Inför årets utesäsong, med slutmålet att delta i VVM i Lyon samt uppvisningsloppet för masters i Beijing i augusti, hade jag formulerat det tydliga mantrat: ”håll dig hel och frisk!”. Detta tydliga budskap var tydligen otydligt. Åtminstone för mig själv, för det har inte lyckats. Ja, alltså, det kunde vara värre. Jag är inte sjuk och jag är inte allvarligt skadad. Men jag gjorde misstaget att i maj pröva mina vingar och tävla på överfartsdistansen (för mig) 300 meter. Stort misstag. Vid utgången av kurvan stramade det obehagligt i höger hamstring, så jag saktade ner, in på gräset och bröt loppet. Tur i oturen att jag bröt, men sedan dess har det varit hack i skivan och flera avbrutna pass.
Att jag alls kunnat träna, faktiskt det mesta under de senaste veckorna, har att göra med att jag är omgiven av hjälpsamma och kunniga rådgivare: från Mats och övriga medtävlare som hjälpte mig linda låret direkt efteråt, till Sunne som lämnade rehab-tips, min naprapat Camilla som behandlat mig ett flertal gånger, min son Joel (som kan skriva romaner om rehab och alternativträning) och inte minst min fru Karin, som alltid säger det jag behöver höra och ger mig de råd jag borde följa, även när jag inte vill lyssna, och dessutom kan behandla muskler med omild och välgörande omsorg. Senaste tipset var ett akutbesök hos naprapat-Mats, som analyserade kroppsstatus, knäckte kotor, förlängde mitt högerben, manglade baklåret och konstaterade att ”vi nog ska få ordning på det här”.
Jag vågade inte fråga om hur lång tid det kan tänkas ta. Egentligen spelar det ingen roll. Jag kan ju bara följa mina förhållningsorder: successiv återgång till löpträning med olika karaktär, kompletterat med specifika styrke- och rörlighetsövningar. Mot slutet av veckan testa ökad fart, men inte full gas, och sedan återbesök.
Fortfarande återstår sex veckor till tävlingen i Lyon, nio till Beijing. Men tiden går fort, inte bara när man har roligt, utan när man har bråttom. Jag måste optimera varje vecka, varje dag och varje träningspass fram till dess. Det kommer att bli en kamp mot klockan, på ett annat sätt än vad jag är van vid. En kamp för att förbli hel och frisk.
