0,00 SEK

Du har inga produkter i varukorgen.

Hem Blogginlägg Emil Mann "Löpningen gör mig till en bättre förälder"

"Löpningen gör mig till en bättre förälder"

”Fräsiga”, säger Christian och nickar mot mina löparskor.
”Tack”, säger jag och kikar ner.
Det är inte första gången någon kommenterar mina svarta och skrikigt orangea löparskor. De kanske inte är så dumma ändå, tänker jag och fortsätter granska dem.
”Jag tänkte att vi skulle köra 60 min progressivt”, säger Christian och börjar pilla på klockan.
Vi ger oss iväg springandes och Christian förklarar varför han tränar progressivt.
”Jag tror det är bra att lära kroppen hantera en ökad belastning ju längre du springer. Man vill kunna avsluta starkt i lopp”, förklarar Christian.
Jag vet att jag har läst att Östafrikanerna tränar på det sättet, men jag har aldrig ägnat det så mycket tankeverksamhet. Men det är ju ganska genialiskt om man tänker efter.
Christian är fotbollsspelaren som frälstes av löpning och gav mig en av mina bästa löparupplevelser när han förra året arrangerade Aktivera Hofors-loppet för första gången. Christian är också min sambos bäste vän och det var på den vägen jag lärde känna honom. Det är svårt att inte smittas av Christians glädje och engagemang för saker och ting, framför allt när det gäller om löpning och hälsa.
”Jag började egentligen springa för att jag kände att jag var tvungen att göra något när jag slutade med fotbollen. Löpning kändes som en väldigt naturlig och enkel grej att syssla med då, men jag kunde aldrig föreställa mig hur svårt det faktiskt är”, berättar Christian.
”Idag springer jag mer för att jag mår bra av det”, fortsätter han.
Hälsa i all ära, tänker jag, men har man varit idrottsman borde det ändå finnas ett intresse att jaga bättre tider.
”Du tränar inte för att kunna springa snabbare då?”, frågar jag.
”Jo, det gör jag. Men jag det är inget jag är stressar med”, svarar Christian.
Han förklarar att man som löpare har många år på sig att förbättra sina tider, även efter att man har passerat 35-årsstrecket.
Också detta har jag hört talas om utan att fundera speciellt mycket på det. Det kan säkert vara en förklaring till varför folk gillar att syssla med löpning. Det är ju alltid roligare när det finns utvecklingspotential även när man blir äldre.
Jag blir avbruten i mina tankar av en moped som flyger förbi oss. Avgaserna från mopeden fyller lungorna och jag försöker tömma dem snabbt för att fylla dem med frisk luft istället. Jag märker att min andning redan nu är ganska tung. Farten kändes bra till en början, men om vi ska öka från det här tempot kommer det att bli kämpigt för mig snart. Jag ignorerar faktumet och pratar mer med Christian om hans stora engagemang.
Förra året var det som sagt första gången som Aktivera Hofors-loppet anordnades. Självklart planerar Christian en favorit i repris, men även två andra lopp finns med i planerna för året.
”Jag hade tänkt arrangera en parjogg och ett backlopp, men det är bara i planeringsstadiet än så länge”, berättar Christian.
Hofors som inte är en speciellt stor kommun ska ta vara på såna som Christian. Han ger den lilla brukskommunen liv med sitt engagemang och skapar möjligheter för folk att träna och skaffa sig en hälsosammare livsstil. Christian har tidigare presenterat ett förslag för kommunen om att bygga ett utegym, vilket också nu verkar bli verklighet.

Efter en halvtimmes löpning börjar det nu bli dags att vända. Men först tar vi några bilder så att jag får chansen att återhämta mig lite. Jag kan ana att det blir betydligt jobbigare på tillbakavägen. Vägen dit bjöd på medvind och lite mer löpning utför. Vägen tillbaka bjuder på motsatsen.
Redan efter en bit manar Christian på mig.
”Det är dags att öka farten lite om det ska bli progressivt”, säger Christian.
På tillbakavägen är det Christian som får hålla låda, medan jag stöter ur mig korthuggna ord och uttryck för att visa att jag lyssnar.
Christian kommer tillbaka till frågan om varför han springer.
”Jag har tänkt på att löpningen också gör mig till en bättre förälder. När barnen väl har somnat kan man känna sig trött och energilös, men om man slänger sig på soffan i det läget blir man ju bara ännu tröttare. Då brukar jag ge mig ut och när jag kommer hem igen känner jag att morgondagen kan bli en bra dag den också”, berättar Christian.
När Christian sa det här till mig var jag så sliten att jag inte riktigt kunde reflektera över det, men i efterhand tycker jag nog att han har rätt i det han säger. Det är väldigt sällan jag faller för frestelsen att slänga mig i soffan istället för att träna, men det är svårt att klandra dem som gör det. När man är på väg hem från jobbet och känner att man håller på att somna krävs det en hel del vilja att ge sig ut. Men om man vet att man får energi av det så är det lättare kan jag tro.
Under de sista metrarna av vår progressiva löptur klarar jag av att trycka på för det vet jag hur man gör. Sprinter som jag är.
Med mjölksyratunga ben (för mig i alla fall) stannar vi utanför familjens hus.
”Om du har dragit på dig mjölksyra borde vi jogga 5–10 min. Jag vet att det känns tungt, men jag brukar tänka att det är början på nästa pass så känns det lite lättare”, säger Christian.
Jag är ju egentligen medveten om de stora fördelarna med att jogga ned för att bli av med alla slaggprodukter, men efter ett tungt pass vill man ju så gärna att det bara ska vara över för den här gången. Men möjligtvis kanske det känns lite lättare att se det som början på nästa pass som Christian säger.
Den här gången struntade jag i att jogga ned, och funderade istället på det som Christian har delat med sig av under löpturen. Det är svårt att inte känna sig väldigt inspirerad av Christians engagemang och entusiasm när det gäller löpning och hälsa. Många tror säkert att träningen är till för att bli trött och tömma kroppen på energi, medan Christian använder den för att må bra och fylla på med energi. Det här är något som jag och säkert många andra måste lära sig. Vi får helt enkelt hjälpas åt och försöka vara lika goda förebilder som Christian så att fler vill ansluta till vår löpargemenskap och få möjligheten att må bättre.

Emil Mann
Emil Mann
Snabba steg Namn: Emil Mann. Född: 1988. Bor: Hofors. Jobb: Översättare. Klubb: Hofors LK. Tränare: Ingen. Meriter: Distriktsmästare ett par gånger och så när en SM-final i sprint. Favoritsträcka: Än så länge måste jag nog säga 60 m, men om ett tag kommer det nog vara milen. Personliga rekord: 60 m: 7.21, 100 m: 11.33, 200 m: 22.80. Vill med löpningen: Se utveckling. Ser fram emot: Att lära mig så mycket som möjligt.

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här

Föregående artikelDraghjälp
Nästa artikelNattvasan – en 90 km lång skidskola

AKTUELLT NUMMER

Årets sista utgåva snart till tryck!

0
Ett litet axplock om vad som väntar i nya Spring. Om en vecka trycker vi adresserna på baksidan, är din adress med? Annars är det hög tid..

FÖLJ OSS

8,658FansLike
6,714FollowersFollow
- Annons -

BLOGGAR

”Fint att få uppleva flytet några sekunder”

0
Nyligen var jag på Stockholms Stadion för reportage med långlöparraketen Carolina Wikström. Förnuftet sa en sak, men som vanligt kunde jag inte hålla mig...

Racerapport MLM Maraton

November drain

60 minuter glädje…

Träning på tv

- Annons-

PODCAST

X
X