Träningarna och tävlingarna har verkligen skiftat i kvalité sedan en tid tillbaka. Jag backar bandet till perioden innan SM på 10 000m dvs till mitten av juli. Då tränade Johan och Ekvall riktigt bra tillsammans under en vecka inför SM i Umeå. Det blev en tuff vecka med riktigt bra fart på kvalitetspassen. Återhämtningen efter den här veckan tog dock betydligt längre tid än vad jag trodde, vilket ledde till att Johan troligtvis hamnade på gränsen till överträning.
Tyvärr insåg vi inte detta förrän efter SM i Umeå.
Det är nu det svåra börjar. Vi drog ner på träningen rejält men fick ändå inte tillbaka känslan med lätta ben. Några av träningspassen flöt trots allt på hyfsat och Johan hann även med 10 000 m på Heden i Helsingborg. Där sprang han solo på 29.45 utan att gå helt i botten.
Nästa tävling blev Norrköpings stadslopp och där gick det riktigt bra, kanske bästa tävlingen i år hittills. En backig bana som Johan hade 29.59 på trots en tuff öppning.
Efter Norrköping blev Johan uttagen till Finnkampen som också var det stora målet för 2014. Återigen var benen och kroppen inte med Johan alls. De sista 20 varven blev en lång plåga men han kämpade ändå till sig en femte plats.
Vi drog ner på träningen ytterligare vad det gäller fart och mängd. Vi hade ju endast två veckor på oss att hitta formen till SM på halvmaraton. Efter några dagar kom äntligen några bra pass. Något distanspass gick lätt och även någon del av ett fartpass. Vi var osäkra på formen men taktiken blev ändå en hög utgångsfart vilket Johan trivs med.
Första 10km på 30.39 och 1.06.06 i mål och ett silver på SM. Det var vi väldigt nöjda med.
Med facit i hand så måste vi ha betydligt mer marginal inför viktiga tävlingar. Under vintern kan han köra 20 mil i veckan och prestera fina tider men under en tävlingsperiod där vi endast kör 13-16 mil funkar det inte alls ibland. Detta beror ju så klart på en mängd olika faktorer men det är återhämtningen vi har slarvat med. Jag har underskattat återhämtningstiden efter några av tävlingarna och efter de tuffa fartpassen. Man lär sig av sina misstag.
Vi ska vara tacksamma för att det stannade vid lite överträning. Det kunde lika gärna lett till infektion och skada.
Under de senaste 6 veckorna har träningen legat på 13-18 mil i veckan. Tre fartpass under veckor utan tävling och ett till två fartpass under tävlingsveckorna.
Johans egna tankar under den här perioden:
Sedan SM-milen har tävlingsresultaten gått upp och ner, men tyvärr mest ner. Orsaken till detta beror med största sannolikhet på att jag har tränat för mycket och framförallt för hårt. Inför SM på bana så gick träningen bra och de sista 10 dagarna innan 10 000m i Umeå så tränade jag och Ekvall tillsammans i Blekinge. Som ni vet är både Ekvall och jag pannbenslöpare vilket resulterade i att vi körde för hårt vilket i sin tur bidrog till att Ekvall blev sjuk och jag övertränad. Veckan innan SM så var jag i riktigt bra form men väl på SM så var benen sega som sirap och jag fick slita hela vägen.
Sex dagar efter SM sprang jag 10 000m på bana, själv på Heden i Helsingborg, på 29.45. All min hårda träningen gör att både träningen och tävlingarna går mycket upp och ner. Den 16:e augusti sprang jag Norrköping stadslopp och benen kändes lätta och fina. Jag blev trea efter William, 29.43, och Ababa Lama, 29.50. Jag hade semester under dessa veckor och passade på att vila och sova ut och det tror jag gjorde att kroppen kunde tillgodogöra sig träningen.
Finnkampen två veckor senare var ett av säsongens stora mål men tyvärr tränade jag för hårt även inför detta lopp vilket gjorde att Finnkampen mer kändes som ett riktigt jobbigt träningspass än som en tävling där man skall vara pigg och utvilad. Riktigt bra att Lars Södergård och ”Musse” försvarade de svenska färgerna. Efter Norrköping stadslopp körde jag kvalité på tis, tors, lör, mån, ons och sedan var Finnkampen på söndagen. Med facit i hand skulle jag tagit det lugnt hela sista veckan. Förra året var jag inte i alls lika bra form som nu och då sprang jag på 29.44 på SM i Borås. Anledningen till det var att jag inte sprang någon kvalitet de sista dagarna och bara körde enkelpass.
I lördags sprang jag Stockholm halvmaraton och tog ett SM-silver. Ababa var för stark och de sista 7 km bevakade jag mitt silver och kunde njuta sista kilometern in mot mål. Kanonfina förhållande med 18 grader och svag vind och ett fantastiskt publikstöd ut med banan. Jag hade en skön känsla i kroppen fram till 17km och kände tidigt att det skulle bli medalj.
Veckan innan Stockholm körde jag sista kvalitetspasset på måndag morgon och sedan ett lite snabbare distanspass på onsdag morgon. Bortsett från det enkelpass i form av lugn distans.
Förra helgen var jag förkyld men jag kunde träna som vanligt eftersom förkylningen bara satt i näsan. Var dock lite orolig för att det skulle kännas vid en maxansträngning i över 60 minuter men det gjorde det som tur väl inte.
Jag ser sommaren år 2014 som en lärotid där jag har kommit fram till att det är bra att träna hårt men att det viktigaste av allt är att träna smart. Hårt har jag tränat men knappast smart. Jag får vara tacksam över att jag har hållit mig hel och frisk. Nu gäller det att ta det lite lugnt ett par dagar och sedan komma igång med träningen igen.
