Vi närmar oss toppen… Ni har väl inte missat att detta blir årets julklapp, en bok med de 100 bästa spåren. Vi trycker i december, beställ redan nu:
Vi fortsätter att löpande presentera spår här på sajten. Idag är det plats 21 till 24, vi besöker Kil, Jokkmokk, Västerås och Falun. Tidigare spår hittar ni i här:
24. Lugnet, Falun, Poäng: 34,580
Slaka motor och maffigt utbud
Fyra motionsspår, tre vandringsleder, två skidspår, två MTB-stigar, en ridled, en skoterled och en “kompisled” som alla kan använda. Utbudet är det inget fel på. För långvandrarna finns Carl Larssonleden och cykelentusiasterna hittar både lekplats, teknikbana och parallellt med hoppbackarna ett gäng tuffa downhillstigar, bara för dem. Allt detta utlovar spårtavlan vid Lugnet, en sällsynt ståtlig spårtavla som ändå tycks drunkna i skidstadions flådighet. Med nationalarenan för längdskidåkning strax inpå knuten är den beslutsångest som spårtavlan riskerar att ge ett lindrigt pris för Falunborna att betala. Lugnet är kanske mest känt för de fyra världsmästerskap i längdskidor som har anordnats här, senast 2015, men det är tydligt att området är anpassat även för oss sommaraktiva löpare och motionärer. När vi väl hittar ut från den pampiga längdskidarenan visar sig i alla fall de ordinarie motionsspåren, de så kallade Sjulsarvarspåren (eller Sjulsarvsspåren som de också verkar kallas) hålla genomgående hög standard. Fint grusade spår, överdrivet utmärkt skyltade så att vi omöjligt kan irra bort oss i Lugnets djupa granskog. Om vi får ge er ett råd så är det att sikta på tian. Den första slakmotan kan verka avskräckande, men det är lugnt. Betoningen ligger på slak, och dessutom fortsätter stigningen bara i sisådär fem kilometer innan det bär utför hela vägen tillbaka till skidstadion. Skulle det ändå ta emot är det bara att vika av på någon av de kortare varianterna, antingen femman eller sjuan. Oavsett hinner du uppleva det mesta av vad Lugnets natur har att erbjuda, från fält och gärden närmst arenan till sluttningarnas lummiga granskog. Efteråt kan du slappna av med dusch och fika i Lugnets sportcenter, eller varför inte fortsätta träningspasset med simning, tyngdlyftning, friidrott eller någon annan av alla idrotter som ryms i det som är en av landet största idrottsanläggningar
23. Björnön, Västerås, Poäng: 34,927
Standardandan faller på
Motionärer och swimrunnare, folkvana dovhjortar och nyfikna får, men nja: Elljusspåret i Orsa Grönklitt (55) är och förblir det enda spåret där vi sett björn. Ingen mening att hänga läpp, det finns fortfarande flera fina anledningar att åka till den lilla Mälarön strax utanför Västerås. Björnöbacken för snövita vinterdagar, badplatserna för soliga somrar eller tvärtom – långfärdsskridskor på den gnistrande insjöisen eller stekheta backintervaller i slalombacken. Björnön är ett mångsidigt och populärt rekreationsområde hela året om och sommar som vinter, vår som höst utgör motionsspåren en central del av öns friluftsliv. De startar alldeles intill Björnögården, en välrustad konferensanläggning med inslag som övernattningsstugor, höghöjdsbana och restaurang. Väl ute på ön är det omöjligt att missa Björnögården och spårcentralen på andra sidan vägen. Spårutbudet följer en tillfredsställande standardsymmetri där varje spår är dubbelt så långt som det förra. I samma ”standardanda” bjuder spåren på en distinkt skillnad mellan de två kortaste, relativt platta grusspåren som är både lättlöpta och lättrullade och de understundom stentuffa grusstigar och gamla körvägar som konstituerar femman och tian. Av förklarliga skäl är det inte alls ovanligt att de kortare spåren är både lättare och mer påkostade medan längre spår dragits fram på redan befintliga stråk i vilken terräng där nu råkar finnas. På Björnön innebär det att de längre spåren drar nytta av den flacka kustlinjen och den nästan lika flacka toppen av ön, men backarna däremellan många gånger känns ruggigt sura i benen. Vi uppskattar den varierande kuperingen, precis som vi uppskattar omväxlingen mellan storstammig granskog, hedliknande betesmark och ljus, sjönära björkskog. Allt som allt reser sig Björnön högt över standardträsket.
22. Talvatissjön, Jokkmokk, Poäng: 35,187
Guldfeber
Mil efter mil genom tallskog och myr. Plötsligt visar vägskyltarna 70. Därefter dröjer det inte länge innan de ploppar upp: väglamporna, infotavlorna och så husen. Efter många enformiga timmar i bilen har vi slutligen nått Jokkmokk. Det är fortfarande ljust ute, som det alltid är så här års. Polcirkeln är passerad och ovan natthimlens regntunga moln härskar midnattssolen. Norrskensförhållandena är helt värdelösa, men vad gör väl det? Hit återvänder vi mer än gärna. På vintern givetvis, för norrsken och för anrika Jokkmokks marknad, men ännu hellre på sommaren så att vi än en gång kan njuta av motionsspåren vid Talvatissjön. Det vi först antar bara ska vara ett gäng vandringsleder visar sig vara motionsspår av yppersta klass. Att vi gräver norrlandsguld förstår vi egentligen redan vid spårtavlan, en stilren träkonstruktion med kartor och spårmarkeringar som antingen är nytillverkade eller fått sig en ordentlig upputsning under sommaren. Men om det första intrycket är bra så är andra intrycket ännu bättre. Vi passerar snabbt över Kvarnbäcken och får en riktig drömstart, precis längs sjön genom den skönaste tallskog vi kan tänka oss. Stammarna växer glest och så när som på spröd ljung och vitmossa växer det knappt en buske på marken. Sikten är god, sjön närvarande. Olikfärgade stenar, röda, vita och blå, ligger utspridda över marken. Spåren ringlar sig fram, med grus och mull upp och ner för mjuka sluttningar. Det längsta elljusspåret är 5 kilometer men ännu intressantare är att det kortaste mäter hela 3,5 kilometer. Rätt långt, för att vara kort. Trots att de längre spåren enbart är markerade som skidspår, och trots att vi vet hur trist det kan vara att springa norrländska skidspår sommartid måste vi åkalla stor återhållsamhet för att nöja oss med femman. Talvatissjöns motionsspår är helt enkelt en upplevelse vi inte vill ska ta slut.
21. Frykstastugan, Kil, Poäng: 35,273
Värmländskt pyramidbygge
Med Frykstastugan i Kil cementerar vi Vänerns nordspets som en av landets starkaste motionsspårsregioner. Tre mil söderut ligger Kilenegården på Hammarö (36) och bara sju kilometer österut Sisugården i Forshaga (39). På topplistan över Sveriges bästa utegym hade Grums haft en given pallplats, och även om motionsspåren där inte räckte hela vägen så är listan inte över än: Det finns fortfarande utrymme för fler Norra Vänern-spår. Innan dess ska vi ta en närmare titt på varför Frykstastugan hamnar så högt som den gör. Det är inte tack vare den tio kilometer långa Greenleden, så mycket är säkert. Vet man vad man ger sig in på kan den säkert vara kul och naturen längst upp i norr kan betraktas som trevlig omväxling från tallmon i syd, men själva blev vi definitivt satta på pottkanten av den saftiga lervälling som ersatt delar av spåret. Desto bättre kvalité höll femman, för att inte tala om elljusspåret som är rena Champs Elysées genom tallmon. Platt, rakt, oerhört brett. Femman är mindre, precis lagom för att en duo löpare ska kunna springa komfortabelt bredvid varandra, snickandes och snackandes om både ditten och datten. Se bara till att inte förlora er helt: bortom elljusspårets ofelbara spånmatta lurar små tallrötter att vara vaksam på, men framför allt gäller det att vara vaksam på avfarten mot den lilla rasthyddan ovan skidbacken. Här rasar den flacka tallmon brant ner mot Nedre Fryken, den sydligaste av tre djupa Frykensjöar som tillsammans tränger likt ett spjut genom mittersta Värmland. Utsikten är en höjdpunkt, toppen av pyramiden där varierande spår, café i Frykstastugan, proffsigt utegym och blåbärsdignande vidöppen tallhed konstituerar en solid grund. Som kuriosa är det dessutom det enda stället vi besökt med en 0,0-kilometersskylt vid starten, till stor hjälp för alla oss som vill räkna ut hur långt vi har sprungit redan innan vi börjat springa. Service!
