Medan det blå strecket falnar

Ove Haugen  

eller ”Tiden springer fortare än jag”

Minns ni (som sprang Göteborgsvarvet) när det blå strecket var nymålat på Göteborgs gator? Bara synen av det fick pulsen att stiga. Snart är det dags igen. Hur ska det gå?
Sedan sprang vi, och sedan skulle jag utvärdera resultatet – mitt eget alltså – i den här bloggen.

Det borde ha varit lätt. Som krönikör för tidningen Fiskejournalen har jag skrivit text efter text om varför fisketurerna inte blev som man planerade. Om varför den stora fisken uteblev. Om varför allt gick åt skogen trots goda intentioner och en utrustning dyrare än en trerums lägenhet i Vasastan.

Jag menar, att utvärdera lopp är samma sak. Varför blev det inget nytt PB den här gången heller? Varför fick jag en sämre tid en min löparkompis trots att jag har tränat mer än honom? Trots att jag har längre ben än honom? Trots att mina funktionskläder och min löparklocka tillsammans överstiger budgeten för ett välorganiserat lopp i en mindre svensk småstad?

Det borde ha varit lätt, men likt förbannat uppstår de här fördröjningarna. Och snart har en sommar gått och det blå strecket har nästan suddats ut, så som också mina förklaringar och bortförklaringar. Jag minns i stort sett bara att det var varmt och att jag sprang cirka tio minuter långsammare än mitt personbästa.

Det är med andra ord bara att inse; man är ingen ungdom längre – man böjer sig för att knyta löparskorna och undrar om det är något annat man ska passa på att göra när man ändå är där nere.
Till en viss del går det att hålla jämna steg med sig själv, men det kostar. För att slå mitt personbästa på Varvet, som jag uppnådde 2012, måste jag träna MER (eller i alla fall effektivare) än jag gjorde 2012. Och för att sedan komma ihåg varför jag inte tränade så mycket som jag ville måste jag uppdatera bloggen OFTARE än var tredje månad.

Vi får väl se hur det går. Ambitionen är i alla fall en uppryckning, men till dess att jag likt en Fågel Fenix har stigit ur askan nöjer jag mig med att fastslå:
Tiden springer fortare än jag.

Eller, som familjens nioåring uttryckte det, i ett försök att trösta sin självömkande pappa:
”Det är inte så att du är gammal och trött, du är bara gammal och trött i jämförelse med mig.”

blue

 Dela på Facebook