Att säga att jag var på gång under försommaren är väl kanske att ta i, men jag gjorde i alla fall ett par tre habila pass där runt midsommar vilket jag tyckte räckte för att motivera en sen anmälan till Långlöparnas kväll, årets hittills enda tävling. Sen dess har det väl inte blivit någon mer kvalitativ löpträning att tala om eftersom jag började jobba med ett hårt fysiskt arbete i form av lieslåtter. Jag har nog tänkt att cykelbud måste vara det hårdaste fysiska arbete man kan ha i det här landet men frågan är om inte slåttergubbe är med där uppe och fajtas om titeln.
Jag har funderat en hel del på just den där kombinationen av fysiskt arbete och att träna på fritiden. Det optimala för löpning borde väl vara att ha ett jobb där man sitter och vänder papper på ett kontor för att kunna återhämta sig maximalt mellan passen. Eller? Hur bra är det egentligen att sitta böjd som en räka över ett tangentbord hela dagarna? En fördel med kroppsarbete är ju att man får alternativ träning lite på köpet. Av varierande kvalitet förstås, men ändå. Nu i sommar har jag väl mest fått bålstyrka, men om man till exempel cyklar så får man ju mer kondition och benstyrka. Jag hörde förresten att stjärnskottet Emil Millán de Oliva provade att jobba som cykelbud ett tag men att det inte var så värst bra för hans löpning. Det kan jag förstå. Hade han varit triathlet däremot. Eller långtidsskadad, då är cykling perfekt. Säg att man springer tio mil i veckan, blir skadad och har ett stillasittande yrke. Då blir det rätt segt att fylla upp träningskvoten på crosstrainer eller med vattenlöpning. Där har kanske fysiska arbeten sina största förtjänster: att hålla igång grundfysiken.
Både för- och nackdelar med hårt arbete alltså, och det handlar väl till syvende och sist rätt mycket om hur man väljer att se på saken, om glaset är halvtomt eller halvfullt. Annat var det förr. Jag läste för ett tag sen en bok om löpningens historia och som jag minns det fanns det en period, typ början på 1900-talet, när Finland dominerade sporten stort. Det förklarades med att dom tidigt fostrades med hårt kroppsarbete i en tuff miljö vilket gjorde dom uthålliga och starka både fysiskt och mentalt. Och vår egen Gunder Hägg hade ju en bakgrund som bonddräng och skogshuggare. Bra träning tyckte väl han. Så nog går det att kombinera hårt jobb och hård träning alltid, även om jag själv tenderar att vilja tillbringa mina lediga timmar i horisontalläge efter ett hårt dagsverke.
Men även om jag inte har tränat i sommar så har jag i alla fall sprungit. Det är ju som bekant två olika saker det där. Faktum är att jag nu kan bocka av årets stora mål som var att vara skadefri och kunna springa under sommaren. Det har blivit en hel del upptäcktsrundor runt om i Småland, Östergötland och Sörmland. Och intervaller och trösklar i alla ära, men det är väl ändå myslöpning i nya miljöer som är löpningens absoluta guldkant.
