Madeleine tar över stafettpinnen

    0
    91

    Madeleine Bokedal från Solna tar över stafettbloggen ifrån Mimmi Kotka. Madeleine har siktet inställt på sin första Ultra den 8 augusti när Stockholm Ultra arrangeras.

    10885474_10152453322690672_4730438750494523968_n

    Vem är Madeleine Bokedal?
    – Jag är en levnadsglad och nyfiken person som i grund och botten är från en liten stad i Västra Götaland men som efter många års studier i både utlandet och på andra orter i Sverige fann sin plats i Stockholm.

    Jag är relativt nyexad ekonom från Uppsala Universitet med inriktning revison, vilket även är mitt yrke idag. Vid sidan om jobbet arbetar jag extra som spinning och Indoor Walking instruktör, vilket är alternativ träning för mig som komplement till min löpning. Av intresse är jag även utbildad personlig tränare- och kostrådgivare men har aldrig arbetat aktivt med det (än). Löpning är dock det som ligger mig varmast om hjärtat. Kvällar och helger spenderar jag helst i mina löparskor framför en kväll på krogen. Vad är bättre än en tidig morgonrunda innan staden har vaknat till liv? Intervallpass på lunchen är även en favorit en hektisk arbetsdag.

    madeleine2

    Vad fick dig att börja springa?
    – Jag började resa mycket efter gymnasiet. Tidigare tävlade jag i utförsåkning i sju år fram tills dessa jag var 16. Spelade även parallellt både fotboll och handboll. I och med att jag började satsa mer på studierna och reste utomland var tillgång till lagsport och gym utom räckhåll. Jag började sakta men säkert jogga 2008. Ett år senare genomförde jag mitt första milslopp där jag sprang in på 54 min (den känslan). Året efter blev det Göteborgsvarvet. Sedan var jag fast. Mitt första maraton sprang jag 2013 på 4:49. Under min utlandsvistelser (Shanghai, Zurich, Abu Dhabi), har mina löparskor bjudit mig på många mil och äventyr. Löpning är ett fantastiskt sätt att se nya platser.

    Vad är det som lockar med att springa Ultra?
    – Utmaningen. Jag vet än inte vad som kommer att ske i varken kroppen eller hjärnan efter magiska gränsen 50 km. Längsta jag sprungit är 45 km. Om två månader ska jag ta mig igenom ytterligare 30 km. Långa pass måste man dela upp i mindre bitar och ta sig igenom parti för parti, ett långt lopp är en resa för mig som kan bjuda på både det ena och det andra. Även under ett Marathon efter 30 km börjar man få både känslor och tankar man sällan får annars. Mitt första Marathon grät jag av smärta sista 5 km, det senaste skrattade jag av glädje och lycka. Jag är helt enkelt nyfiken och vill utmanas!

    Vad är målet på Stockholm Ultra?
    – Då jag valt att utmana mig med sträckan på 75 km (kunde nöjt mig med 50km), så är det att ta mig igenom loppet, ha roligt och få mersmak för ultra (alltså inte bli avskräckt eller skadad).

    madeleine3

    Hur ser du löparen Madeleine Bokedal om fem år?
    – Jag vill vara den glada amatörlöparen jag är idag som gillar att inspirera andra till aktiv rörelse och bevisa för andra att löpning går att kombinera med en stressig vardag/ jobb som kräver många timmar på kontoret då det är relativt tidseffektiv träning och tillgänglig. Förhoppningsvis har jag lyckats behålla mig skadefri och självklart fortsätta att springa långlopp. Drömmer är även att springa mer lopp utomlands.

    Vad kan man förväntas läsa på stafettbloggen de kommande veckorna?
    – Inläggen kommer förhoppningsvis intressera andra löpare som är i precis samma situation som jag; en person som har passionen för löpning och gör det för att må bra och dela den glädjen med andra. Jag kommer därmed att dela med mig av allt det min löpning ger mig; glädje, skratt, hälsa, välbefinnande, möten, upptäckter, motgångar/ medgångar. Listan kan bli lång. Jag har även ett intresse för både kost och fotografering, så både bilder och en och annan tanke kring matintag för en löpare kan tänkas bli en del av bloggen. Jag hoppas ni kommer att gilla det!

    Gå direkt till stafettbloggen här.

    LÄMNA ETT SVAR

    Vänligen ange din kommentar!
    Vänligen ange ditt namn här