Igår kväll var det återigen dags för lite bana och 10 000 m i Bålsta IKs Gröna milen. Det är ett lopp där jag satt nytt rekord varje år tror jag och förhoppningen var densamma inför loppet igår.
Förra året sprängde jag mig lite första tre km då jag hängde på en betydligt snabbare Alex, 17:40 på halva och sedan gick det snabbt utför och slutade på snöpliga 36:05. Oerhört irriterande att inte få ett resultat med en trea och en femma först.
Detta år var alltså siktet inställt på 35:59 och till min hjälp hade jag anlitat två pacers, Mattias och Alex. Till start kom även snabba Erik som siktade på sub 35 och då bestämde jag att jag kör på det också fram till halva för att sedan utvärdera.
Starten går och vi kommer iväg bra, jag ligger på tredje ”rulle” och det känns behärskat, första tre ganska exakt på 3:30 tempo och enligt plan men då Erik inte har sin dag blir jag ensam med mina pacers. Tycker det går ok så vill fortsätta som planerat till fem km och väl där kliver Alex av och klockan visar då 17:36. En gubbe kvar och lång väg kvar, lite negativa tankar börjar komma men tänker att vi tar km för km samt att vi drar ner tempo lite från 1,24 min varv till 1,26 min vilket konstigt nog gör märkbar skillnad.
Mattias är en master på att hålla jämn fart och varv efter varv är det 1,26 min. Sista två är riktigt tunga men den lilla matten i huvudet man kan räkna då säger mig att det finns lite marginal till målet.
In på sista varvet och Mattias ökar så jag får jaga lite mer och sista 200 m lyckas jag öka lite och korsar linjen på 35:30.
Så jävla nöjd, äntligen under 36 och det med marginal.
Det hade såklart inte gått utan hjälp med pacing så stort tack till Alex och Mattias.
Suger på detta några dagar nu för att sedan börja fokusera lite mer på höstens lopp.
