Just nu befinner sig Ida vid Kebnekaises fjällstation för att avsluta Skimo-säsongen med tävlingen Keb Classic. Sedan väntar en månad i Kina med förberedelser för Transvulcania där hon ifjol debuterade i internationella sammanhang. En debut som resulterade i en seger. Skyrunningsstjärnan Emelie Forsberg var skadad och Ida Nilsson tog chansen att visa framfötterna på den stenhårda banan, 74,3 kilometer lång med 4.350 höjdmeter.
– Det var min första internationella skyrunningtävling och jag hade ingen aning om hur det skulle gå, men jag kände att jag hade en chans att visa upp mig. Efteråt kändes det ganska otroligt, säger Ida Nilsson till Spring.
För Ida Nilsson har löpning varit en del av livet ända sedan barnsben. Föräldrarna och Högbyprofilerna Calle och Katarina träffades genom friidrotten, han satsade på hinderlöpning och hon på 3 000 och 5 000 meter. Idas bröder är långdistansaren David och tiokamparen Marcus Nilsson. Själv elitsatsade Ida Nilsson under flera år på 3 000 meter hinder och 5 000 meter, grenar där hon tagit en rad SM-guld. Envisa och återkommande skador kom dock i vägen för utvecklingen. Nilsson gjorde flera försök att komma tillbaka men 2009 drabbades hon av en stressfraktur i höften som inte ville läka.
– Då fick jag backa. Det var så illa att jag trodde att jag aldrig skulle kunna springa igen. Under många år kunde jag inte springa alls, inte ens motionsspringa fem kilometer.
Det tog lång tid för kroppen att läka, under tiden vandrade och skidade Ida Nilsson. Hon utbildade sig inom ämnen som intresserade henne, bland annat till kock, till vildmark- och äventyrsguide och inom massage. Inte förrän ett par år sedan var hon helt återställd.
– Då var jag inte jättesugen på att ta mig tillbaka till banan, jag ville inte bli skadad igen, men jag ville ha nya utmaningar. Jag hade just flyttat till Åre och var intresserad på sådana lopp som går där, säger Nilsson.
Förra sommaren ställde hon upp i en rad olika tävlingar, från gatlopp till terräng och fjäll. Hon knep segern i Axa fjällmaraton, kom tvåa i Lidingöloppet och tvåa i landets största ultratävling, Ultravasan 90.
– Det var lite av en slump att jag ställde upp. Jag var anmäld till 45-kilometersloppet men ändrade mig dagen innan. Fjällmaran var det längsta jag sprungit innan och det blev en kul utmaning. Det var då jag kände att det funkade och insåg att det är kul att springa långt.
Före förra sommaren hade Ida Nilsson varken sprungit en hel- eller halvmara. Nu fick hon en biljett till skyrunningserien och plockades upp i Salomons internationella lag.
– Det är ju en ny värld och ny sport med många inriktningar, trail, skyrunning, bergslöpning, ultratrail och olika organisationer, men jag börjar känna mig bekväm och lär känna fler personer hela tiden.
Ida berättar att hon trots eller kanske tack vare uppväxten på Öland och i Kalmar alltid dragits till bergsmiljöer.
– Öland och Kalmar är ju helt platt, det är ganska komiskt att jag börjat med det här. Men känslan när man ställer sig på startlinjen är densamma, det spelar ingen roll om det är 3 000 meter hinder eller flera mil att springa, man har förberett kroppen på att prestera den dagen.
Finns det något du saknar från friidrotten?
– Jag är väldigt glad att bara få springa och jag gillar fortfarande all sorts löpning. Jag följer friidrotten och har mina bröder där. Jag är väldigt tacksam att få springa igen. Det är roligt och utmanade och jag tror inte jag nådde min fulla potential inom mina andra grenar. Jag var 25 år när skulle ta nästa steg och allt sket sig. Nu har jag fått en andra chans och känner inte av höften, det är jag väldigt glad för.
Ida Nilsson beskriver sina styrkor som envishet och förmåga att vara jämnstark under ett helt lopp. Backarna tycker hon dock inte att hon lärt sig att bemästra.
– Jag är bra på att få ihop ett helt lopp för jag kan hålla fart och koncentration uppe, men sämre på de enskilda delarna, som det vertikala eller om det är tekniskt utför. Innan har jag alltid tänkt att jag varit bra utför, i rullande backar, men det här är en helt ny grej. Här får jag lära mig hur man kan stå på utan att stuka fötterna, säger hon.
Fakta
Ida Nilsson
Ålder: 35
Klubb: Högby IF och Team Salomon Running
Tränare: Sin egen
Bor: Ingen fast adress för tillfället
Familj: Mamma Katarina, pappa Calle, bröderna Marcus och David.
Sysselsättning: Löpare på heltid
Favoritpass: ”De längre passen när jag bara ger mig ut i bergen och springer och upptäcker nya rundor.”
Hatpass: ”Tycker fortfarande att det är jobbigt med vertikaler och att springa backe.”
Favoritskor: ”Salomon Fellcross, de är smala och har bra grepp.”
Gör på milen: 35.03, tredjeplats på SM-milen i år.
Meriter:
1:a plats Transvulcania på La Palma 2016. Ultramarathon på 74,3 kilometer och 4.350 höjdmeter, tiden: 8.14.18.
1:a plats Axa fjällmaraton 2015, tiden 4.15.45
2:a plats Ultravasan 90, 2015, tiden 07.05.56.
Delvis omarbetade artikel som presenterade i magasin Spring sommaren 2016, författad av Jennie Lorentsson. Magasin Spring har ett antal trailsidor i varje utgåva och från och med nästa utgåva som kommer i juni kommer dessa sidor bli fler i ett samarbete med trailrunning Sweden.
Vill du läsa mer, bli medlem i Springklubben: http://spring.prenservice.se/kodlandning?internetkod=436-4361001
Foto: Philipp Reiter från Transvulcania
