Hem Blogginlägg Eskil Sommar. Tider.

Sommar. Tider.

0

Jag hade väl inget särskilt på hjärtat, loggar mest in här för att uppdatera ett pers; jag står inte ut med tanken på att bli överkörd av en buss eller nåt och lämna efter mig en publik PB-stege som inte är uppdaterad. 

Målgång i Hallsberg på Närkeracet 5000 m. Nytt pers: 15.45.97. Alltid genant att se hur snabb man är på att stoppa tidtagningen efter målgång. SPRING ISTÄLLET FÖR ATT FIPPLA MED KLOCKAN!

Det kanske kan vara läge för en liten halvårsrapport. Jag har ju tid för det nu när jag tvingats till en ofrivillig vilovecka efter att äntligen åkt på den där coviden som alla pratar om. (Som om jag skulle ha det för stressigt i vanliga fall…) Bortsett från att det är extra trist att vara sjuk på sommaren så kom det ändå hyfsat lägligt, för efter SM i halvmaraton har jag inga tävlingar i kalendern på ett tag. Hade däremot tänk hårdträna inför Midnattsloppet, men nu blir det väl snarare mjukträning. I bästa fall. 

Det här har hänt mig förr och jag kan ha skrivit om det, att träningen kommer av sig under sommaren av olika anledningar och att jag sen inte riktigt får till det under hösten. Nåväl, så kan det väl få vara. Speciellt om det går bra under våren, vilket det ju har gjort: dom senaste månaderna har jag persat på distanserna från 5000 och uppåt. Har även klarat tre av fyra tidsmål som jag har haft ett tag nu, det är bara dom där tre maratonsekunderna som är kvar och skaver. Det är väl inget annat att göra än att försöka fixa till det under hösten. 

Kan tyvärr inte ropa bingo riktigt än.

Jag hör hur jag låter nu, men 2.39 är ju en oren tid för oss som har en släng av vad det nu heter när man blir kinkig av ojämna tal. Kanske borde jag lobba för att kvalgränsen ska ändras till 2.40 istället, som den borde vara i ett välfungerande samhälle. Då slipper jag ju lubba, maraton är den distans jag är minst peppad på. Men det borde ju å andra sidan inte heller vara en allt för omöjlig tid att klara av. Det får helt enkelt bli min vita val framöver.

En val som jag till slut lyckades harpunera för några år sen var Lidingö på två timmar. Där kan vi snacka om en fin jämn tid att jaga, hela timmar och allt. Såna tidsmål växer inte på träd. Nu ser det värre ut för min del på den fronten. Jag vill inte hålla på och kladda med sekunder, och jämna måltider på hela minuter känns avlägset. Att till exempel klara 1.12 på halvmaran blir tufft (spände bågen i Anderstorp men bommade med över två minuter).

Ska jag ens försöka bli snabbare? Jag skulle ju kunna satsa på att bara bli äldre istället. Om jag konserverar formen nu (eller den jag hade för en vecka sen åtminstone) så kommer jag ju ändå att bli bättre och bättre relativt sett i förhållande till min ålder. Just nu kanske mina tider inte är så mycket att komma med men om jag fortfarande gör dom när jag är 60 så blir det en annan femma.

Nej då, nog vill jag fortfarande bli snabbare. Men jag bordlägger frågan om målsättningar på distanserna under maraton och nöjer mig med valjakten tills vidare. Jag skulle som sagt bara in och uppdatera ett pers. Nu är det gjort och det skedde under andakt; det kan dröja innan jag får göra det igen.

Föregående artikelKullaspring för tredje året i rad
Nästa artikelGubben i lådan klar för EM!
Namn: Eskil Persson Född: 1977 Bor: Stockholm Klubb: Hammarby IF Favoritsträcka: Längs en sandstrand Vill med löpningen: Bli snabbare och se mig omkring Roligaste löparminne: Barfota runt Gotska Sandön ligger bra till Meriter: Har ätit 84 sushibitar på en lunchbuffé Personliga rekord:  3000 m - 9:00 (2019) 5000 m - 15:46 (2022) 10000 m - 33:21 (2021)  10 km - 32:36 (2022) Halvmaran - 1:12:39 (2022) Lidingö - 1:58:58 (2018) Maraton - 2:36:07 (2023) Ser fram emot: Härliga tider

INGA KOMMENTARER

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här

Exit mobile version
X
X