Eskil Jag har börjat springa lite. Det känns inget vidare. Inte på grund av skadan i låret, det är alla andra delar av kroppen som knorrar. Ringrostig. Dåligt flås. Jag höll igång bra med alternativ träning början av sommaren men till slut tog semesterlättjan över. När motivation och vilja rinner av en så är det inte...
Eskil Man kan väl lugnt säga att jag gick ut på ett mollackord senast; bitter och besviken efter besked om stressfraktur, och fast besluten att lägga både löpning och blogg på hyllan för gott. Anade väl kanske att jag inte skulle kunna hålla mig borta från någotdera, men vad jag inte anade var att det skulle...
Eskil Jag tänkte att det här skulle bli ett positivt inlägg. Allt talade för det. Benet har känts bättre och bättre, så pass att jag i helgen faktiskt gjorde tävlings-comeback i Stockholms Brantaste. Jag brukar inte vara så sugen på att springa lopp när jag inte är i slag men nu var jag anmäld sen länge...
Eskil Jag har fortsatt med myrlöpningen som jag skrev om senast; det hänger ständigt blöta kläder på tork i badrummet och sprider en faktiskt inte helt oangenäm doft av jord, pors och mossa i lägenheten. Smart som jag är kom jag på att jag inte behöver cykla bort till den stora mossen utan kan klafsa runt...
Eskil Rehabiliteringen av den skada som två fysioterapeuter och en läkare kallar för en överbelastning men som jag själv numera tänker på som en stressfraktur, går väl framåt. Men det är små steg, små små myrsteg. Ibland känns det mer som att det står stilla, eller att det till och med går bakåt. Det är en...
Eskil Jag har provat att jogga lite och för några dagar sen kändes benet rätt hyfsat. Men det var inte nån avslappad löpning med skön känsla direkt. Sprang hela tiden med örat mot benet så att säga, lyssnade och kände efter vid varje fotisättning. Det gav inte mersmak, och jag håller mig till andra aktiviteter ett...
Eskil Jag hann knappt skriva klart förra inlägget innan jag gick och blev förkyld också. Så istället för alternativ träning: totalvila. Livet leker. Det är ju visserligen praktiskt att tajma en sjukdom när kroppen ändå behöver vila, men jag har svårt att riktigt bottna i den positiva hållningen. Det är mörkt som i en säck på...
Eskil Det börjar bli en liten tradition det här med att åka ut till Norra Djurgården och titta på när andra springer Premiärmilen. I fjol hade jag tränat för lite under vintern och tyckte inte att det var nån vits att ställa upp. I år hade jag tränat för mycket. Målsättningen inför nästa år är alltså...
Eskil Jag hade tänkt att årets tävlingsdebut (utomhus) skulle bli Premiärmilen nu på lördag. Tydligen kunde jag inte vänta tills dess så igår söndag sprang jag Varvetmilen i Örebro. Det passade bra eftersom det på lördagen var en annan tävling i samma stad, men i en annan sport, nämligen bordshockey. Och nu vill jag inte höra...
Eskil Förra veckan blev visserligen den volymmässigt tyngsta i år: 18,5 mil, men ändå inte riktigt den mördarvecka jag hade i åtanke. Jag fick dra i handbromsen och springa lite mindre än planerat nu i helgen. Anledningen är att jag för första gången börjat oroa mig för att vara lite väl sliten i benen, framförallt på...
Namn: Eskil Persson
Född: 1977
Bor: Stockholm
Klubb: Hammarby IF
Favoritsträcka: Längs en sandstrand
Vill med löpningen: Bli snabbare och se mig omkring
Roligaste löparminne: Barfota runt Gotska Sandön ligger bra till
Meriter: Har ätit 84 sushibitar på en lunchbuffé
Personliga rekord:
3000 m – 9:01 (2019)
Milen – 33:52 (2018)
Halvmaran – 1:18:29 (2015)
Lidingö – 1:58:58 (2018)
Maraton – 2:50:04 (2018)
Ser fram emot: Härliga tider
