Jag hade aldrig en tanke på att jag skulle börja med friidrott när jag var yngre. För mig var det fotboll som gällde för hela slanten, vilket ledde till att jag kom in på fotbollslinjen på gymnasiet.
Första gången jag testade friidrott var jag 15 år. Jag tänkte att friidrotten skulle vara ett bra komplement till min fotbollsträning. När jag gjorde min första tävling lyckades jag gå till final i en lokal tävling i Sätrahallen i Stockholm.
Väl i finalen var jag så nervös att när skottet gick hade jag redan lämnat startblocken. ”Pang” hörde jag och startern kom fram med det röda kortet. Jag hade tjuvstartat och blev besviken och frustrerad över att jag inte fick springa finalen.
Även innan jag började med friidrott var jag intresserad av att se 100-meterslopp på tv, framförallt Maurice Green som var nummer ett på distansen då.
För min del har drivkraften alltid varit att se hur långt jag kan pressa min kropp, var gränsen går. Detta har gjort att jag ägnat många timmar åt att analysera mitt löpsteg och försökt förbättra det för varje år.
Det svåra med sprint är att det är en väldigt explosiv gren där det gäller att hitta en kombination av kraft och avslappning för att springa riktigt fort. Det är som min tränare Håkan Andersson brukar säga: ”Det gäller att springa avslappnat i ett hav av adrenalin”.
Föregående stafettkrönikör, Kajsa Berg, undrade om jag tycker att tider och pulsklockor är viktiga i min löpning. Tider är av förklarliga skäl en viktig faktor för att kontrollera farten på de intervaller som vi kör. Samtidigt är det också extremt viktigt att lyssna på kroppen och se till att man håller ihop löptekniken och inte bara går in för att springa på en viss tid. Springer man fort med dålig teknik ökar belastningen och skaderisken.
Vi har också använt oss av HRV-mätningar (heart rate variability) för att se hur kroppen påverkas efter olika pass – om det behövs mer vila eller om man behöver göra om träningsprogrammen för att öka effektiviteten.
Tom Kling-Baptiste
Ålder: 25 år.
Bor: Sundsvall.
Klubb: Huddinge AIS.
Meriter: Tre SM-guld på 100 meter och ett på 200 meter. Vann bägge distanserna vid senaste SM, som avgjordes i Söderhamn i augusti. På 200 meter blev hans segertid 20,55 i aningen för stark medvind (+ 2,5 m/s). Har tävlat i tre senior-EM utomhus och ett inomhus-VM.
Personliga rekord: 60 m: 6,65 (2014); 100 m: 10,29 (2014); 200 m: 20,81 (2015)
Sprint belastar dessutom kroppens nervsystem ordentligt, mer än annan löpning. Detta har vi sett i mätningar som vi gjort i samarbete med ett finskt företag. Så för att kunna maximera träningen det är absolut viktigt att hitta passande verktyg för den gren man håller på med. Det finns inte två personer som påverkas exakt likadant av samma träning.
En annan betydelsefull faktor handlar om gemenskap – att träna i en grupp med löpare som befinner sig på liknande nivå som en själv. Min erfarenhet är att när man springer flera personer tillsammans så tenderar passen att bli mer kvalitativa och utvecklande än när man tränar själv.
Men det mest fantastiska med friidrotten är alla människor som man träffar genom sporten och de upplevelser som man får via mästerskap, vanliga tävlingar och träningsläger runt om i världen.
I dag är jag otroligt glad att jag valde att satsa på friidrotten i stället för på fotbollen.
