”Tanken på att springa Växjö Marathon som består av 8 varv runt en sjö fick mig att rysa”

Jag hörde talas om Växjö Marathon när en kollega på jobbet berättade att han skulle springa loppet. Först tyckte jag att det lät helt galet. Tanken på att springa ett marathon som består av 8 varv runt en sjö fick mig att rysa. Men på något sätt fastnade tanken på att anmäla sig i mitt huvud. Jag insåg att Växjö Marathon var det enda jag tänkte på och att jag troligtvis skulle ångra mig om jag inte anmälde mig till ett marathon som anordnades i närheten. Så jag slutade fundera och anmälde mig till loppet.

Det jag var mest nervös över inför loppet var det faktum att man själv skulle räkna sina varv och hålla reda på när det var dags att gå i mål. Jag funderade över olika metoder för att försöka hålla reda på varven (den enda konstigare än den andra). Till slut bestämde jag mig för att ha Run keeper igång och hoppas på att mobilens batteri skulle hålla hela vägen.

Växjö Marathon ägde rum lördagen den 18 oktober

Vädret såg ut att bli perfekt. Enligt SMHI skulle det vara runt 10 grader och mulet. När jag stod vid starten med de andra löparna kändes det som att regnet hängde i luften. Eftersom jag springer långsamt ställde jag mig längst bak. Jag var nervös och höll koll på klockan som blev 11, men inget startskott hördes. Alla stod och stampade på stället och ville ge sig iväg. Några minuter efter 11 hördes startskottet och vi gav oss iväg. Nackdelen med mindre lopp (det var 376 startande i Växjö Marathon) är att fast man står längts bak så är man ändå ganska nära de som springer fort, och då gäller det att intala sig själv att ta det lugnt i början och inte dras med i farten.

Under första varvet började det regna. Det var ett fint, äckligt regn som letade sig in överallt. Regnet höll sig i under det första två varven sedan slutade det som tur var. De första fem varven gick helt ok. Banan runt sjön är vacker (men vädret gjorde att den kändes lite trist) och lättsprungen. Den tuffaste biten var allén utanför lasarettet där man möttes av en isande motvind varje gång. När jag passerade Simhallen där varvningen var efter mitt femte varv såg jag att många redan hade gått i mål. Det kändes jobbigt att se löparna som stod där med sina medaljer och sedan inse att jag skulle passar dem två gånger till innan jag själv kunde gå i mål. Under varv sex började jag frysa och halvvägs in på varv sju började jag gå. Då vad det stelt, kallt och allmänt jävligt. När jag gick där blev jag omsprungen av kollegan som hejade på mig. Jag hejade tillbaka och insåg att det var dags att ta tag i loppet igen. Jag tog sikte på en bro längre fram och sa till mig själv att efter den måste du börja springa igen och det gjorde jag.

Under varv sju var det ganska få löpare kvar på banan och när jag kom in på varv åtta var det nästan folktomt. Halvvägs in på varv åtta gick jag en liten bit igen. Då fick jag syn på en kvinna i rosa tröja lite längre fram. Jag hade sprungit om henne och hon hade sprungit om mig under loppets andra halva. Jag bestämde mig för att försöka ta mig förbi henne så jag började springa igen. När jag passerade henne fick jag lite ny energi. Nu var det inte alls långt kvar! När jag såg målet kom tårarna. Dels för att jag var glad och stolt över att jag hade klarat mitt andra marathon, men också för att jag var trött, frusen och hade ont överallt. Jag gick i mål på tiden 04:42:12 och det är jag nöjd med. Mina målsättningar inför loppet var få en tid under fem timmar och att inte komma sist, och jag lyckades med båda. Mest glad var jag faktiskt över att jag lyckades räkna varven, jag behövde inte titta på mobilen någon gång.

Växjö Marathon var ett trevligt lopp och jag tycker att det var bra organiserat. Alla funktionärer vara glada och trevliga. Det var en avslappnad stämning, och det kändes inte riktigt som en tävling. Det var glest med publik längst banan vilket passade mig som har en tendens att drabbas av någon form av scenskräck när det är mycket publik. Om man däremot vill ha tävlingsstämning, publik längst hela banan och omväxlande utsikt bör man välja ett annat lopp. Som publik kan jag tänka mig att Växjö Marathon är ett bra lopp då man hinner se sin löpare fler gånger. Jag skulle kunna tänka mig att springa loppet igen.

Detta var en tävlingsrapport inskickad och skriven av: Evelina Magnusson