Underbar löpning i Uppsala

Reportage  

löparstaden uppsala slottet
Förutsättningarna för framtidens Uppsalalöpare är goda. Staden med de underbara rundorna bygger en ny inomhusarena samtidigt som allt fler hittar ut i spåret och till en ny form av lopp.

Reportaget publicerade först i Spring nr 2/2014. Text Jennie Lorentsson Foto: BG Nilensjö, Mikael Grip och Richard Andersson

Luften är härligt krispig och solen skiner när Spring besöker Uppsala en tidig höstdag. Studenterna har intagit stadens kaféer och parkbänkar och det ligger en känsla av förväntan i luften. På Gränby sportfält har det första spadtaget till ifu Arena tagits, innebandy- och friidrottsarenan som planerats i åtta år och varit efterfrågad sedan slutet på 1980-talet, då den gamla löprakan vid Fyrishov togs bort.

– Arenan är verkligen efterlängtad i friidrottskretsar och kommer att underlätta träningen vintertid. Med den kan man få pass på bra underlag, löpmattor är inte lika bra och springer man på halt underlag får man inte samma fart, säger Janne Holmén, en av Uppsalas genom tiderna främsta löpare, med bland annat ett em- guld i maraton för Finland i ryggsäcken.

Även om Holmén avslutade sin elitidrottskarriär 2009 är han fortfarande en framstående löpare och tävlar för klubben Rånäs 4H.

janne-holmen-uppsala

– Jag tränar några gånger i veckan och deltar i tävlingar i närområdet. Det fortfarande roligt att tävla lagom ofta. Närmast i tiden ligger Stockholm Halvmarathon och kanske terräng-sm, om vi får ihop ett veteranlag i klubben, säger Janne Holmén till Spring.

Med familj och heltidstjänst som lärare vid universitet tar han de träningstillfällen som ges.

– För det mesta springer jag själv, när jag har tid, det blir mer effektivt. Oftast blir det kvalitetspass inriktade på nästa tävling.

För löpare med Uppsala som bas, eller för besökare, rekommenderar Janne att man springer längs med Fyrisån.

fyrisan-uppsala löpning i uppsala

”Från stan kan man springa söderut, då får man en mil på grusväg och det är väldigt fina omgivningar”

Söker man backträning bjuds det på bra motstånd vid slottet inne i stan, samt vid fornlämningsområdet Gamla Uppsala.

Läs också: Möt löparen – Janne Holmén

Vilken är Uppsalas fördel som löparstad?

– Sett till antalet invånare är det den fjärde största staden i landet, men det är ändå nära till naturen och det finns gott om motionsspår. Nackdelen för elitlöpare är avsaknaden av hall vintertid, men det håller ju på att lösa sig, säger Janne.

Folk överallt

Anna Lindh, en annan av Uppsalas löparprofiler som på senaste tiden börjat att tävla igen, instämmer i Janne Holméns beskrivning. Hon möter löpare på olika plan dagligen, i Löplabbet-butiken där hon arbetar tillsammans med maken Jörgen, i klubben Rånäs 4H och i Löpsteget, en träningsgrupp som hon leder tillsammans med Nils Öström.

– Det är fler som är ute springer nu än för 15 år sedan, det är folk överallt, då var man ensam. Man märker också att folk börjar bli bättre. Inte som på 1980-talet, det var ju extremt. Nu springer folk för att må bra, men det kommer ju fram några som är bra, säger hon.

lopning-rundaLiksom Janne Holmén föredrar Anna Lindh att springa utmed Fyrisån, gärna ända fram till Ekoln, Mälarens nordligaste fjärd.

– Utmed ån är bäst, det är grusväg, platt och fin natur. Efter nio kilometer kommer man fram till Sunnersta där det finns ett vackert spår man kan ta innan man beger sig tillbaka mot stan, säger hon.

Fin utomhusbana

Är man i Uppsala får man givetvis inte missa Studenternas ip, så länge den finns kvar. Idrottsplatsens framtid är osäker och det är tal om att ersätta den med fotbollsplaner.

– Det vore synd för den ligger väldigt centralt, det blir för långt ut till Gränby. Studenternas är en fin utomhusbana och det finns bra miljö runtomkring med både backar och skog. Det finns det inte i Gränby, fotboll skulle passa bättre där, säger Anna Lindh.

På tävlingsfronten har det tunnats ut något i Uppsala de senaste åren, kanske beroende på närheten till Stockholm och de lopp som erbjuds där. Ett av Uppsalaloppen som lagts ner är Maja Gräddnos, ett motionslopp för kvinnor som hade över 10 000 deltagare som mest.

Nu är Blodomloppet, som arrangeras av Upsala if, störst, följt av Vårruset och natursköna Kung Björnloppet. Det arrangeras också en del mindre lopp för välgörenhet och träning, exempelvis Ronjaloppet och Sommarloppet.

– Jag tror att det finns utrymme för fler lopp, för det finns ju ganska många löpare i stan, säger Janne Holmén.

linda-lofqvist-uppsala

Linda Lövqvist siktar på en comeback på 800 meter och det stora målet är ett SM-guld.

Coachande blogg och löpning i Uppsala

En person som tagit fasta på det är Linda Lövqvist, löpare och sjukgymnast som startat I’m a Runner, en coachande blogg, en träningsgrupp och en serie lopp.

– Min tanke var ett lopp som man kan springa flera gånger per år för att mäta sina framsteg. Det är alltid samma sträcka, fem kilometer, och meningen är att man ska tävla mot sig själv. Jag vill att fokus snarare ska ligga på förbättring än på vem som kommer först och sist, säger Linda Lövqvist.

Deltagarna kan sedan följa sin egen utveckling via ett konto på I’m a Runners webbplats.

”Jag ser ju en klar förbättring hos många som varit med sedan första loppet i våras och det kommer garanterat att bli en uppföljning nästa år”

Hennes egen distans är 800 meter, där hon hoppas kunna börja tävla igen inom kort.

– Jag gick elitidrottsprogrammet, men var skadad hela tiden. Det var då jag kom in på sjukgymnastspåret, men i våras tog jag upp löpningen. Jag kände att jag inte var klar och ville ge det en chans. Nu har jag en tränare i uif och satsar på att göra några tävlingar inomhus, säger Linda.

Anna-Lind löpning i uppsala

Tid att ta sig tillbaka

Även Anna Lindh har återupptagit tävlandet. Efter 25 mer eller mindre aktiva år som tävlingslöpare bakom sig och efter flera skador och lång rehabtid är hon nu på väg tillbaka. I år har hon bland annat kommit på andra plats på Österåkersmilen (36.34) och på trettonde plats på Tjejmilen (37.31, med skadad fot).

– Jag har inte pausat medvetet, men haft olika skador i tio år och inte kört så hårt. Det har tagit tid att ta sig tillbaka. Jag försökte tävla för tidigt men gick in i väggen och har fått jobba mycket med mental träning.

Nu tycker Anna att det börjar lossna och ser fram emot att kunna ställa upp i fler lopp.

– Jag älskar att tävla, samtidigt som jag rädd för det. Men det är kul att man kan springa bra och satsa när man är 40 år, säger hon.

Läs gärna om löpning i Kalmar och på Öland.

 Dela på Facebook