2026 – Året jag slutar försöka prestera och börjar o… rientera?

0
177

Det är dags att summera 2025 och det låter sig lätt göras: det har varit ett skitår. Det blev en del längdskidor i början av året, sen försvann snön och motivationen vilket mynnade ut i en svag insats på Vasaloppet. Därefter drogs jag med lite småskavanker under våren och hann bara med fyra tävlingar under sommaren (fem om man räknar Ältasjön runt) på lika många olika distanser. Resultaten låg väl runt godkänt (16.05/33.08/1.14.40/2.47.20) förutom på Stockholm Marathon som jag inte var riktigt tränad för.

Sen i somras har jag dragits med en seg hälsporre som begränsar löpningen till dom mer basala hushållsbehoven (läs: hundjogg). Runt 4-5 mil i veckan blir det men ingen kvalitet. Det hela har utvecklats till ett ställningskrig mellan mig och min fot och positionerna är låsta. Jag vet inte riktigt vad plantarfascian vill. Förmodligen ha mer fotstyrkeövningar och rehabmojänger men jag vägrar. Jag förhandlar inte med terrorister. Ger man bort ett finger så vill dom ha hela handen. Det handlar mer om psykologi tror jag, nu gäller det bara att inte tänka på hälen så går det över. Som att vattnet inte kokar så länge man tittar på det. Så har alla kända hälsporrar hittills i världshistorien gått över, en vacker dag har man inte tänkt på foten på ett tag och så är man fri, plötsligt och omärkligt på samma gång.

När den friheten kommer (jag har förutspått till sommaren) finns det väl en viss risk att jag kommer vilja kuta på lite mer och kanske hitta nån slags tävlingsform igen. Men jag hoppas att jag kan lägga band på mig och fortsätta springa med måtta. Mer än att tävla ser jag fram emot lustfylld utflyktslöpning. Kolla kartor, reka och göra små expeditioner. Bara kunna springa obehindrat. Det kan få bli ett lite ovanligt nyårslöfte: jag lovar att träna mindre 2026. Kanske ska jag försöka börja röka också?

Året landar på strax under 250 mil vilket är ca hundra mil mindre än dom senaste åren. Det hade kunnat vara ännu lite mindre om jag inte hade varit så dålig på orientering.

Den här tiden på året är ju också listornas tid och jag tänkte bjuda på en Topp-5 över dom onödigaste löpartermerna, såna man glatt kan skita i 2026 (särskilt vi som är halta och lytta).

Utan inbördes ordning:

* Critical velocity – Trenden som liksom aldrig tog sig. Hann nån plocka upp den ens?

* Borgskalan – Alltså jag gillar ju det här med att skatta sin ansträngning istället för att försöka mäta allt exakt men vem kom på den där idiotiska skalan? Björn Borg? Vad är det för fel på 1-10?

* AT & LT – Vilken är vilken nu igen? Spelar ingen roll, båda kan med fördel bytas ut mot det gamla hederliga begreppet ”halvhårt”.

* Kadens – Är du cyklist? Nej, då kan du skita i det. (Om ja, varför läser du ens det här?)

* HRV – Okej, hjärtslagen kan variera lite. Notera det om du vill och gå sen vidare med livet.

Föregående artikelÅrets sista utgåva
Nästa artikelSnabba miltider på nyår
Namn: Eskil Persson Född: 1977 Bor: Stockholm Klubb: Hammarby IF Favoritsträcka: Längs en sandstrand Vill med löpningen: Bli snabbare och se mig omkring Roligaste löparminne: Barfota runt Gotska Sandön ligger bra till Meriter: Har ätit 84 sushibitar på en lunchbuffé Personliga rekord:  3000 m - 9:00 (2019) 5000 m - 15:46 (2022) 10000 m - 32:54 (2023)  10 km - 32:36 (2022) Halvmaran - 1:12:39 (2022) Lidingö - 1:58:58 (2018) Maraton - 2:36:07 (2023) Ser fram emot: Härliga tider

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här