Min väg mot min första ultra innebär inte bara långa pass i lunkande tempo eller för den delen stenhårda intervaller för att pressa lungor och kroppen till max. Nej. Min strategi är helt annorlunda och något jag förespråkar. Den bygger på tre principer som ger mig både omväxling i min träning och en bra grundförutsättning för att nå mitt mål.
1) Först ut har vi Styrka: för att orka springa långa etapper krävs en bra grundstyrka som jag byggt upp under flera år. Hand i hand med den styrkan består även styrkan av den som byggs upp genom att ”löpande” komplettera milen i löparskorna med funktionell träning för löpare. Jag hade under 2013 problem med löparknä där enda anledningen var att jag ökade distanserna snabbare än vad min kropp kunde hantera. Detta misstag tänker jag inte låta mig begå då jag nu i sommar går från maratondistans till ultradistans. Det finns en uppsjö av övningar att välja på där vår egna kropp är vårat redskap och dessutom tillgänglig överallt. Mig egna fokusering ligger på core-och ben styrka där mina favoriter är Plankan och Sidoplankan; dessa stärker dels bålen men även ypperlig för att stärka både axlar, rygg och höfter. En annan favorit är Utfall, 3*15 på respektive ben. Sist men inte minst brukar jag komplettera min styrka med enklare yogaövningar som ökar min flexibilitet. Detta tar max 15 minuter och gör under för löpningen.
2) Näst på tur har vi Kontinuitet: detta är inte svårare än vad det låter. Jag själv har i perioder högre arbetsbelastning och kan inte alltid genomföra ”de där” tänkta långpassen och får därmed nöja mig med kortare pass. Det viktiga, och som jag försöker påminna mig själv om, är att oberoende tiden jag har till förfogande är en löparrunda oavsett distans eller fart bättre än ingen. Jag försöker att alltid springa 5-7 ggr veckan och hinner jag bara med 4-5 km på lunchen får det bli så. Allt är bättre än inget och att kontinuerligt hålla igång mina ben är en strategi jag tror skapar en grund inför framtiden och alla nya utmaningar som väntar.
3) Sist ut har vi Uthållighet: vi börjar med att klargöra skillnaden mellan kondition och uthållighet. Kondition är ett direkt mått på i vilket trim vårt hjärta och våra lungor är i. Uthållighet och andra sidan är förmågan att utstå en viss belastning över tiden, och här är den stora skillnaden till kondition, det krävs ett psyke/pannben som enligt min mening är något man måste jobba aktivt med för att utveckla. Det är här min största utmaning kommer att vara. Jag är nyfiken på både min fysiska, men inte minst min psykiska uthållighet.
Med dom orden sagda kan vi summera att vägen mot att springa en ultra sker inte över en natt. Jag vet själv inte om jag ännu har tagit mig vatten över huvudet. Jag hade satt upp ett mål och det var att springa tre maratons och om årets Stockholm maraton resulterade i en kropp som orkade sig igenom utan smärta och en tid under 4 timmar, då skulle ultran bli av i år (jag ville genomföra denna redan förra året men tog tålmodigt beslutet att skjuta på detta ett år). Årets målet nåddes med marginal då jag under Stockholm Maraton flög fram de sista 5 km under loppet med en snitthastighet på 4:50 och kände ingen krampkänning eller tecken på överbelastning. Det var ren glädje och vårens successiva ökning av träning gav mig mitt kvitto; jag är redo att anta utmaningen om 75 kilometer på Djurgården den 8 augusti.
/Spring på, Madeleine
