Vadslagning!

0
24

Först skrev jag ett reportage om Stockholm Marathon. Men för många möten och för mycket material som jag behövt läsa in mig på har gjort att det inte blivit klart och nu så känns det för långt ifrån loppet för att göra klart det. Istället tänkte jag promota en vadslagning.
Som det i löparsammanhang klassiska vykort visade, så är ett vad ofta en orsak till att man springer ett lopp. Under inflytande av berusningsmedel får många en god självkänsla och anser sig klara av mer än de anser sig klara i normala fall. De antar utmaningar som de i många fall ångrar dagen efter och hoppas på att ingen annan minns vad som sagt eller att de kan skämta bort det och dra sig ur. Men ofta är det någon som påminner och då är det bara att göra det man sagt om man inte vill framstå som en lögnare.
När jag vaknade upp den 9:e december 2013 så kom jag inte ihåg någon vadslagning. Det kanske berodde på att jag inte hade varit med och slagit vad. Däremot så har jag och flera andra blivit påminda om detta under våren. När jag granskat mina papper har jag även kunnat hitta det skrivna kontraktet över vad som ska ske:

Under min julölsprovning så uppstod det en diskussion om vem som kunde springa snabbast på 1500m. Den gamla svenska mästaren på distansen och med ett personbästa på 3:42, John Laselle eller den yngre uppåtgående förmågan Lars Södergård. Lars hade under sommaren slagit personbästa på distansen med 3:59. Efter julölsprovningen så har de båda försökt mörka vadet. Eller försökt ändra på den distansen som ska springas. Men som alla kan se är det 1500m i augusti som gäller. Då kommer även stadions nya banor vara klara så att hela löparstockholm kan komma och titta. Nubben och jag kan stå för en illegal öl försäljning.

kontrakt

Båda är nu väl medvetna om att de kommer bli tvingade att genomföra detta lopp. John har ständigt försökt ändra distansen till 800m meter och Lars har hoppats på att Johns gubbvad ska krångla hela sommaren. Men har man slagit vad så har man, så loppet kommer att ske. Gubbvad eller ej!

John och Laser mäter sina krafter på St Eriksgatan efter en pubkväll på Dovas i våras, då frågan om loppet aktualiserades.
John och Laser mäter sina krafter på St Eriksgatan efter en pubkväll på Dovas i våras, då frågan om loppet aktualiserades.

Till sist lite kort om maran. Jag har fått frågan, flera gånger denna vecka, varför man bara ger bort ett SM guld så där. Men man ger aldrig bort ett guld på maraton. Maraton är hemskt att springa och även om man är i betydligt bättre form än sina motståndare så kan det ändå gå åt helvete. Se t.ex. på Haben. Eller så kan man ha en dålig dag då allt känns skit, som för Adil, vilken i helgen var långt ifrån sitt forna jag.
Det hade varit kul att vinna, men hemsk att springa! Bara för att man ställer upp är det långt ifrån säkert att det hade går vägen. Även fast det på pappret borde varit en lätt sak. Jag ville inte riskera det, utan jag ville springa bana istället. Sedan att det visade sig att det räckte med 2:27 för ett EM deltagande senare i sommar. Så ångrade man sig att man inte joggade igenom en mara i vintras någon minut snabbare. För är det något David och jag var överens om, när vi drack en öl dagen efter loppet, så var det att 2:27 egentligen är en rätt usel tid.
Nu ska jag dra och titta på när min polare Victor springer DL Roma. Om han springer bra vet jag att jag också kommer kunna springa bra i sommar, för han var inte så mycket bättre när vi tränade ihop för en månad sedan.

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här