpare som Andreas Almgren känner när han en dag springer på 12.59 eller som en adept känner när denne springer på 19.59.

Inget ont som inte för något bra med sig brukar man säga. Tidigare har cykling varit något du knappast rosat men nu är du riktigt inbiten. Berätta om den förändringen?

Jag har egentligen aldrig ogillat cykel som sport. Jag har ogillat cykelmännen med cyklar för 100 000kr, förståsigpåare som menar att om löpare bara cyklade så skulle de springa snabbare och alla dumma regler förknippade med sporten. Men nu under denna skadeperiod så har det varit fantastiskt att få cykla. Köpte en begagnad racer på Blocket och har cyklat ganska många mil i sommar. Gick så långt att jag bestämde att semestern skulle förläggas i Frankrike för vinprovning men framförallt för Tour De France-spanande. Nu längtar jag mer efter Vueltan än efter Friidrotts-VM i Budapest. Men helt allvarligt, fattar ju varför folk cyklar, det är skonsamt och man får se mycket och är ute i det fria. Man kan äta samtidigt som man tränar, bara en sån sak. Jag framhåller dock fortfarande att det inte är något du bör ägna dig åt för att bli bra på löpning. Kan du springa så spring, kan du springa mer, spring mer. Kan du bara springa lite, absolut, då är det bra att få in lite mer timmar. Men det finns en anledning att proffscyklister är relativt sett dåliga löpare.

Blir det någon tävling t.om.?

Hade tänkt cykla Roxen Runt imorgon men blev precis superförkyld. Men skulle gärna testa en tävling innan jag är löpbar igen.

Stilikonen John.

Vi släpper cyklingen lite, du är ju även tränare åt flertalet bra löpare sedan några år.  Är din skadeperiod något positivt för just coachandet eller bara ännu en påminnelse om du själv inte kan springa?

Det har definitivt varit något positivt, man blir investerad i deras framfart och vill att det ska gå bra för dem. Jag har gjort många fel under min karriär som jag önskar att jag hade gjort annorlunda. Dessa fallgropar försöker jag hindra dem från att falla i. Sen är det ett bra gäng, de verkar gilla varandra och de är stöttande sinsemellan utan att vara så förbannat glättiga. Jag tycker om dem. Jag tror jag skrev det någon gång tidigare, tränare som lovar eller garanterar saker håller jag inte mycket för. Det finns inget program som garanterar en någonting, vem som helst kan egentligen läsa på och förvärva kunskap om löpning. Det är inte så svårt. Det viktigaste är att få till en relation där man tror på de man gör, och att inte vara så låst utan flexibel.

Du är rätt influerad av den norska modellen, är det den grundfilosofin du har fullt ut för dina adepter?

Ja det är det, speciellt ju mer volym en individ springer. För de som springer lite mindre så blir det en modifikation med grundidén är ändå lugn distans, kontroll på passen och plocka ut det när du ska. Vissa är är mer lättlärda när det gäller detta än andra, men man brukar få till det tillslut. I och med att jag själv är skadad och har varit ganska mycket skadad i min karriär så har jag som ett grundmål att alla ska vara löpbara, även om det innebär att man kanske inte pushar det så mycket som man skulle kunna. Jag tror dock på devisen att man vinner på 90% över långtid än 110% över kort tid för resultat. Om snittadepten löper runt 7-8 mil i veckan så är det oftast två trösklar stora delar av året. När man börjar komma upp mot 10 mil så kan en dubbeltröskel bli aktuellt. De som springer färre mil tycker jag ändå ska samla ganska mycket volym på ett individuellt pass i veckan. Då kan långpasset bli ett kombinerat tröskelpass.

Slutligen då, ni brukar ju bjuda på ett veckans pass på SpringSnygg-podden. Hösten och många maror närmar sig så nu får du gärna dela med av ett sista genrepspass inför en sådan.

Ni får näst sista veckan inför Stockholm Marathon för en adept som sprang väldigt bra och blev 24a (2.31.58) i loppet. Henrik Zeffer.

Måndag – 120′ mycket lugnt + rejält med stretch

Tisdag – 3k uppv + stretch och drills + 3x(3,2,1k) (2′ joggvila) @ 3.35, 3.30, 3.25 + 2k nedv

Onsdag – Vila

Torsdag – 60′ + rejält med stretch

Fredag – 45′ jogg + rejält med stretch

Lördag – 3k uppv + stretch och drills + 8k @ MP (2′ vila) + 3x400m (1′ vila) @ 72 + 2k nedv

Söndag – 40′ jogg + rejält med stretch

Lycka till med löpningen!

 

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här