Men in black

Gunnar Durén  

Helgens träningsläger avlöpte utan incidenter, d v s ingen har mer skavanker än han hade innan och vi fick bra indikationer av var vi står formmässigt för dagen.

Sören anlände planenligt på fredagskvällen och efter en god natts sömn och grötfrukost var vi redo för banintervaller på Spånga IP. Jocke PT var också inbjuden till träningspasset och efter att ha ordnat en del privatlogistik fanns även han på plats för att höja temperaturen på intervallerna. Det dräller ju inte av mjölksyretörstande medeldistansveteraner ens i Stockholmstrakten, så tre samtidiga från tre klubbar (Flemingsbergs SK, IF Göta och Hässelby SK) och tre åldersklasser (M35, M45 och M50) hör till ovanligheterna.

Efter uppjogg och individuella uppmjukningsrutiner var det dags att köra igång. På programmet stod 3 x (400 + 300 + 200 m) med 90 respektive 75 sekunders vila och 3 minuters seriepaus mellan seten. Måltider var 65, 47 och 30 sekunder. Jocke och Sören mörkade omedelbart formen och snackade ner sig genom att nämna en överansträngd hälsena och en mörbultad tå respektive stram baksida och ömtålig häl. Jag drog första 400-ingen och satte av i god fart, kanske aningen för fort. Det hindrade inte att Sören stormade förbi redan på bortre lång. Jag tog rygg genom kurvan och fick ligga på för att hålla den på upploppet. 59,7 på mig och Sören var före… På första 300-ingen höll sig Sören i rygg på mig. Istället var det Jocke som brassade på in i kurvan och klockade en stark 45:a i mål en bit före oss. Här fick man helt klart bekänna färg! 200-ingen gick i alla fall enligt tidtabell: 30,5. Men grabbarna fick sedan betala för den ambitiösa öppningen. Under det andra setet kom inga farthöjande utmaningar bakifrån och andra seriepausen var det in princip krypvila fram till 400-starten. Men Sören bytte till spikskor och bet ihop under det sista setet. Efter den sista 200-ingen ramlade vi alla ihop i var sin liten hög med pipande andning och slemmiga mungipor enligt känt mönster. Jocke hade dock inte fått nog, utan körde ytterligare en 200-ing i god stil. Själv var jag mycket nöjd efter tre stabila set med alla intervaller under eller på tänkt måltid.

Löparlämmeltågen denna helg gick ju annars mest till Lidingö eller Berlin, där nära och kära och vänner i förskingringen uträttat stordåd! Sonen blev 4:a i LLs P19 efter att ha persat med en minut. Laser krossade allt svenskt motstånd och defilerade i mål på ön med ett leende (bara det är imponerande!). Karin sprang på nästpers i Berlin, trots en andra marahalva med multipla smärtfenomen – nästan mer imponerande än världsrekorden av Kipsang och Mikitenko! Student-Patrik fick till allting perfekt och gjorde sub 2:30. Herr och fru Artursson hade förmodligen vunnit mixed-klassen om det hade funnits en sådan. Roger gjorde sub-3 M fl, m fl.

Vår söndag gick därför på temat distans med kenyanska tendenser, d v s Sören pressade mig på den kuperade och höstsoliga rundan utmed Mälaren i Stockholms nordvästra förorter. Just nu känns det ganska avlägset, men faktum är att nästa gång vi ses är det i vårsoliga Porto Alegre i Brasilien, där vi förhoppningsvis har hittat toppformen till veteran-VM.

Enda missen under helgen var väl att jag glömde ta bilder, så det fick bli en på tåget: men in black på väg mot framtida stordåd (dock inte i Nynäshamn).

Sören och Gunnar

 Dela på Facebook