Tjalve goes Berlin 2012

0
6

Du bist so wunderschön Berlin. Äntligen var det dags att flyga till Berlin igen. I fredags landade vi i en kylig och regnig stad som inte visade sin bästa sida. Tjalve goes Berlin bestod denna gång av 12 löpare och däribland jag som entusiastisk reiseleiterin. Ett uppdrag som jag tog på fullaste allvar. Denna gång ville jag visa mina vänner några andra sidor av Berlin.

Efter att ha checkat in på vårt boende i ett kvarter bredvid några trashiga ockuperade hus och ett gäng gamla husvagnar började vi med en förmiddagsjogg i riktning Treptower Park. Där sprang vi först förbi Sowjetische Ehrenmal där det finns en 30 m hög staty som jag hade för mig var Stalin, men visade sig vara en random rysk snubbe trampandes på ett hakkors. Sedan tog vi svängen förbi det övergivna tivolit som numera vaktades av hundar. Att klättra in känns inte längre som ett alternativ. Blöta och trötta fyllde vi med energi på mitt favoritfalafelhak, Sanabel, vid Schlessiches Tor.

Vi hämtade nummerlapparna på sportmässan vid den nedlagda flygplatsen Tempelhof. Den började byggas 1923 och kallades av arkitekten för the mother of all airports. Den skulle passa in i det av Albert Speer planerade Gemania och var under Berlinblockaden 1948-1949 den viktigaste flygplatsen. Tog sedan en sväng förbi murparken vid Nordbahnhof, den gamla judiska synagogan och det bombade varuhuset Tacheles. Middagen åt vi på en genuint tysk restaurang, Schwarzwaldstuben, där till och med jag inte orkade äta upp maten. Kvällen avslutades på en liten krog där DJ:en rökte braj som en borstbindare.ballong

Utanför nummerlappsutdelningen i moderskepet. Ballongerna var såklart det roligaste.  

På lördagsmorgonen gick vi upp på berget som är byggt av skräp i Humboldthain och kollade på utsikten och sedan skickade jag ned min grupp i underjorden, Berlin unterwelten, en guidning i bunkrar från andra världskriget. Vi optimerade laddningen med gigantiska apfelstrudlar, ockuperade hus och shopping i Friedrichshain. Ovanpå allt detta blev det pasta och sedan laddade vi på vårt hostel inför den kommande dagens halvmara.

På söndagen hade solen den goda smaken att skina från en klarblå himmel och temperaturen var cirka åtta grader. Optimalt väder för en racing day. I Karl Marx Allee strömmade de 30.000 deltagarna till och började värma upp inför starten. Jag visste inte alls hur det skulle gå, och var nöjd om jag skulle komma under 1:30. Redan efter några kilometer visste jag att det skulle gå bättre än så. Unter den Linden, Brandenburger Tor, Siegessäule, Ernst Reuter Platz och Schloss Charlottenburg i lätt motvind. Sedan mot Kurfürstendamm och medvind. Jag kunde öka farten och sista kilometrarna förbi Potsdamer Platz, Checkpoint Charlie och in i mål var jag under fyraminuterstempo. Tangerade pers med 12 sekunder, sprang på 1:26:44, och var jättenöjd. Ett kvitto på att jag är med i matchen denna säsong och jag vet att jag kan hålla detta tempo längre än ett halvmaraton. Ännu roligare blev det när jag träffade resten av Tjalve och fick höra att persen stod som spön i backen. Vilken dag.

Men ingen rast och ingen ro på denna resa. Efter energipåfyllning i form av en klassisk döner duschades det snabbt och bar av till Mauerpark. Tappert satt vi i gräset och firade segrarna med tysk öl spanandes på diverse original som hängde i parken. När vi insåg att det faktiskt var kallt ute och solen inte längre sken tog vi en snabb sväng på loppmarknaden och hamnade sedan på en italiensk restaurang. Firandet fortsatte på ett annat hak som hade happy hour på cocktails där vi blev placerade inne i ett hörn för att inte störa de andra gästerna. Kvällen avslutades på det officiella halvmaraton partyt på tionde våningen nära Potsdamer Platz med panoramautsikt över Berlin. Där kunde vi frottera oss med de kenyanska löparstjärnorna. Jag var upp på gräddhyllan och fick bli fotad med vinnaren i damernas race, Philes Ongori som sprang på 1:08:25. Eller jag trodde det var hon, alla ser ju likadana ut, men efter att ha jämfört med en bild på internet kunde vi fastställa att det var hon. Vi dansade med alla glada löpare och sov alldeles för lite men hann pilla i oss en frukost innan vi flög hem till Sverige igen. Och vi kommer igen. För allt man gjort mer än en gång är en tradition. Då för att utforska fler sidor av denna fantastiska stad och springa ännu fortare.

vinnare

Philes var en himla trevlig tjej med några storlekar mindre lår än mig. 

Föregående artikelJohans tuffa tester för en framgångsrik karriär
Nästa artikelSotarns mat och träningsblogg – fredagen som var
Frida Södermark
Löparäventyret Namn: Frida Södermark. Född: 1978. Bor: Norrköping. Klubb: Tjalve IF Norrköping. Tränare: BG Nilensjö. Meriter: SM-guld 2012, 2014, 2016, 2017 och 2018 på 100 km, SM-silver 2013 och 2015. 1:a Leipzig Marathon 2011. 8:a i Comrades 2014. 4:a i Ultravasan 2017.  Personliga rekord:  5000m: 18:40. 10000m: 37:46. Halvmaraton: 1.20:52. Maraton: 2.51,32. 100 km: 07:51:22. 12 timmar: 125,6 km. 24 timmar: 214,2 km. Favoritsträcka: Marathon. Roligaste löparminne: När jag blev bjuden på mat och fyra snaps på en kyrkogård i Armenien under ett långpass. Vill med löpningen: Se hur snabb jag kan bli och hur långt jag kan springa och ha kul under tiden.

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här