Klenast i Umeå!

Cecilia Kleist  

Nu var ju planen att rapportera om när jag gjorde succé i Umeå. Tyvärr får detta utgå, då det liksom inte alls blev någon succé, snarare ett stort stort fiasko…

Uppladdningen inför SM kanske har gått lite sådär. Hela året har väl kanske gått sådär. Jag minns att jag gjorde ett hyffsat lopp i inomhuspremiären i januari på 3000m i Norrköping och persade. Därefter vet jag egentligen inte om jag gjort nåt som har varit bra. Jag har sprungit några asfaltsmilar utan några direkt toppenresultat, jag har brutit ett 10000m lopp i Oslo efter en ganska orealistisk utgångsfart. Jag ladda inför SM-milen med en förkylning och krafterna var inte vad de borde ha varit när jag till slut nådde Malmö Stadion på en 8:e plats. Avslutningsvis försökte jag även springa bra i det fina loppet Kraftprovet i Trollhättan, men även där blev det en flopp och jag knäcktes uppför slusstrapporna med efterföljande rullgrus och stappla till slut i mål som 2:a dryga minuten sämre tid än förra året.

Därimellan har jag såklart även tränat en del bana. I Linköping innebär det en viss härdning med en konstant kamp mot motvinden på friidrottsarenan. Den är så satt säga mer eller mindre, men den finns alltid där som en vägg i sista kurvan. Har man sen riktig tur så kombineras detta med att de ska köra vattenspridarna, då såklart bara 2 i taget några minuter var så man garanterat får möta ett regnoväder någonstans på varvet runt hela passet igenom.

Chocken var därför rätt stor när jag veckan 4 dagar före SM lyckades prestera riktigt bra tider på ett intervallpass. Kan varit det första på sissodär 5 månader. Skönt, nu var ju toppformen här precis lagom till SM. Odödlig var det då bara hoppa på där planet till Umeå.

En lättare kvällsjogg utfördes när man väl anlänt till de norra delarna av landet. Därefter var det mest att försöka ladda energi inför starten fredag kväll och intala sig själv att man var i toppform.

SM10

Taggade för start!

Startfältet såg från början ut att det bli rekordstort. Innan vi stod på startlinjen var dock över hälften redan borta och 12st ställde upp. Taktiken var rätt solklar, bara försöka hänga med så länge det går om det inte börjar bli överdrivet snabbt. Första kilometern klaras av rätt lätt och jag är fortfarande på nivån odödlig och på väg mot SM-medalj. Det var en väldigt intelligent tanke när det var 9km kvar, dvs. ganska långt det. Vi har ganska snabbt blivit 4st som fått en lucka till övriga i startfältet. Även nästa kilometer går rätt bra, men sen blir jag otroligt snabbt väldigt dödlig. Känslan när jag inser att jag börjar få slita redan nu för att hålla fart och det är runt 18 varv kvar är lite sådär. Försöker att nu vara aningen smartare än vad jag var nyss och lägger ner jakten på SM-medaljer och väljer att släppa en lucka för att få ner ansträningsnivån nån procent och hoppas istället på att någon av de 3 framför så småningom ska tröttna när jag piggnar till. Så smart var jag nog inte ändå när jag nu inser vad jag skriver. Ganska snart får jag nu istället sällskap av klungan bakom och tycker det är rätt skönt och lägger mig i rygg där istället. Går tyvärr inte så lätt det heller och börjar så småningom inse att jag ligger och släpper lucka lite då och då även här. Med 10 varv kvar så lyfter jag inte på fötterna längre… Så där fick det bli slut på lidandet. Det var inte riktigt så jag hade planerat, att kliva av för att man blir trött är lite väl klent, men jag var verkligen supertrött. Man kan säga att feststämningen i Umeå uteblev och de som slapp umgås med mig kanske ska vara aningen glada över det.

unnamed

Så är långt såg det ändå hoppfullt ut..men det var en bit kvar

Det jobbiga läget nu var ju att från Umeå är det långt hem och bara för att man är lite lagom less och inte så jättetaggad för att även springa ett 5000m lopp innan dess så var det bara inse att det inte fanns någon återvändo. Lördagen fick ägnas åt saker som lite lätt jogg, återhämtning och kolla lite på övriga grenar.

Sen var det söndag och det var dags att börja ladda för tävling igen. Fördelen med att jag ändå inte hade plågat mig runt 10000m loppet var att jag inte var så sjukt sliten som jag normalt sett är två dagar efter 10000m. Idag visste jag dock inte riktigt vad jag skulle våga mig på och idag var jag extremt dödlig. Tänkte nånstans att jag får i alla fall inte bryta. Åka hela vägen till Umeå och bryta två lopp verkar lite väl slöseri. Kunde jag ju istället stannat hemma och ägnat mig åt nåt annat viktigt.

Idag tappa vi inte lika många före start och hela 24st var avprickade. Kul det! Som vanligt när starten går på 5000m så är tempot ganska lågt. Det passa mig då ganska bra som idag är väldigt feg. Vid 1800m kommer det dock ett tokryck som jag försöker att inte ens lägga märket till utan fortsätter mest hålla någon fart som känns kontrollerat. Efter några varv inser jag ändå att vi åter är ifatt klungan och hoppas nu lite på att jag ska orka hänga med en bit, men ganska snart stegras farten igen och jag släpper återigen. Det är ganska skönt att vi nu ändå är två som ligger lite mittimellan klungorna. Är man själv i det läget så är risken väldigt stor att klungan bakom kommer ifatt rätt snart. Fördelen med 5000m är att när jag så småningom når nivån sjukligt trött är att det bara är strax över 2 varv kvar och det klarar jag av att springa på vilja. Så det lågt satta målet att komma i mål uppfylldes i alla fall.

SM5

Mycket folk i klungan på 5000m och jag har som vanligt hamnat i ytterspår…

Lämnar SM för den här gången med en rätt besviken känsla. Minns min storhetstid när jag vara med och tog medaljer, det var tider det! Att mest vara någon slags utfyllnad i startlistan var kanske inte ambitionerna och mest är det jobbigt att det inte finns någon direkt förklaring på att formen inte är vad den borde. Kanske helt enkelt inte är bra att vara skadefri för långa perioder i sträck, kanske helt enkelt har blivit för gammal och seg, kanske springer för mycket och för långsamt, eller för lite och för långsamt, kanske ska sluta tänka hela tiden… Jag kommer bli i toppform igen, vilken dag eller vilket år som helst…

 Dela på Facebook