Inser på fredagen att jag har fem timmars lucka mellan lördagsmorgonens årsmöte och eftermiddagens föreläsning. Plötsligt får jag ett anfall av anmälningstourettes och börjar febrilt leta lopp i närområdet. Valet står till slut mellan Falktouren, Malmö halvmaraton och Öveds trail. I Malmö ligger starttiden för sent på dagen och det känns långt att köra till Falkenberg. Det får bli en tur till Övedskloster helt enkelt.
Väl på plats så ser jag till att snabbt få min efteranmälan gjord för att sen kunna komma ut och värma upp och bekanta mig lite med banan. Man slås direkt av de vackra omgivningarna, och även om det blåser en del så skiner solen och värmer behagligt. De två avslutande kilometrarna på tiokilometersbanan känns hyfsat flacka, och har man krafter kvar så bör man kunna plocka in en del tid här. Fem minuter innan start så är jag på plats i fållan, och stärkt av att vara en av få med tävlingslinne så ställer jag mig i främsta ledet.
Jag lägger mig som trea ut från start, men inser redan efter 500 meter att det går lite för fort för mig (3.30-tempo) och bromsar ned farten till fyraminuterstempo. Ganska snart viker vi ut på snåriga stigar och sedan in i skogsterräng över stock och sten utan några direkta stigar att följa. Vid det här laget har jag blivit passerad av några löpare och känner att jag hela tiden tappar tid i terrängen, men krymper luckorna på de lite mer flacka partierna. Stora delar av banan går i ganska knixig terräng där det gäller att hålla koll på vart man sätter fötterna. Vi korsar även kalhyggen, plumsar genom bäckar och efter 7km följer ett parti av löpning i sand längs strandkanten.
Just i detta parti blir jag passerad av fältets första dam, som här gör en rejäl tempohöjning och puttar ner mig till en niondeplats. Jag inser att det är nu eller aldrig och bestämmer mig för att ta rygg. Och ganska snart är vi ifatt de tre framförvarande killarna, och när banans tuffaste backar börjar så är vi plötsligt en kvintett. Tjejen jag tagit rygg på trippar lätt förbi de framförvarande, men själv lägger jag mig sist för att istället försöka tugga mig förbi en i sänder. Vid toppen av backarna är jag hastigt och lustigt sjua och nu återstår bara 1,8km utförs-/flack löpning.
Trots att jag lägger in en rejäl spurt de sista 200-300 metrarna så lyckas jag aldrig komma närmare än tio meter på sexan i loppet, men jag går i mål på en helt godkänd sjundeplats och en tid runt 48:00. Det är svårt att relatera till tiden, men jag tog åtminstone ut allt jag hade och rent spontant kändes det som en jobbigare resa än förra veckans Lidingölopp. Förhoppningsvis blir det en uppföljare nästa år och då rekommenderar jag verkligen alla vänner av tävlingsformen att ge Öveds trail en chans. Naturupplevelser, backpass, utmanande terräng och adrenalinkick i ett. Dessutom superbt arrangerat inte minst med tanke på att det var premiäråret.
Loppet har två klasser, 5 eller 10km. Båda klasserna hade ganska överlägsna segrare:
5km Eddie Bengtsson från Björnstorp 18:02
10km Robert Skillborg, Kungsbacka 43:05
Totalt var det 210 personer som sprang.
