Av mina 70 träningspass är nu 21 avklarade, alltså 30% – tyvärr bara 27% av volymen. Första 15 dagarna har inneburit 298 km, planen var 281 km, så jag ligger plus. Som coach i två klubbar så har jag planerat dubbelpass med morgonpass tisdag, onsdag och torsdag och de kvällarna är det sedan pass med IS Göta och Höganäs Friidrott. Dessa dagarna har varit tuffast, men på ett sätt känner jag att det är bra att ta tre dagar i rad och sedan veta att jag har fyra dagar med enkelpass. Första veckan var tuffast med fyra kvalitetspass, tisdag 5 x 1400m, onsdag 5 km tröskel på 19.59 och torsdag 3, 2, 1 minuter x 4, dvs 24 minuter fart.
Det var väldigt blåsigt hela veckan och jag tycker det är jobbigt att ge sig ut när det blåser. Tuffaste passet mentalt var fredag morgon efter de tre dagarna kvalitet att ge sig ut i halvstorm – men det gick. Lördagen sedan var veckans viktigaste dag, 60 minuters tävling. Jag hade brottats med tanken att dra ner på träningen för att vara fräsch men bestämde mig att maran måste vara fokus så det var ganska slitna ben på lördag morgon. I och med det hade jag valt ett B-mål, det skånska rekordet som var 15 177 meter, det svenska är på 15 444 meter (från 1994). Planen var 3.55 tempo, men helst 3,54 och passera milen på 39 minuter, om fräsch öka vid 12/13 km för att närma mig det svenska. Lördagen bjöd på veckans bästa väder, svag vind, lite kyligare men sol. Vi var åtta löpare som hade samma ambition varav två fick vara lokförare, första 5 000m på 19,32, nästa 5000m på 19,28 – 39,00 alltså på milen, 3,54 tempo och det kändes väldigt bra. Men, efter 25 varv så är man på något sätt klar – att fortsätta i 21 minuter är riktigt tufft mentalt, gruppen splittrades, några skulle bara springa 10 000 meter, några klev av och tempot gick ner, värst var det mellan 10 och 11 km, 3,59, nästa 3,57 så där gav jag upp det svenska rekordet – det fanns helt enkelt inte mer att plocka – jag lyckades dock hålla det ganska stabilt så de 5000m gick på 19,45 och 15 km alltså på 58,45 – exakt 3,55 tempo. Sista 75 sekunderna kom jag 357 meter och slog det skånska rekordet men saknades retliga 87 meter till det svenska. Man kan tycka att de metrarna som skulle ta cirka 20 sekunder ska man ju klara av, det är 0,5 sekund per varv. Men, det gick inte och jag bestämde att jag ska vara nöjd!
Har ni inte testat att springa en timmes löpning så kan jag rekommendera det – vi är så vana vid att springa en distans, att springa en tid är en helt annan sak, kul men tufft. Det är mycket man hinner avhandla i huvudet under 38 varv på en arena :) Resten av lördagen var jag klart sliten och insåg att detta tempot hade varit tufft på en halvmara, men då är det sedan 21 km kvar. Nu ska jag ju inte hålla 3.55 tempo på maran – men det gav intressant perspektiv och jag har lite nycklar på det mesta, med maraträning har jag nu fart för att göra 2.58. Så, nu ska bara den träningen bli av. Söndagen sedan blev 2 mil med väldigt slitna ben, jag summerade veckan med 134 km, mot en plan på 130 km.
Kan vara intressant att se min bakgrund innan dessa första 8 dagar, jag hade på de 43 veckorna 4450 km, dvs ca 104 km per vecka, men på 8,5 pass – alltså snittade jag ca 12km per pass. Det är bra med många pass och hyfsad volym, men jag saknar längpass – ett pass över 25 km på hela året och sex pass över 20 km. Så det är tydligt vad jag behöver jobba med.
Andra veckan av mina sju, samma koncept som veckan som gått, men bara två kvalitetspass enligt plan. I Göta har jag planerat två veckor säsongschill så tisdagen var 90 minuter distans, blev en bra dag med 8 km på morgonen och 18 km på kvällen. Dubbelpass onsdag och torsdag igen med 4×1500 meter på onsdagen där jag höll runt 3.55 tempo och joggade 200 meter mellan varje tröskel. Efter 60 minuters passet vet jag ju min tröskelnivå – det är den farten du kan hålla i en timme (uppskattat för oss som inte sticker hål i fingret). Torsdagen var det 6 km 90/30. Veckans nyckelpass för mig var långpasset på söndagen – 2,5 timme var ambitionen och jag valde att åka in till Helsingborg för att få sällskap. Det var tungt i början men blev bättre och bättre och sista halvtimmen var fantastisk, jag fick springa och bromsa ändå gick det snabbare och snabbare – det blev årets längsta pass, 28 km i 5,36 tempo. Grymt nöjd med att summera veckan med 142 km, 12 km över plan.
Jag ställde frågan VARFÖR i första blogginlägget – nu känner jag – resan mot målet, dessa 50 dagar – det är kanske de som motiverar mig numera? Ska jag klara av detta, både fysiskt och mentalt? Nu känns det kanon, men närmsta veckorna är planen 145, 175, 175 och 190 km – det är en rejäl ökning. På fredag bär det dock av till Malaga och lite värme ska ge en boost.
På återseende
