På väg mot toppform?

0
12

Nu har jag istället för att skriva blogginlägg ägnat mig åt att träna, träna och så träna lite till. Grundträning heter det visst. Man matar liksom på och konstaterar att vissa dagar samarbetar kroppen ganska bra, nästa dag kan den vara som ett vrak. Sen går det lite mittimellan några pass och så kan man försöka hoppas på att benen inte har sin sämsta dag de dagarna som det är snabba banintervaller. Det går ju liksom, men det är lite roligare om man trots allt förflyttar sig framåt i en hyffsad hastighet. De riktigt långa distanspassen kan vara lite jobbiga på sitt sätt om man inser att dagen startar upp med att man ungefär kan förflytta sig framåt likt en pingvin, pga typisk gårdagens banintervaller som gjort att en viss stelhet inträffat. Är man tillräckligt rutinerad vet man dock att det kommer gå aningen bättre när man väl sprungit några kilometrar och mitten av långpasset kommer det antagligen att kännas rätt bra. Mot slutet på vet man dessvärre att den största sannolikheten är att känslan från inledningen kommer åter.

Åter till en fundering. Detta om, eller kanske, eller kanske inte. Det man liksom nu kanske funderar över när man under en tid har tränat på utan att tävla överhuvudtaget. Är man i form, kanske bättre än förut, eller har åren gjort att man endast blir långsammare och långsammare. Jag har liksom här insett att det egentligen är lite svårt att fatta att man seriöst är i form när man väl är det. Oftast tycker man trots allt att den ändå borde kunna bli aningen bättre. Intervallerna borde gå lite lättare och lite snabbare, benen borde må lite bättre. Sen kommer då den dagen när man inser att man är sämre än vad man var igår, nästa dag ännu sämre och så får man ytterligare mer ont i benen, blir mer stel och springer allt långsammare. Först då kanske tanken dyker upp, jag var ju faktiskt i bra form för 2 veckor sedan. Där och då har man missat det totalt.

Just nu svävar jag i en rätt stor ovisshet. Jag har liksom inte så bra koll egentligen. Jag vet att jag är lite bättre på 400m intervaller än vad jag har varit förut. Men hur mycket ger det när jag sen så småningom ska tävla? Jag sprang ett pass förra veckan på löpbandet. På displayen stod att jag klara ut mina 4min intervaller i ett rätt bra tempo. Hoppades på det bästa och åkte därefter hem till min bror några dagar senare och sprang på ett annat löpband… i ett betydligt lägre tempo enligt displayen. Satte jag det i samma fart som det första så trodde jag seriöst att jag skulle flyga av efter 30s. Nu kan ju knappa 2,5 h snömodd löpning dagen före och 20min tröskel samma dag haft en viss påverkan även på en superwomen, men ändå. Jag ville egentligen inte efter det första löpbandspasset lägga någon fokus vid vilken fart/lutning det stod att bandet egentligen gick i, utan mest se som det relevanta i sammanhanget var möjligheten att springa snabbt och bli trött. Dock hoppades jag väl ändå att det kanske var någorlunda korrekt hastighet. Som sagt löpband är nog ingen bra formbedömning, om man inte kalibrerar och springer på samma band jämt. Då kan man i alla fall utföra en jämförande studie med sig själv.

Nu ska jag snart försöka starta upp med en första tävling. Min bror har bestämt hävdat att jag kommer slå pers även iklädd gummistövlar och bävernylonsoverall. Vet inte riktigt vad hans beräkningsteori bygger på där när han sitter ute i kolmårdsskogarna och filosoferar. Det jag vet är att han har räknat fel förut och verkar lite ha ballat ur totalt efter citaten ”en timme vattenlöpning är ju ändå rätt oki” ”jag tycker inte snön stör så mycket, det är ganska fint” osv.. Skador i fötter sprider sig så lätt till hjärnan. Jag chansar inte, jag tar spikskorna och sen hoppas jag att både benen och huvudet är med. Då kan det bli bra, riktigt bra…  

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här