Jag tror på sprintträning för långdistanslöpare. Högintensivt arbete under kortare tid har större effekt på utvecklingen hos vissa långdistanslöpare jämfört med andra som ”tränar på som vanligt”. Det är egentligen inte så konstigt med tanke på att utvecklingskurvan ofta är väldigt positiv när man utsätter kroppen för något den normalt inte är van vid. Men vad är det som gör sprintträning så bra för dig som långdistanslöpare?
Först och främst ska vi reda ut begreppet sprint. Inom friidrotten klassas distanser upp till 400 m som sprint, även om de också kräver en viss typ av uthållighet (mjölksyratålighet). Sprint är också någonstans en av de ädlaste formerna av idrott där jag nästan vågar säga att alla någon gång under sitt liv har tävlat mot sin kompis, granne, släkting eller en annan person för att se vem som är snabbast. Viktigt att komma ihåg är att du inte tränar sprint bara för att du kör intervaller som är 400 m eller kortare. Explosivitet och snabbhet utvecklas först när du springer på cirka 90 % av max, det vill säga jag-tar-i-allt-jag-har-max. För att orka springa 90 % av max under flera lopp krävs tillräckligt lång vila. Det är här sprint skiljer sig från korta intervaller. Låt oss säga att du kör 200-metersintervaller med 1–2 minuters vila. Snabbhet tänker kanske du, men nej du kan omöjligt hålla 90 % av ditt absoluta max med så kort vila. Då är det hjärta, lungor och din uthållighet som utvecklas. Ett typiskt sprintpass på 90 % skulle kunna vara 3x4x60 m, 2–4 min vila, 8–10 min seriepaus. Rätt lång vila som sagt. Om man sedan ska köra maxlopp (100 %) är en tumregel att man ska vila 1 min för varje 10 m man springer. Springer du lopp som är 150 m ska du med andra ord vila 15 minuter mellan varje lopp och i regel inte köra fler än 3–4 stycken.
Nu har vi definierat sprint i korthet så nu kan vi börja prata om fördelarna. Den stora fördelen är att du förbättrar din löpekonomi och effektivitet. Våra kroppar är väldigt lata och aktiverar inte fler muskelfibrer än vad som behövs för den aktuella belastningen. Springer du långt och långsamt behöver inte kroppen aktivera alla muskelfibrer för att klara av belastningen. Om du sprintar måste kroppen aktivera betydligt fler muskelfibrer och på så sätt lär du kroppen att använda fler muskelfibrer även vid låg belastning. Det innebär att energiförbrukningen fördelas på fler muskelfibrer och du orkar hålla högre fart under en längre tid. Att du aktiverar fler muskelfibrer innebär också att varje steg blir kraftfullare och mer explosivt, vilket i sin tur innebär att du får ett längre steg och bättre flyt i din löpning. Dessutom kommer du bli betydligt bättre på att tempoväxla när det behövs och du minskar risken för slitna baksidor eftersom belastningen fördelas på fler muskelfibrer. Jag är också övertygad om att sprint är väldigt bra för löptekniken. Om jag bara hade kört långdistans hade inte min teknik varit hälften så bra som den är idag. Du tvingas tänka till och blir medveten om din kropp och dina rörelser på ett helt annat sätt.
Allt med sprintträning är dock inte positivt. En av de stora nackdelarna är att skaderisken är relativt hög eftersom sprint kräver hela och starka baksidor. Det beror helt enkelt på att den mindre mängd muskelfibrer som kroppen använder vid lägre belastning ofta blir just överbelastad, och klarar inte den höga intensiteten som sprint kräver. Men om man fasar in sprinten försiktigt i sin träning ska det inte vara några problem. Inför ett sprintpass värmer man normalt upp 45–60 minuter där intensiteten ökas successivt innan man ens funderar på att börja springa lopp. Det är annat det än att bara sticka ut och köra sina kilometer.
Jag tror tanken är god, men de flesta motionärer som springer långt behöver inte sprint i min mening. Alla löpare oavsett distans behöver träna sin teknik – men att göra det genom explosiva lopp med lång vila är direkt farligt för 95% av alla som springer. Jag är svensk elit på 1500m och för mig är sprint en självklar del av träningen under tävlingssäsongen. Jag jobbar också mycket med tekniken under hela året.
Tack för kommentaren! Varför anser du att motionärer som springer långt inte gynnas av sprint? Och varför anser du att det är farligt att utveckla sin teknik med lopp av explosivare karaktär?