Tveksamt hur det är med allmänintresset för hur min löpning går men det är valfritt att läsa vidare. Egocentriskt ja.
Hur som haver är det i skrivande stund åtta dagar till start i Köpenhamn, ett lopp jag anmälde mig till för nästan ett år sedan vilket känns lite sjukt.
Med risk för att allt går åt h-vete nu sista veckan ser jag tillbaka på en av de bästa träningsperioderna i mitt löparliv. Efter Stockholm marathon hade jag nästan en hel vecka utan egentlig träning.
Efter den veckan har det nästan gått som på räls med snitt på ca elva mil i veckan i tio veckor. Den elfte veckan tog jag det lite lugnare inför Finnkampsloppet för att toppa lite.
Väldigt nöjd med det resultatet (34:43, snabbt är relativt) och det känns som man äntligen börjar vara där jag vill vara. Nu är jag iallafall inom skotthåll för pers på halvmaran och sedermera hel.
Veckorna har i ungefär följt samma mönster enligt nedan:
Mån-tis: Distans
Ons: Längre trösklar
Tors: Distans
Fre: Kortare intervaller, bana, backe. Snabbare fart
Lör: Vila
Söndag: Långpass med fart
En skillnad jag gjort denna sommar är att jag knappt sprungit lugna långpass utan i princip alltid haft längre fartinslag. Ofta har det blivit inbakat typ 20 km rakt av lite över marafart. Vad det kan ge återstår att se men har känts som att det byggt lite uthållighet på ett annat sätt.
Så nu är det snart tävlingsveckan och allt är en dans på rosor då eller?
Nja, vänster hälsena gnäller en del men är under kontroll, höger it-band smärtar över knät lite då och då samt den allmänna nojan över sjuka människor. Allt är alltså precis som det ska vara.
I Köpenhamn är det över 30 000 anmälda och enligt tidigare resultat borde det finns grupper i mitt fartspann. Ca 100 löpare gick in på en sluttid mellan 1:15-1:16 förra året.
En månad efter Köpenhamn är det dags för Malmö marathon som nu mer eller mindre har banan helt klar. Ser väldigt lovande och det är bara några få platser kvar för helmaran medans halvan är full trots extra platser. Ser verkligen fram emot det men först ett pers på 21,1 km om jag får bestämma.
Är ju som alltid många svenskar på plats i Köpenhamn (bl.a. snabba resekompisen Mattias) så hoppas träffa några av er och jag ska försöka rapportera lite på Springs Instagram.
Mot Pølsemannen!
