SM silver

0
1

 

Uppsala slott 16:e april 2011 14:15 H35 8000m

Efter 20 års frånvaro från terräng SM så var det dags för mig att göra ett nytt försök.

När vi gick besiktningsrundan runt banan kände jag direkt att det skulle bli kul. En bana med torrt underlag och en rejäl backe. Det här skulle passa mig.

I vanliga fall kan jag lida av lite lätt ångest innan en tävlingsstart. Då kroppen vet att det kommer bli väldigt jobbigt ett tag framöver.

Men nu kände jag bara en stor iver att få ge mig iväg.

 

Banprofil: 1 km utför och 1 km uppför. Nu var det ju inte riktigt så men det kändes verkligen så.

Vårat startfält var det största under hela helgen. Då vi var en salig blandning klasser som startade samtidigt. M35, M40, M45, M50, M55.

 

Mitt race i korta drag.

VARV 1

Som alltid går det ju undan i starten. Men jag var trots allt lite kall och rusade inte iväg för hårt i den första utförslöpan.

Jag ville känna på backen lite redan på första varvet. Så från placering 10 var jag helt plötsligt uppe i täten med Rubin McRae och Anders Dahl.

 

VARV 2

Vi var nu tre löpare i täten som gav oss ut på varv 2. Rubin vände på huvudet, tittade på mig och fyrade av ett leende. Jag antar att det betydde ”tack för sällskapet” för sedan trippade han ifrån oss på lätta steg. Även Anders sprang ifrån mig. Tack o hej..

 

VARV 3

Nu var jag rejält trött, skittrött. Och det blev ju inte bättre av att man hörde Lennart Julin i högtalarna påpeka att Mikael Zetterberg håller på att bli ifattlöpt.

Skulle jag bara lyckas överleva detta varv så skulle krigandet börja.

 

VARV 4

300m in på mitt sista varv blir jag ifattlöpt av Fernando Dinis. Jag släpper honom förbi mig i den långa utförslöpan. Jag vet, trots att jag är trött så vet jag att jag kommer att springa ifrån honom på min sista uppförskilometer.

På banans lägsta punkt, 800m ifrån mål ligger jag nu fyra.

Men här börjar stigningen.

Jag vet vad som gäller, det är den här backen jag har längtat efter. Jag släpper på.

Vips så är Fernando borta. I toppen av branten är jag ifatt Anders Dahl. Jag ligger nu tvåa igen med 500m kvar.

Det kommer att bli en spurt, en spurt med benen fulla med mjölksyra…..

Jag bestämmer mig för att göra en taktikspurt.

Dvs. Du visar din motståndare att du är slagen. Du ger honom några enkla meter så han kan defilera imål.

Men 50-60m innan målet trycker man på med allt som finns kvar. Så när du väl är uppe jämsides med din motståndare så hinner han inte reagera innan det är försent.

Tanken var god, min spurt var klockren. Men Anders var bättre….

Nu tävlade ju han inte i min klass men det gör ju inte saken bättre att jag får stryk av en löpare i

M45-klassen.

SM-silver. Sveriges näst snabbaste 35-åring över 8km.

Det låter bra, det känns bra, det smakar bra.

Men jag vet något som smakar bättre.

SM GULD!!!

(Skulle man vara petig så är det inte SM-silver utan VSM-silver. Men man ska inte haka upp sig på detaljer)

 

 

 

 

 

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här