I #4 2023 träffade vi Bosse Persson från Örebro, en unik kille som efter 35 år utan löpning startade om 2017. Han hade då förberett sig en del inför första loppet, ett Parkrun där han sprang 5 kilometer på 27 minuter, dvs runt 5.30 tempo per kilometer. Ganska bra för en kille som då var 69 år. Men, det loppet var bara starten på en grym satsning som sedan har resulterat i en rad rekord. Det senaste svenska rekordet kom i går då han sprang halvmaran i Örebro på 1.33.06, numera 76 år gammal så har han alltså 4.23 tempo i 21 kilometer. Spring bjuder på några utdrag från intervjun som publicerades i magasinet 2023.
Hur har du gått till väga?
– För det första insåg jag att kontinuiteten är otroligt viktig, så att hålla på och bli skadad med jämna mellanrum kommer inte att fungera. Via Google kunde jag hitta de flesta löprelaterade skadorna och sedan via Youtube se hur man tränade för att bygga upp de svaga och ofta skadedrabbade musklerna. Med den insikten byggde jag upp ett träningsprogram som jag kör i princip dagligen, det tar cirka 30 minuter.
För det andra funderade jag över hur jag skulle träna. Dels tittade jag på hur man tränade på 1980-talet då löparna var otroligt starka, bland annat läste jag om Lydiards träningsmetodik som innebar kopiösa mängder volym. Dels tittade jag tillbaka på våra stjärnor sedan långt tidigare, Gunder Hägg och Dan Waern. Vad som slog mig var att många av de som presterade ganska bra på 1980-talet i mina ögon var rena träningsprodukter; utan någon egentlig talang och bakgrund kunde de med mycket volym komma väldigt långt vilket visade sig exempelvis på tiderna på Stockholm Marathon. Det var en helt annan nivå än vad vi ser i dag. Jag kollade även hur världens då bästa veteranlöpare, Ed Whitlock, tränade. Ed sprang maran på 2.54 när han var 73 år gammal och kanske ännu bättre halvmaran på 1.38 när han var 82 år gammal. Hans filosofi var väldigt mycket mängd, typ långpass på minst två timmar varannan dag.
Vad blev din filosofi, hur har du tränat?
– Just nu har jag börjat om efter säsongen och kommer att satsa väldigt hårt mot VM i Göteborg nästa år. Jag kommer att stegra successivt men nu är det 13 kilometer på måndagen, 27 kilometer på tisdagen, 13 igen på onsdagen, 27 på torsdagen, 13 på fredagen och sedan blir det kanske ett Parkrun på lördagen med lång uppvärmning och nedjogg och sedan ett långpass på söndagen. Ambitionen är att springa runt 20 mil i veckan under vinterträningen så passen kommer att bli längre och längre. Jag har insett att min kropp inte klarar träning i överfart, men jag behöver inte heller vara så snabb utan det är bättre att vara stark och orka springa i ett hyfsat snabbt tempo från början. I min åldersklass och på mina tävlingsdistanser är det sällan spurtdueller. I motsats till yngre löpare och löpare som satsar på kortare distanser så blir det alltså mycket volym i mellanmjölkstempo. Jag märker oftast tydligt från vecka till vecka hur jag utvecklas, när jag börjar detta block kan det vara 5.30-tempo som känns avslappnat, efter några veckor är det 5.15-tempo och när det gått som bäst har mina långa rundor gått i 5.00-tempo utan någon speciell ansträngning och med låg puls.
Vad innebär låg puls och hur förklarar du att du sedan kan springa milen i 4.12-tempo?
– Jag har en hög maxpuls för min ålder, just nu är den på 192, och dessa pass ligger oftast på 145 till 146. Min tävlingspuls är runt 180. Att jag lyckas springa så pass mycket snabbare på tävling handlar nog om att jag kör ganska mycket naturlig fartlek. I Örebro är det ganska platta rundor men vi har även ett hus i Stråssa som ligger sex mil norr om Örebro. Där är det väldigt kuperat och det blir då fartlek för att hålla tempot i backarna där jag tvingas trycka på. Jag har även regelrätta backpass jag kör och sedan försöker jag tävla mycket, bland annat har jag kört över 50 Parkrun som är perfekta kvalitetspass, fem kilometer med hög puls. Jag har gjort 20 minuter på Parkrun och det är svårt att hitta bättre träningspass än en tävling i det tempot.
Hur ser din träning ut i tävlingssäsong?
– Då minskar jag något på volymen och långpassen, men det blir ändå runt 14 mil i veckan då jag kör dubbelpass de flesta dagarna. Det kan vara typ två 10-kilometerspass per dag i ganska bra tempo, runt 45 minuter per pass. Jag drar naturligtvis ner mer på det inför en viktig tävling, men de flesta tävlingarna ser jag som bra träning. Nästa år har jag dock en del mål som kommer att innebära att jag kommer att försöka formtoppa.
Berätta om dina mål 2024.
– Det viktigaste och det som kommer att påverka min vinterträning mest är VM i Göteborg. Där vill jag vara i absolut toppform. Ambitionen är åtminstone att springa halvmaran och milen, men är formen bra så kanske det även blir terrängloppet och 5 000 meter på bana. Största chansen har jag nog på halvmaran även om jag i år bara är 10 sekunder från klassens statistiketta i världen på 10 kilometer landsväg. Det kommer att bli min första internationella tävling och det hade ju varit fantastiskt om jag kunde ta en medalj.
Vad är det som driver dig?
– Det är glädjen över att utvecklas. Om jag springer snabbare än vad jag gjort tidigare är jag väldigt nöjd, även när jag springer en del pass och det bara flyter på i låg puls kan jag känna en stor glädje och tillfredsställelse. Sedan är det kul att Ljiljana och jag har detta tillsammans, vi jagar på varandra. Det är också kul att tävla och se att man kan vara med betydligt yngre löpare på exempelvis ett millopp.
