Tillfälligt avbrott

2
66

GD_63_20140904T110739_20kph_

…i säsongsvilan gjorde jag i slutet av veckan för att göra ett s k löpekonomitest med MotionMetrix på Runners Store i Stockholm. Andreas Falk tog emot uppe på hyllan där löpband specialkamera och dator var riggade. Andreas demade först funktionen i kameran, som identifierade honom när han klev på bandet och momentant ”animerade” kroppsdelarnas rörelser på datorskärmen.

Tanken med testet är att via en filmad sekvens av din löpning i en viss fart analysera din biomekaniska effektivitet i löpningen – din löpekonomi. I datorn översätts rörelserna sedan till ett antal biomekaniska nyckeltal. I mitt fall blev det först en minut i 5:00 min/km-fart och sedan en minut i 3:00 min/km. På medeldistanssträckorna 800 och 1500 m som jag oftast ägnar mig åt går det ju för det mesta klart snabbare, men tydligen är 3:00-fart max för detta test, så vi körde på det. Och även om bandet faktiskt kunde gå fortare, så var jag delvis tacksam att jag inte behövde göra det. Riktigt hög fart på löpband är en lite skrämmande upplevelse. Ett snedsteg och man flyger iväg…

5:00-farten var förstås inget problem ansträngningsmässigt. Långsammare än så brukar det inte gå på distanspassen. Min löpekonomi i den farten var dock, om inte medioker, så i alla fall medelmåttig. Steglängd och –frekvens, braking force m fl variabler var långt ifrån idealisk. Men, som Andreas förklarade, det var en konsekvens av att det just inte är min naturliga tävlingshastighet. Och det stämmer ju: när man joggar ner eller springer distans i prattempo har man inget fokus på löpsteg och –form, utan förflyttar sig bara framåt.

I 3:00-fart, som givetvis kräver ett annat mentalt och fysiskt fokus, blev det däremot en markant förbättring. Plötsligt var steglängd och –frekvens i princip optimala, liksom värdena för fotens position vid stegisättning och frånvaron av energiförlust i sid- och höjdled. Det som inte var riktigt bra var en något för upprätt hållning i ryggen, vilket i sin tur också leder till onödig bromskraft samt uppåtriktad kraft i steget. Resultatet var just så som jag hoppats att det skulle vara: sammantaget en mycket bra löpekonomi i en fart nära min tävlingsfart, men med 1-2 tydliga indikationer på faktorer med förbättringspotential. Nu har jag en hemläxa att göra i vinter och något att jobba på i löpskolningen. 2,5 graders ökad framåtlutning i överkroppen.

Föregående artikelEtt stort steg för mänskligheten….
Nästa artikelFilm: Hur 24 timmar med tidningen Spring spenderas
Superveteranen Namn: Gunnar Durén. Född: 1963. Familj: Gift med Karin, barnen Joel och Rebecka sedan tidigare. Arbete: IT-tjänsteman på Skatteverket. Klubb: Hässelby SK. Tränare: Johan Engholm. Meriter: Veteran-VM: Guld M45 800 meter inomhus 2012, brons på 3000 meter i samma mästerskap, Guld M50 800 meter utomhus 2013, Guld M50 800 meter och 1500 meter inomhus 2014, 24 VSM-guld. Slagit 29 svenska rekord. Personliga rekord:, 600 m: 1.29,18, 800 m: 1.59,69, 1000 m: 2.38,87, 1500 m: 4.12,11, 1 Mile: 4.34,53, 2000 m: 5.54,31, 3000 m: 9.06,13, 5000 m: 15.49,44, 10000 m: 33.37, Halvmaraton: 1.15,21, Maraton: 2.45,13. Favoritsträcka: 800 meter. Roligaste löparminne: När jag vann guld i veteran-VM på 800 meter. Vill med löpningen: Vara mitt bättre jag.

2 KOMMENTARER

  1. Tycker det verkar jättekul att göra den här typen av test. Har dock två kommentarer. För det första anser jag det vara ett misstag att inte hålla bra teknik även vid lägre farter än tävlingsfart. Finns en hel del människor som springer på ett sätt när de springer långsamt som ger dem olika typer av skador. Med tanke på att du troligen gör en majoritet (i tid räknat) av din löpning i farter långsammare än tävlingsfart så gör det ju inget om du arbetar effektivt även då. På det sättet aktiverar man även musklerna och koordinationen för ett bra rörelsemönster så de blir mer tränade för sättet du rör dig när du springer snabbt samtidigt som du undviker onödig belastning som kan ge upphov till skador och/eller försämra återhämtningen. Så till det där med lutning. Bör man luta aningen lite framåt. Ja, många bör göra det även de flesta tror att det handlar om en betydligt större lutning än de behöver. Men det går ju att springa ruskigt fort även i princip helt utan lutning. För dig som medeldistansare kan man ju till exempel titta på bilden på Pekka Vasala från München -72 som till exempel finns här: http://trainwithpratt.blogspot.se/2013/02/speed-training-for-long-distance-runners.html. Han typ saknar lutning helt och ändå är han på bilden på väg om OS-guld på 1500 meter. Nu är det möjligt att du faktiskt bör falla aningen lite framåt, men det är så lätt att slå fast "så här är det" när det mesta inom löpning är individuellt (även om många parametrar är samma grovt räknat). Tar maskinen förresten hänsyn till vinkeln i nacken? Har fått flera personer att slå pers genom att bara justera den. Som du ser på bilden på Pekka så kompenserar han också den mycket raka kroppen med ett lite nerböjt huvud. Tittar man också på ditt huvud på bilden här till höger så skulle jag säga att det är möjligen är lite långt bak för den kropphållningen. Eller så är det jättebra. Lite svårt att säga på en stillbild. Var mest nyfiken om maskinen tar hänsyn till detta då jag vet effekten av det.

  2. Tack Fredrik! Vilken intressant feedback! Det låter ju väldigt vettigt att tänka en del på teknik och utförande även i lägre farter, där jag gör det mesta av min träning. Vissa dagar "stämmer det" extra bra, jag upplever att tyngdpunkten hamnar mer inunder mig och jag flyter på i en högre fart än vanligt utan högre ansträngningsnivå. Jag inbillar mig att jag skulle kunna hitta lite av den känslan även i tävlingsfart. Har ju varit hos dig också tidigare och något av det jag lärde mig har kanske fastnat?

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här