Efter resa från Norrköping till Lidingö, för att hämta nummerlapp och sedan tillbaka in på Södermalm var det ganska så skönt att komma hem till brorsan och ta det lite lugnt, eller lugnt och lugnt som farbror blir det ju lite lek med syskonbarnen och övrigt barnfamiljsstoj. Hur som helst, lite mat och lite vätska och den klassiska ”lägga fram allt som ska med imorgon-packningen” avklaras innan det är dags för sängen. Jag reagerar inte riktigt på det då, men den där känslan, pirret som man vill ska dyka upp infinner sig inte. Bra eller dåligt, det vet jag inte.
Inget pirr på lördagen heller, nähä nä nä. Man kan ju inte tvinga fram nervositet och tävlings-pirr. Kör en grötfrukost och hoppar sedan in bilen och tuffar ut mot ön. Parkerar och traskar bort till Vallen. Kommer fram omkring 1h före start, känns bra. Byter om och tar min lilla fina plastpåse som jag fått, lägger ner tävlingslinnet och en vattenflaska där. Börjar jogga mot Koltorps gärde, blir varm otroligt fort. Svettas efter redan 1km. Fuktigt i luften idag. Känner mig lätt. Skönt. Kommer ned till startled 1A. Fortsätter att värma, drar några stegringar uppe på vägen för att meddela hjärtat att snart är det dags att jobba kompis.
Jag har en uppgift idag för att klara mitt mål att gå under 60min, håll igen i början. Men vad gör man, springer på tok för fort, fast det känns som man joggar. Inte igen… dumma mig. Men det är så otroligt svårt att hålla igen, man vill ha en bra position och springa i det tempo som man själv känner sig bekväm med. Men det rullar på fint i början, känns bra i kroppen. Passerar Kyrkviken och blir peppad av publiken. Rullar på ihop med en kille från Finland, frågar om han siktar på sub60. Han är osäker, han vill avvakta några kilometrar innan han vet. Vi håller ett bra tempo och hjälps åt att dra, så det känns bra för mig och på klockan ser det också bra ut. Vi passerar Elfviksvägen och upp mot kören och redan där känner jag att jag inte har drivet. Får ta ett steg tillbaka tempomeässigt för att hämta mig, oroväckande. Börjar analysera och beräkna, men tuggar på där jag kan. Det är väl sedan det börjar, det böljande spåret där backarna aldrig tar slut förens vid målportalen. I början intalar jag mig själv att jag måste stå på i backarna för att klara mitt mål och chansar man inte vinner man inte, man hamnar på minus hela tiden och tillslut får jag börja jobba efter metoden ”långsamt uppför och accelerera på krönet”, men även det blir jobbigt idag, det bukar annars fungera bra för mig. Tror backen som knäcker mig mest är den precis där 30k och 15k delar sig, man springer utför och sedan en skarp vänstersväng. Där tar jag riktigt slut.
Sakta men säkert känner jag att jag inte kommer klara av sub60. Samtidigt som många ”klokare” löpare som startat lugnare börjar passera, så är ju inte självförtroendet på topp. Det närmar sig varvning på Grönsta och asfaltsvägen utför är jobbig, tar det lugnt nedför Villebrådsstigen och in på Askrikevägen. Varvning, tar en mugg sportdryck och sedan är det bara att hitta sitt tempo, jobba steg för steg sakta uppför. Kommer upp över krönet och börjar bli lättare i benen igen, att hugga en chokladboll är nog det sista jag önskar här, men ojdå, chokladbollar i hundratal. Nää inte idag, tack för att ni frågar. Springer tillsammans men en man från Edsbyn, varför jag vet det är att jag i stort sett tittade på hans ryggtavla ända fram till förvarningen då han fick se min istället. Känner mig otroligt lätt på spurten, men det är nog något som sitter i sedan orienteringen tror jag. (Att ha snabbast sträcktid från sista kontrollen in till målstämplingen var lite prestige och ofta något man kunde satsa på när det gått dåligt i skogen, då var man ju i alla fall bra på något, så att säga). Korsar mållingen på 1:03:08 vilket resulterade i en 66e plats, sprang upp mig från en 71a plats från förvarningen… alltid något.
Summan av detta då, jo jag lyckades underskatta Lidingöloppet 15km. Trots mina förberedelser och känsla av att vara i slag och stark i backarna, både uppför och utför. Trots att jag sprungit 30km för några år sedan och borde veta bättre. Nästa gång får det bli lite mer noggrant utfört och kanske den dubbla distansen igen. Jag tar med mig medaljen och klurar på om säsongen är slut eller om det blir något mer lopp i höst. Ekerumsloppet på Öland i oktober skall ju vara fint, och kupera. Det kan jag behöva. /Isac
