Nordenkampen nästa!

0
12

Inomhussäsongen är nu igång. Den som präglas av att man ska fixa de här med kortare distanser, 200m varv och doserade kurvor. Nånstans finns det sin känsla även i detta som gör att det är riktigt trevligt, iaf efteråt när man är klar och är trött och förhoppningsvis har gjort ett riktigt bra pass. Därimellan kan man ibland sakna utebanan, frisk luft, solsken och solglasögonen. Att det ofta ute sen är stormbyar, hällregn, motvind eller stekande ökenklimat har man i det här läget helt förträngt. Man minns mest det man vill och då är det väldigt glamoröst.

I år har jag kanske satsat lite extra på att verkligen försöka springa snabbt på intervaller i inomhushallen. När många i höstas verkade tycka att det var dags att jag satsa på längre distanser, bestämde jag mig istället för att göra lite tvärtom och istället satsa på att bli snabbare på kortare distanser. Kanske lite svårare när man börjar bli lite till åren, men en maratonsatsning locka inte det minsta och det viktigaste kändes att göra det som jag ville göra.

Nu tycker jag dock att jag har lyckas med detta ganska bra, då jag allt eftersom har producerat allt bättre tider och sprungit snabbare än nånsin på träning. Svårigheten dök sen upp när jag nu tänkt att krossa mina 2år gamla rekord inomhus, det är visst en lite annan sak och få ihop det hela på tävling. Nu har jag visserligen på två möjliga försök slagit två pers, men oki jag ställer höga krav och hade hoppas på att göra det med mer ändå. Nu kanske förutsättningar inte heller varit det optimala. Första loppet fick bli 3000m i Norrköping i killarnas heat. Det gjorde att jag visserligen slapp springa 15varv alldeles ensam på hela arenan. Svårigheten var att alla i princip var snabbare än mig och fartkänslan var kanske inte på topp när den första kilometern avverkades på 3.05, därefter tveka jag och blev rädd att jag skulle bli trött och superstum. Det gjorde att nästa kilometer rasa ner till betydligt lägre fart och sen hade jag liksom fastnat där när det så var dags för den sista kilometern. På upploppsrakan får jag när som mest oberedd även se mig omspurtad. In i mål på 9.37.

Helgen efter åkte jag till Sätra och bytte till ”sprintdistansen” 1500m. Svårt hur jag skulle lägga upp det här och fick känslan av att harens planerade fart var lite väl hög för mig och släpper en lucka ganska snabbt till de två i täten. Nu vill jag ju dessvärre springa snabbast av de som bildar en andra klungan och får därmed dra den. Till slut släpper de andra ändå en lucka och jag slipper se mig omspurtad på slutet. Plockar även in en del på segraren mot slutet och kommer 2:a, men vill man ha en bra tid på 1500m kan man inte tveka redan från start. Borde vågat satsat och gått med istället för att fega. Nu slår jag visst ändå pers med ungefär 1s, men jag vet inte. Tyckte ändå att det mest var dåligt.

Denna vecka skulle jag egentligen ha sprungit förtävlingarna till XL-galan, men fick en av de två platserna på 3000m i det  landslag som till helgen åker till Nordenkampen i Tammerfors och fokuserar därför på det istället. Det är alltid riktigt kul att få en landslagsplats och extra kul på en distans och landskamp som jag inte varit med på förut. Där ställs jag mot riktigt bra tjejer och möjligheterna känns stora att kunna göra ett riktigt bra lopp. Nu är uppvärmningstävlingarna klara, nu är det ingen tvekan, inga tvivel utan det är helt enkelt bara kötta på. Det kommer bära eller brista och det är bara slita sig från OS-sändningar på lördag em, slå på TV4 sport och njuta av bra friidrott istället. 

IMAG0507Sverigkläderna på, mot Tammerfors!

 

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här