Idag körde jag min favorit inom alternativträning alla kategorier, CyclePulse på SATS. Riktigt kul och tuff alternativträning för oss som gillar mätbarhet och puls. Man cyklar i grupp och alla deltagare får ta på sig ett numrerat pulsband. Längst fram i salen kan alla följa sin egen pulssiffra på en projektorduk. Eftersom jag är en vän (eller snarare bästis) av pulsträning känns det självklart att man vill ha koll på sin tröskel och maxpuls när man kör ett sådant pass. Det är ganska vanligt att folk i min löparkrets som tränar på en hyfsat seriös nivå gör konditionstester med jämna mellanrum just för att mäta sina pulsvärden. Tråkigt nog märker jag, ofta på cykelpassen, att många andra motionärer inte har någon som helst aning om sin tröskel eller maxpuls – och då blir det ju varken kul eller möjligt att utvärdera sin träning fullt ut. Därför vill jag nu slå ett slag för de konditionstester man som både motionär och elit kan göra på flera ställen runt om i landet. Det kostar en slant och det är inget man vill göra varje dag då maxpuls är ett allt annat än behagligt tillstånd att uppleva, men det är så himla mycket värt rent träningsmässigt. Visst kan man gissa sin ungefärliga maxpuls genom att räkna på standardformeln 220 – ålder, men pulsträningen blir hundra gånger roligare och mer effektiv om man gör ett riktigt test där man får verkliga siffror att utgå ifrån. Tänkte berätta lite om hur mitt senaste konditionstest (ett så kallat Dubbeltest där man mäter maximal syreupptagningsförmåga och maxpuls) gick till och vad det gav mig träningsmässigt. Hoppas det kan ge lite motivation och få fler att prova på.
Testet: Jag fick springa 4 minuters intervaller på löpband, där hastigheten höjdes med 1,5 km/h för varje intervall. Jag började på hastigheten 9,5 km/h. Mellan varje intervall fick jag kort stanna till, medan testledaren gjorde ett stick i fingret för att mäta laktatnivåerna i blodet. De visar hur mycket mjölksyra man samlat på sig. Så höll vi på några intervaller tills laktatnivåerna började skjuta i höjden, och då började jag känna mig ganska ansträngd. I slutet fick jag springa fortare och fortare samtidigt som testledaren skrek peppande ord och ökade lutningen successivt tills jag helt enkelt tog slut, och där uppmättes min maxpuls. Om man trott att man uppnått sin maxpuls ofta tidigare i livet så tänker man om i det läget. Det känns, ordentligt. Resultat från testet i sin helhet ser ni på bilden här nedanför.
Men vad ger då ett sådant test? Massor! Dels får man veta vid vilken hastighet man börjar samla på sig mjölksyra, i mitt fall började laktatnivåerna stiga vid 14 km/h. Vid lägre hastigheter än så låg laktatet på en väldigt låg nivå, det vill säga jag borde teoretiskt sett kunna springa väldigt länge utan större ansträngning där. Allt annat sitter bara i huvudet. Man får också ett värde på sin tröskelpuls och maxpuls så att man lättare kan hitta rätt ansträningsnivå på sina långpass, medeldistanspass och intervallpass. Min tröskelpuls ligger på 165 slag per minut, därför bör jag hålla mig inom 135-155 slag per minut på långintensiva pass och på över 170 vid högintensiv träning. För att kunna springa fortare utan att samla på mig mjölksyra, ska jag träna på och strax över min tröskelpuls. Utöver dina pulsnivåer så får du också ett värde på ditt VO2-max (maximal syreupptagningsförmåga). Det är ett mått på hur bra kroppen kan transportera och använda syre under ansträngning, det vill säga ett mått på din kondition. Med det sagt är det som gjort för en uppföljare, har man en gång gjort ett test vill man ju mäta igen efter ett tag för att se vad träningen gett och hur man har utvecklats. Sammanfattningsvis, ett riktigt bra träningsverktyg som kan få igång motivationen rejält!
