Okej skit i Almgren nu, vi har viktigare saker att prata om. Skosnören till exempel. Hur är det möjligt att skotillverkare inte klarar av att förse sina skor med snören som inte går upp? Det finns ju såna, jag har det själv på vissa modeller, men det är lite av ett lotteri det där när man köper skor. Visst kan jag väl göra en dubbelknut när jag ska springa ett lopp men när jag ska jogga två kilometer ner till sjön för att bada så ska det inte behövas. En del skosnören är också så långa att man måste göra en dubbelknut bara av den anledningen medan andra är så korta att man med nöd och näppe får till en enkel. Jag upprepar: hur är detta möjligt år 2024? Vi har haft skosnören i tusentals år. Ismannen Ötzi hade skosnören. Tror ni han behövde stanna och knyta om skorna när han var ute och jagade mammutar eller vad han nu pysslade med på dagarna? Eller var det kanske det som tog kål på honom? Hans skosnören gick upp och så bröt han benet och blev liggande när han snubblade på dom.
Nej, snubbla på skosnören är inget man gör, det är en annan sak vi kan ta upp när vi ändå håller på. Ibland påpekar folk att ens snören har, eller är på väg, att gå upp. ”Akta så du inte ramlar” kan nån säga. Av ren vänlighet så klart. Men det är helt omöjligt att snubbla på skosnören medan man springer (om man inte har kängor med hakar där snöret kan fastna men det har man oftast inte, om man inte är militär). Dessutom är man alltid själv medveten om att skosnöret har gått upp, det är bara det att man inte har orkat stanna och fixat det än, man springer vidare och svär och muttrar och håller det inom sig som i en tryckkokare och förbannar skotillverkarna som bara har ETT enda jobb som dom misslyckas kapitalt med och sen kommer man hem och låter det pysa ut lite genom bloggventilen.
En annan sak dom ofta misslyckas med är att ta fram storlekar som är någorlunda konsekventa. Det borde inte vara så svårt. Det borde räcka med en linjal och ett minimum av ordningssinne. Bestämma att en viss storlek ska ha ett viss mått. Då skulle man, om man hittar en modell man gillar, kanske för att den helt enkelt har bra skosnören, tryggt kunna beställa ett nytt par när man slitit ut det första. Men då har praoeleverna på utvecklingsavdelningen gjort nästa modell aningens mindre så att man får springa runt och knipa ihop tårna.
Samma sak med kläder. Storlek medium av det här märket brukar passa, men jahopp, nu satt den här tröjan som ett tält och nästa gång sitter den slimmad som ett korvskinn. Tror ni att Andreas Almgren kämpar med sånt här? Nej, det är klart att han inte gör. Han har givetvis grejer som passar, skor som sitter som ett smäck med snören som inte går upp. Slår vad om att han inte gör dubbelknut ens när han tävlar. Han är trygg med att den som ligger bakom hans utrustning är en tänkande människa som kan sina saker och tar sitt jobb på allvar. Och med dom förutsättningarna är det väl inte så svårt att leverera. Får jag ett par shorts som inte skaver och ett par dojor i rätt storlek så kan väl jag också springa snabbt!
P.s. Och just när man trodde att det inte var möjligt att överanvända sub-prefixet mer inom löpning så får man höra talas om kategorin ”sub-elit”. Man får djupandas lite till. Ventilera. Det är alltså alla under elitnivå? En ny cool beteckning för ALLA löpare i hela världen som inte är typ Andreas Almgren? Eller ska det kanske konkurrera med begreppet ”elitmotionär”? Jag vet att en del har problem med det ordet. Förmodligen samma människor som har problem med väderstrecket nordväst. ”VAD MENAR DU, NORD ELLER VÄST JAG FÖRSTÅR INTE?” Det är ju hundra gånger bättre än norrmännens ”supermotionist” i alla fall. Ja ja, jag stannar där, trots att det finns mer saker som behöver ventileras. Hur det går med min egen löpning till exempel…
