Mellanläge

2
17

I skrivande stund sitter jag på ett tåg från Hannover till Berlin. Från Berlin bär resan imorgon vidare mot New York för fortsatt transport till slutmålet, Albuquerque, någonstans i New Mexicos öknar. Detta är väll ganska symptomatiskt för mitt liv. Har inte räknat antalet resdagar och hotellnätter, men förra året var det nog minst 50 vardera, om inte mera. Inte ens nu när jag har varit “hemma” i jul har det varit någon måtta på flängandet. Det blev en dag i Sverige, fyra dagar i Bulgarien, sju dagar i Tyskland, elva dagar i Sverige och sedan ytterligare sju dagar i Tyskland. Träningen har inte heller hållit världsklass. I Tyskland har jag ingen och träna med och i Sverige var det gamla gänget på träningsläger i Florida. Ifall träningslägret var fokuserat på löpning eller FIFA har inte framgått. Man blir lätt bortskämd när man varje dag har 20 man av liknande kapacitet att träna med borta i USA.

Alltså har träningen hammnat i något sorts mellanläge. Efter EM i mitten av december följde en veckas välförtjänt vila med obetydliga inlägg av löpning. Efter det så blev det en vecka med blek volym följt av en vecka med fortfarande lite låg volym men som man iallfall slipper skämmas över. Som sista pass i Sverige sprang jag på en fint plogad cykelväg ute i Västerort en fartlek bestående av 3km+2km+1km+2x(3’+2’+1′). För de längre intervallerna var vilan 90 sekunder och för de kortare 60 sekunder. Farsan följde med som pacer och mentalt stöd på cykeln och meddelade “splits”. Farten på de längre intervallerna låg mellan 3.07 – 3.11 min/km och skruvades lite på minuterintervallerna då sista minuten nästan renderade i fulla 400m. Hemligheten i sådana här pass med relativ hög volym med snabb löpning har jag upptäckt är kontroll. Jag tycker det är viktigt i början och mitten känna att man springer i en hög fart men fortfarande har kontroll över kroppen och känner att man har en växel till hela tiden. Det hjälper inte bara mentallt, utan jag tycker också att jag har märkt en kvalitetsökning i passen! Veckan avrundades i Tyskland där jag i brist på bra underlag och bana fick retirera till en lång och isfri backe där jag drog 8x400m uppför. Jag har glömt hur det är att köra långa backpass; efter tre intervaller kom jag ihåg det igen i form av mjölksyratunga ben. Efter åtta invervaller på sega ben blev det festligt häng i en snödriva i fem minuter innan jag ranglade hem på ben som jag inte längre kände. En bra genomkörare!

Så kommer vi till den här veckan, då det blev ytterligare ett backpass (15x120m) och utöver det fyra distanspass. Imorgon, fredag, bär det av till USA och höghöjd vilket gör att resten av veckan blir krystad. Ännu en vecka i mellanläget.

Blev visst lite skidor i Oberhof också

Föregående artikelRekordjakten har bara börjat
Nästa artikelKlarar man passet?
Elmar Engholm
Breaking four Namn: Elmar Engholm. Född: 1992. Bor: Stockholm Familj: Mamma, pappa och syster Jobb: Kredithandläggare och statistiker på S & A Sverige AB Klubb: Hässelby SK. Tränare: Ett exklusivt samarbete mellan Johan Engholm och Elmar Engholm Meriter: 20+ SM-medaljer på olika nivåer, flera internationella senior- och juniormästerskap samt NCAA mästerskap, 3:a med HSK i juniorklassen i Europacupen i terräng, brons i lag och 6:a individuellt i M22-klassen på EM i terräng och Finnkampsvinnare 2016 & 2017. Favoritsträcka: 1500 m Personliga rekord: 800 m: 1.48,19, 1500 m: 3.39,75, Engelsk mil: 3:58,74, 3000 m hinder: 8.37,44, 3000 m: 8:04,44. Vill med löpningen: Slå rekord, vinna mästerskap och ha kul. Ser fram emot: Finnkampens efterfest

2 KOMMENTARER

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här