Kalmar kokar av förväntansfulla löpare. Det är dagen före Kalmar Malkars 21 km, halvmaran som Högby IF arrangerar tillsammans med staden och med gymmet Malkars. Loppet understryker det faktum att löpning i Kalmar blivit en centrum.
Den smått legendariska klubben Högby IF friidrottssektions ordförande Calle Nilsson pusslar ihop de sista bitarna inför morgondagens lopp. Telefonen ringer oavbrutet, det är mycket som ska klaffa. Vart ska bajamajorna stå? Är alla markeringar på plats?
Loppet är bara ett år gammalt, förra året drog man nästan 500 löpare, nu ser de ut att bli 600-700. Efteranmälningarna trillar in i en jämn ström till Per Hammaräng Grip som sitter vid ett bord i ett hörn på Malkars största gym. Det skramlar från vikter i styrketräningssalen och Calle hälsar på Claes Hydvall, personlig tränare på Malkars, inriktad på löpning, som tar emot nästa kund.
– Jag har cirka 90 löpare på gång hela tiden. Mina klienter får hjälp med styrka, kost och löpning. Alla som söker upp mig har tydliga tidsmål och man vill utvecklas!
Träning är stort i studentstaden Kalmar och Malkars har växt stadigt de senaste åren. I dagsläget har man fyra träningscentrum i Kalmar och femte, ett kvartersgym på Varvsholmen öppnar under oktober.
Parallellt har kommunen fattat beslut om en satsning på att utveckla stadens turist- och idrottsevenemang. Nu finns här förutom allsvensk fotboll även cykellopp, triathlon, simtävlingar, och en massa löpartävlingar och motionsspår för oss med spring i benen.
Besöker man Kalmar för första gången och har en timme över för en runda tipsar Calle om Stensö runt. Det är en vacker slinga utmed havet, med start och mål vid Kalmar slott.
Hela familjen springer
Han ska själv inte springa i morgondagens lopp, tiden räcker inte till det, men sonen David Nilsson är segertippad. För så är det med familjen Nilsson från Löttorp, alla springer. Calle och Katarina träffades till och med på en tävling, och tillsammans med barnen Ida, Johanna, David och Marcus har man stått på prispallar sedan 1980-talet.
– Jo, löpningen är ju ett gemensamt intresse för oss, men barnen fick prova på både fotboll och hockey och andra idrotter innan de bestämde sig. Och jag har aldrig skrivit något träningsschema till dem, man ska inte styra för mycket, säger Calle.
Det är snart 40 år sedan Calle, terränglöparen från Löttorp, ordnade en nystart av friidrottssektionen i Högby IF. Fram till i dag har klubben gjort en enastående resa, både resultat- och deltagarmässigt, mycket tack vare Calles ledarskap som alltid gått efter mottot att alla är välkomna.
Tidigare arbetade han som idrottslärare, men nu är han delaktig i den satsning som Kalmar kommun gör på idrott och turism. KalmarMalkars halvmaraton är en del i arbetet för att stärka stadens idrottsprofil. Troligtvis hade man inte kommit lika långt på vägen och haft så många lopp som man har i dag om det inte vore för att Calle startade nya hela tiden. I år arrangerar Högby IF inte mindre än 14 lopp, både i egen regi och tillsammans med andra.
Det är mycket jobb, men roligt. Loppen gör också att många vill träna med oss. Vi har alltid haft den öppningen, att alla är välkomna i fören- ingen, ung som gammal.
Har du något råd till andra klubbar som vill arrangera flera lopp?
– Att kavla upp ärmarna och jobba. Man måste lägga ner mycket arbete för att det ska bli bra arrangemang. En bra funktionärskår är viktigt för att det ska gå runt. Alla måste hjälpa till, och efter ett tag när de upptäcker vilket värde det har gör de det med glädje, säger Calle med stolthet.
”Vi är som en stor familj. En anda och gemenskap vi byggt upp med träning för både gammal och ung”
Hur skulle du beskriva andan i föreningen?
– Vi är som en stor familj. En anda och gemenskap vi byggt upp med träning för både gammal och ung. Och i och med alla arrangemang är man behövd och behöver hjälpa andra, man kan inte bara tänka på sig själv utan behövs i maskineriet. Till exempel kom Marcus hem från usa i går och får stå flaggvakt som alla andra.
Läs mer: Ölands bästa löparrunda runt Hornsjön
Grunden till friidrottssektionen lades av Calle och kompisen Leif Johansson på 1970-talet. Calle spelade fotboll i Högby IF, vars friidrottssektion låg i malpåse, när löparlegenden Sten Medelius upptäckte honom.
– Han såg att jag hade bra kondition och jag sprang några Ölandsmästerskap i terräng, men när jag skulle ställa upp i dm fick jag inte tävla för Högby, eftersom vi inte var med i Friidrottsförbundet.
Calle och Leif löste det genom att starta en friidrottssektion. Året var 1975 och till en början bestod klubben av några vänner och deras barn.
Stigande medlemsantal
1978 arrangerade sektionen sitt första egna lopp, Hornsjön runt, i en tid där klubbarna började anordna lopp för att få intäkter. 1979 var det premiär för Kyrkstafetten, som man än i dag arrangerar tillsammans med Ölands Idrottskrets, och året därpå lade man till Ölands Maraton i tävlingsutbudet. Varefter tävlingar tillkommit har också medlemstalen stigit.
– Det har accelererat ganska häftigt de senaste åren. På 1970-talet kunde vi knappt få ihop ett stafettlag på fyra personer, nu är vi 200 medlemmar, säger Calle som fortfarande är ordförande.
Genom åren har fler tävlingar tillkommit, några har skrotats och klubben också stått värd för olika mästerskap, bland annat veteran-SM på bana och i maraton två gånger och mångkamp en gång. Terräng-SM på Böda sand 2006 är särskilt minnesvärt tycker Calle.
– Det var ju en helt galen grej att ansöka om ett terräng-sm på Öland, men det var spännande och alla var oerhört nöjda med banan som bland annat gick över en golfbana, säger han.
Ett stort steg i utvecklingen beror också på att man 1989 fick Ölands enda allvädersanläggning i Högby, sedan dess har man kört många arenatävlingar årligen, störst är Ölandsspelen som i år firar 25-årsjubileum.
Läs mer: Kalmars bästa löparrunda
Även på fastlandet
Parallellt med att loppen blivit fler har klubben även vunnit mark på fastlandet. Sedan Calle och familjen lämnade ön och flyttade in till Kalmar har en stor del av träningsverksamheten följt med.
– I dag är vi ungefär 50/50 när det gäller med- lemmar på Öland och i Kalmar, och vi bedriver träning både i Kalmar och i Löttorp, säger Calle.
För klubbens del är framtidsmålet att gå upp i den högsta serien. Förra året vann man Götalandsserien division 1.
– Av tradition är vi starkast på löpningen, men klubben har blivit mer och mer allsidig. Om vi kunde gå upp och få tampas med de sex bästa lagen i Sverige är vi inte längre bara en löparklubb. Jag tror vi är där inom två år, säger Calle.
I framtiden ska han och klubben försöka få SM-status på Kalmarmilen och ansöka om att få arrangera veteran-SM i friidrott ytterligare en gång.
Hinner ni med fler tävlingar?
– Det känns som om det är lagom nu, men det kan alltid bli något nytt. Jag fick en idé i höstas om ett lopp till förmån för Världens Barn-insamlingen. Både Radio Kalmar och Kalmar ff är med. Loppet går i oktober och jag tror att det kan blir riktigt stort, mellan 1 500–2 000 deltagare.
Hur många timmar i veckan lägger du på klubben?
– Det har jag inte räknat på men det är många. Nuförtiden blir det inte så mycket tävlande längre. Både han och hustrun Katarina hade sina toppar under 1980-talet. Calle främst inom hinderlöpning och Katarina på 3 000 och 5 000 meter. Några av deras tider står sig fortfarande som klubbrekord, men nu förtiden får Calle se sig omsprungen av barnen.
– David var den förste att slå mig, och det måste ha varit på någon längre sträcka. Nu tävlar jag bara när jag hinner, de stora arrangemangen går före. Men på Lidingöloppet och terräng-sm siktar jag på att vara med.
Nästa år går Calle Nilsson in på sitt 40:e år som ordförande för Högby if:s friidrottssektion, och han fortsätter gärna leda så länge han har medlemmarnas förtroende.
– Det är inte så att jag inte släpper det ifrån mig, men så länge jag känner att jag har förtroende vill jag vara kvar och det känns bra.
Är du kvar om tio år?
– Det vet jag inte, det finns många andra som kan axla rollen. Vi har bra ungdomsledare som är födda att bli ledare. Det viktigaste är att hitta en bra mix för föreningen, att alla hittar en uppgift som man trivs med. Någon måste vara spindeln i nätet.
Han erkänner villigt att han lever för löpningen.
– Så är det nog, det skulle nog inte gå annars. För mig är löpning många gånger en härlig ventil, tankar och problem ventileras och det dyker upp lösningar som man inte tänkt på innan. Det är som terapi, det finns inga mediciner som slår det.
Läs mer: Löpning i Uppsala.
Omarbetat reportage som först publicerades i Spring nr 1/2014. Text Jennie Lorentsson Foto: BG Nilensjö, Mikael Grip, Jennie Lorentsson och Stina Stafrén
