Nyss hemkommen från en skogsrunda på 16 km i Lidingöspåret. Frisk och klar luft, torrt underlag, solstrålar som tränger sig ner mellan trädkronorna, färgsprakande löv och svalkande havsbris. Trots att jag höll rätt högt tempo och tryckte på ordentligt i de välbekanta mördarbackarna upplevde jag inget motstånd, det kändes som 16 km äkta njutning och glädje all over the place. Naturens styrka och skogens magi, snacka om gratis kraftkällor.
Löpning är härligt årets alla årstider, men för mig är hösten favoriternas favorit. När sommarvärmen klingar av och luften blir så där svalt krispig, då njuter jag som allra mest av passen. Samtidigt är det ju så lätt att glömma bort njutningsbiten när fokus på kilometertider, pulskurvor och nästa tävling tar över. Och visst, ibland måste det få vara så. De behagliga myspassen får inte alltid plats i kalendern när tävlingarna avlöser varandra och mjölksyrepassen duggar tätt. Men jag vill i alla fall slå ett slag för kraften i naturen och att våga njuta lite av höstpassen också, det ger så mycket mer än man kan tro. Kanske borde man till och med planera in njutningspass i träningskalendern som en påminnelse till sig själv. Att schemalägga njutning känns roligare än återhämtningspass och mental träning, eller hur? Whatever, låt oss nu passa på att njuta av hösten och lagra en rejäl kraftbuffert inför mörkare, regnigare och blåsigare tider. Bästa årstiden är nu!
