Redo, rädd? Tiomila…

Cecilia Kleist  

Mina 3 kompisar som jag kan välja på. Hade kanske känts aningen tryggare om de iaf visa samma riktning roll
Imorgon är det så dags. Tiomilastafetten i orientering väntar. Så här dagen före börjar jag fundera lite på vad jag har gett mig in. För några månader sen när jag såg en lucka i kalendern just denna helgen för att kunna vara med så kändes det som det var väldigt långt dit och jag skulle nog hinna träna lite i skogen. Nu har jag insett att det visst inte råkade bli så. Vara löpare kräver ju liksom sitt det och asfaltsmilen, banintervallerna, hälkickarna, knälyften och allt livsnödvändigt som man som löpare behöver ägna all sin både psykiska och fysiska förmåga till gör ju att så mycket annat är svårt att få plats med.

Nu har jag dock istället för att träna mig i form i orienteringsteknik helt enkelt kört på alternativet ”tävling är bästa träning” och därmed gjorde jag första passet med karta i handen på 1,5 år genom att springa första sträckan på Stigtomtakavlen på långfredagen. En livrädd löpare fick sin karta i handen och sprang sen med livet som insats forcerat genom diverse sten och annat skit som finns i vägen i skogen. Höll på att göra det riktigt bra, men fälldes av ett mindre misstag på slutet och var till slut 30s efter de bästa in till växel. En mindre rädd löpare med för mycket självförtroende ställde sig två dagar senare på startlinjen i nästa stafett, Kolmårdskavlen. Att vara mindre rädd är en bra taktik för att slarva. Missar nu redan vid 3:an och får starta upp en forceringslöpning därefter, som visar sig vara ganska bra och jag plockar ganska mycket platser. Några kontroller på en ful sluttning på slutet fäller dock ner det hela till avgrunden. Denna dag slutar med minuter efter och får inte det minsta godkänt.

tio fot
Tejp tejp, en av hemligheterna för att en asfaltslöpare ska kunna springa i skogen… En typisk budgettejpning i budget som tejpa lite. Tejpa mycket med dålig tejp är samma sak som att låta bli att tejpa…
Orienteringen fick sen ta en paus och istället klarade Womens Health Halv Marathon av. Ganska enkelt på sitt sätt, ganska komplicerat på sitt sätt. Jag försökte i alla fall att ladda seriöst genom att proväta två olika sorters energigel under ett träningspass veckan före och komma fram till att cola var gott, citron äckligt. Detta kanske inte hjälper så mycket om jag av ren vana helt till och med glömmer bort att dricka den första biten. När jag väl kommer på det vid 15km så välter jag bara ut muggarna ändå. Vid 17km så tycker jag att jag ändå nästan är i mål, vid 18km inser jag att det inte var en smart tanke. Till slut kommer jag i alla fall i mål, visserligen en bit från pers, men får ändå bara stryk av Isabellah. Colagelen var god på vägen tillbaka till bilen… Några dagar senare var även vätskebristen borta.

Idag har jag gjort ett sista panikartat försök att förbereda mig inför morgondagen och faktiskt tränat orientering. Planen var att springa riktigt dåligt så jag skulle skärpa mig till imorgon. Tyvärr sket sig den planeringen och jag sprang faktiskt riktigt stabilt. Jag hoppas verkligen ändå för mig själv och för mitt lag bästa att jag inte ska yra omkring för mycket i Eksjöskogarna imorgon. Det gjorde jag 2009 i 5 dagars tid och har inga minnen från att det var speciellt kul. Lokaltidningen har i alla fall bestämt att även om vi tyvärr i år saknar vår ryska landslagsstjärna så kompenseras det med att jag har kommit in i laget igen. Landslag som landslag liksom, orientering och löpning, det är kanske ingen större skillnad… Apropå landslag. I veckan fick jag även reda på att jag för 3:e året i rad fick en plats i laget till Nordic Challenge 10000m i slutet av maj i Oslo. Efter tiomila är det alltså bara ställa om till det, alltid en ära att få springa i den blågula dräkten…

tio karta
Egentligen började jag ju förbereda mig i tid inför detta och 2009 var jag 5 dagar i Eksjö och tränade inför tiomila 2014. Synd bara att jag då kan varit lite omedveten om detta, bommade bort mig på alla etapper och därefter mest tränat löpning utanför skogen…. 

 Dela på Facebook