Efter snart två månader utan riktig träning fick jag i går en känsla av det kanske vänder…
vågar inte ropa hej ännu, men känslan finns… Tyvärr finns dock inte löpkänslan, tänk att den mest naturliga känslan för en löpare, nämligen att springa kan kännas så konstigt. Stelt, kantigt, helt utan flow…
Senaste jag tävlade hade jag haft ont under ca 6 veckor, men fortsatt köra – resultaten blev sämre och sämre, smärtan värre och värre. Att i april besluta sig för time out är inte lätt, vårens tävlingar är många och jäkligt kul. Men alternativet att prestera 75% av vad jag kan var inte kul… Nu har jag haft min längsta period utan riktigt träning på 20 år, kan iofs tolka det som om jag haft det bra eller tur. Själv tror jag det beror på att jag tränar smart :)
Hörde något klokt av en av mina adepter som är läkare, har man ett öppet sår så inser man att det måste läka innan man utsätter det igen. En skada som inte syns, det finns förmodligen inge genvägar, eller? Vila, vila och mer vila – trist men förmodligen ganska rätt. Jag har dessutom gått och fått behandling hos naprapat. Efter varje behandling har jag känt, yes – om två dagar är det borta…. men, men – ingen förändring alls. Destruktivt… jag är ju inte den enda som gått igenom en skadeperiod, många känner säkert igen sig i känslan…. ALLA ANDRA SPRINGER!
Man ser löpare precis överallt, känns så otroligt orättvist ;) Det värsta är ändå alla mail, sms och förfrågningar om löppass via FB, etc. Man kan springa men ska inte – kan föreställa mig att alkoholisten har samma dilemma, flaskan står framför dig – men du får inte röra. Det krävs verkligen målmedvetenhet och beslutsamhet att gång efter gång tacka nej till löppass, tror denna period dessutom är värst. Fåglarna, sjunger, träden blommar, solen strålar – det är magiskt….
Inte nog med att man ska vila, man får dessutom nya övningar av naprapaten varje vecka, rehabträning – bara ordet ger mig kalla kårar längs ryggen, jag vill springa, jag är löpare. Lästa en artikel om Sean Wade som sätter världsrekord på löpande band i år som ny löpare i M50 klassen. Vad sägs om: 8:43 på 3000m, 14:52 på 5000m, 30:48 på 10 000m, dessutom är han tydligen god för sub 2min på 800m och sub 4 på 1500m. En intressant kommentar från honom: ”I spend more time getting treatments than I do running”. Han har två fasta besök i veckan hos massör och chiropraktiker, kanske något att fundera över?
Tufft när man inte har en synlig skada är också att inte veta, vad är det för fel egentligen. Man får många olika beskrivningar och utlåtande av löpare, naprapaten, etc. Den som jag själv fastnat för är Sjökvist dilemma (eget påhittat ord) – någon berättade att han hade precis som jag haft en massa småbristningar i baklåren, varje bristning blir ett lite ärr och till sist består musklerna bara av en massa ärr. Jag har haft ont i rumpan & baksidorna under säkert 10 år, har svårt att sitta och köra en längre period, etc. Men jag har efter uppvärmning kunnat plocka bort smärtan och inte hämmats alls. Sjökvist öppnade man tydligen upp, man skrapade bort alla ärren och efter sex månader var han mästare igen. Jag lär inte bli aktuell för varken skrapning eller SM guld, inte i seniorsammanhang, hoppas jag :)
Lite uppgiven åkte jag förra veckan till Göteborg för att stå på mässa i tre dagar, långa dagar med 12 timmars pass stående. Misstänkte att det skulle påverka mig negativt. Bilresan upp var fruktansvärd – fick stoppa en liten kudde i munnen för att inte skrika av smärta. Men väl på plats så pratade jag med lite olika utställare och funderade, kan det finnas något här som kan hjälpa mig. Hittade tre olika saker, kan kännas som marknadsföring – men det är inte syftet. Jag vet inte ens varför jag fått känslan av att det vänder, eller vad av detta som ev påverkar mig. Kan vara den långa vilan och behandlingarna, men fungerar detta så vill jag dela med mig. Jag är förmodligen inte den enda som har problem med baksidorna.
Mitt första snack hade jag redan innan mässan med Compres Sport… de har kompressionsplagg för låren, Quad. Testade, de sitter jäkligt tight och har nu varit mina kompisar fyra timmar vare natt. Inte så skönt men det känns bra, kanske…
I Mighty sports monter sålde man en nyskriven bok av Peter Wilhelmsson, Snabbare, Starkare, Friskare.
Peter är en guru inom nutrition och prestation. Bok är på ca 600 sidor och kompetensen ska hjälpa dig att förstå hur man kombinerar träning och näring för bästa prestation och hälsa. Jag har inte läst boken ännu, det blir ett sommarprojekt. Vill ni kan ni köpa den gå in på http://mightysport.se/produkt/snabbare-starkare-friskare/ ange koden BGN och du slipper fraktkostnaden.
Robert på Mighty sport satte ihop ett paket men pulver och tabletter som ska göra susen. Jag är av princip motståndare till piller, men jag är inte dum – kan det hjälpa mig så är det värt att testa. Nu blandar jag och dricker en gång om dagen…
Till sist så har jag under våren haft en dialog med ett företag i Finland som har agenturen för magnesiumspray och salva i Norden. Läst mycket om detta i ffa USA och UK, där har man utsett magnesiumet till den bästa produkten för löpare inom en rad olika områden. Från och med slutet av denna vecka kommer produkterna finnas på http://signsupplysport.se/. Kanske kan jag ordna en deal på det också… återkommer. Jag smörjer dock in baksidorna med magnesium två gånger om dagen… kanske?
Som sagt var – tre olika åtgärder utöver vila och behandling och jag känner att det vänder. Kanske kan det bli några lopp redan i juni, hoppas det. Jag är fullständigt frälst i tävlingssituationen och saknar den oerhört mycket. Även att köra riktigt tuffa kvalitetspass får mina endorfiner att snurra på topp.
En annan endorfinkick är att se Springklubben växa – Anmält dig? Annars – http://spring.pren.nu/
Vi ses snart i tävlingslinnet… hoppas jag
