Plåster mot allt ont i livet?

Gunnar Durén  

Diarré strax innan du ska ut med tjejerna på en helkväll? Inga problem, ett litet piller bara, sedan sticker du på bio och käkar popcorn som ingenting hade hänt. Ont i halsen när det är dags för roliga äventyr med vännerna? In med en tablett, så blir du som ny och kan klättra i berg. Inflammerade, onda muskler? Smeta på lite gel, svälj en kapsel, så är smärtan väck och du kan hoppa runt i trädgården med barnbarnen igen.

Blixtsnabba värktabletter, kolesterolsänkare, magsyreneutraliserare osv osv. Nämner inga varumärken, även om jag tror att många känner igen reklamkampanjerna. Säkert har de alla sin plats vid akuta och kroniska besvär. Men min känsla är att vi alltmer tillägnat oss en skadlig livsstil och håller symptomen av den i schack med piller och mediciner, så att vi inte ska ”störas” av medaljens baksida. Jag ska inte vara skenhelig och påstå att jag aldrig använder t ex diklofenak-preparat. Men inte för att kunna fortsätta med det som kroppen just protesterat mot, utan för att ibland ge kroppen lite hjälp på traven att häva ett tillstånd av obalans som uppstått. Sedan är det upp till mig att analysera vad som orsakat det. När det gäller löpning handlar det oftast om överansträngning i tunga tränings-/tävlingsperioder, alternativt slarv med stretching eller kompletterande rörelse- och styrketräning.

Det är två fel med pillerkulturen. För det första är det min fasta övertygelse att vi genom att hela tiden tillföra preparat för att stressa kroppsegna processer kommer att successivt tappa förmågan att självläka fysiska obalanser. Jämför med utvecklingen av multiresistenta bakterier, p g a överförskrivning av penicillin.

För det andra kommer vi själva att fortsätta ägna oss åt självdestruktiva aktiviteter genom att konsekvent ignorera de signaler vi får om att vi inte mår bra och till sist köra i diket och krascha. Vi kunde lika gärna sätta en bedövningsspruta i låret och springa vidare med brutet ben.

Istället för att reflexmässigt krafsa runt i medicinskåpet när kroppen inte står i givakt vid nästa inplanerade aktivitet, måste vi allvarligt ifrågasätta hur vi vill leva. Vad är det i våra liv, i vår vardag som skapar obalanser? Är det normalt att behöva dra i sig ett par tunga, snabbverkande brusvärktabletter när du ska besöka familj och vänner på fritiden? Är det OK att klunka i sig en liten flaska magsyreneutraliserande vätska för att kunna fortsätta springa runt mellan julborden och kasta i sig feta, söta och svårsmälta rätter?

Det är inte farligt att bli förkyld, ha ont i huvudet, knip i magen eller ont i en muskel. Det vi får av vår kropp är signaler om att den är lite överansträngd och behöver vila, återhämtning, näring, behandling och även hjälpande aktivitet. Vi behöver lära oss att bli mer lyhörda för vad vi behöver som varelser/organismer. Långsiktigt är det detta som kan ge oss det välbefinnande och den livskvalitet vi alla söker. Det finns på armlängds avstånd, men inte i medicinskåpet. Där bör det istället ligga en sak. Ett plåster.

plåster

 Dela på Facebook