Spring och rörelseambassadörer, se hit

Aktuellt  

Kanske ett av de viktigaste inläggen vi har gjort på springlfa.se genom tiderna, så läs gärna. 2017 gjorde vi ett reportage om och med Anders Hansen, ett Petra möter. Hela det reportaget får alla ta del av här, varför?

Anders var sommarpratare här om dagen, i morse när jag tog min löprunda valde jag att göra det med hans sommarprat i öronen, det berörde. Spring vill inspirera till rörelse och jag vet att alla som läser Spring vet hur viktigt det är, men tänk om alla vi kunde påverka några personer vars att röra på sig. Vilken kedjeeffekt det skulle kunna bli. Ett friskare samhälle, ett mer välmående samhälle med den bästa medicinen i världen som botemedel, att röra på sig.  Anders pratar i sitt sommarprat om tre viktiga pusselbitar, att röra på sig att sova ordentligt och att träffa människor på riktigt, inte enbart via sociala medier. Allt han pratar om är vidimerat av forskning så det finns tydliga belägg och fakta bakom orden.

Steg 1 – lyssna på avsnittet, jag menar – LYSSNA, stäng av allt annat och fokusera enbart på det under 90 minuter. Det är en grym investering. https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/1319465?programid=2071

Steg 2 – dela länken med dina vänner och bekanta.

Steg 3 – läs artikeln som jag bifogar nedan

Steg 4 – dela den med dina vänner och bekanta

Steg 5 – Om ni vill ge verktyg att inspirera andra med, se till att de testar två utgåvor av Spring – vi erbjuder nu två nummer för priset av ett för att visa hur mycket detta betyder för oss, vår mission precis som missionen i många klubbar, att få fler att röra på sig. Spring är ideellt i den formen att det är en fritidssyssla för mig, efter löprundan i morse och den förstärkning Anders gjorde av det jag tror på så inser jag att vi måste fortsätta försöka och jag tror att vi som redan är frälsta måste hjälpa åt. http://spring.prenservice.se/KodLandning/Index/?Internetkod=436-4361009

 

Tillsammans kan vi göra skillnad!

 

Intervju av Petra Månström med Anders Hansen 2017 i magasin Spring,

Jag noterar att du har dubbla examina: legitimerad läkare från Karolinska institutet och civilekonom från Handelshögskolan. Och så tänker jag på boken du har skrivit, om vad motion kan göra för hjärnan. Den här supermänniskan framför mig måste nog träna som en galning för att hinna med allt det här. Eller…?

– Haha – det låter fruktansvärt ambitiöst, det håller jag med om. Jag började läsa ekonomi efter gymnasiet, men upptäckte att jag saknade den vetenskapliga och den humanistiska biten. Så då bestämde jag mig efter några år för att sadla om och bli doktor. Jag sökte mig till Karolinska, kom in där och då var jag nästan klar med Handels. Så jag läste klart på Handels samtidigt som jag började på KI. För att finansiera studierna på Karolinska började jag jobba som journalist och skrev bland annat för Dagens industrioch Svenska Dagbladet, om biotech, läkemedel och liknande. Så småningom började jag också skriva för en engelsk variant av Läkartidningen, så det var på den vägen jag kom in på det här skrivarspåret.

”Genom att röra på oss blir vi bättre rustade att möta en värld som allt mindre liknar det vi är utvecklade för” är ett citat direkt ur din bok. Jag såg en föreläsning med dig och då berättade du en väldigt intressant grej om hur vi kan dela in människans utveckling och fysiska aktivitet i ett dygn. Kan du inte berätta med egna ord?

– Jo, vår syn på fysisk aktivitet i dagens samhälle är att vi bagatelliserar den. Jag har funderat mycket över varför vi gör det och har kommit fram till att det beror på att vi inte behöver röra på oss. Den enda anledningen till att någon springer i dag förutom att möjligen kuta i fatt bussen är idrott och träning. Det finns ingen annan anledning och så har det inte varit under mänsklighetens utveckling. I det här evolutionära perspektivet får man en större förståelse för varför fysisk aktivitet är så bra. Vi människor är en miljon gamla som art och då har vi levt som jägare och samlare fram till för 10 000 år sedan. Vi gick runt på savannen, samlade mat, fångade våra byten och förflyttade oss. Vi var inte bofasta på en plats och vi brukade inte jorden. För 10 000 år sedan blev vi jordbrukare och för 250 år sedan blev vi industrialiserade. Och nu har vi blivit digitaliserade. De här tidsrymderna är så långa att det blir svårt att få ett grepp om dem. Därför tänkte jag att om man ser mänsklighetens historia som ett dygn så blir det mer förståeligt. Då var vi jägare från midnatt och fram till 23.40, från 23.40 till 23.59.40 var vi industrialiserade. De sista tjugo sekunderna har vi alltså varit digitaliserade. Tittar man på andra djurarter så ser man att evolutionen tar tid på sig innan det sker en förändring, och detsamma gäller för oss. Vi har inte förändrats på vare sig 10 000 eller 20 000 år. Som jag skrev i boken: kunde man åka tidsmaskin 10 000 år tillbaka i tiden skulle man träffa människor som var som oss. De hade andra erfarenheter, kläder och språk såklart men de hade samma förutsättningar och hjärnor som oss. Och det betyder att det liv vi är designade för är ett liv som vi inte längre lever. I det perspektivet fattar man varför det är så viktigt att röra på sig, för det har det varit under 99,9 procent av vår utveckling. Det är bara nu, under de sista sekunderna, som det inte har spelat någon roll.

Många människor kan vittna om att man minns saker bättre när man är fysiskt aktiv. Det kanske kan verka konstigt, men inte om man sätter det i ett evolutionärt perspektiv. Tidigare när människan har rört på sig så har man sett och upplevt nya saker och miljöer, fångat byten eller sprungit från faror. Allt det här är förknippat med sådant man måste komma ihåg och då lägger hjärnan in en extra minnesväxel. När man sitter ner uppfattar hjärnan det som att det inte händer något nytt och då minns man sämre. De här mentala effekterna på hjärnan blir faktiskt sunt förnuft i ett evolutionärt perspektiv och det här perspektivet som vi är byggda för förklarar mycket av mänsklighetens natur, något vi tenderar att glömma alltför ofta.

Men jag undrar, om vi blickar väldigt långt framåt, 10 000 år. Kommer det tvärtom bli dåligt att röra på sig?

– Det är en bra fråga! För att evolutionen ska förändra oss ska vi ha något slags evolutionärt tryck på att det ska vara en överlevnadsfördel att börja röra på sig igen. Jag tror nästan att det här har upphört i dagens samhälle, för nästan alla får ju barn. Jag tror inte att vi kommer att förändras så mycket mer, förutom förändringen vi gör av vår egen arvsmassa med hjälp av ny teknik. För det kan säkert vara så att vi med hjälp av ny teknik kommer att förändra människor, det låter vansinnigt men skulle mycket väl kunna hända.

Har man sett något negativt med att röra på sig?

– Nej, faktiskt inte. Man kan prata om träningsberoende och ortorexi och att det skulle vara hälsoboomens baksida. Visst är det ett problem för vissa personer, att de tränar mer av tvångsmässiga skäl än att de vill må bra eller prestera. Men det är en relativt liten grupp och det stora problemet i samhället är inte att folk rör på sig för mycket utan tvärtom. Jag kan ibland tycka att farorna med träning lätt överdrivs, även om det för de personerna som är drabbade naturligtvis är fullaste allvar.

Finns det någon typ av fysisk aktivitet som är negativ för hjärnan?

– Man har misstänkt att extrema prövningar, som Ironman, multisport och ultralöpning, kanske är lite skadligt för hjärnan. Men sanningen är att ingen vet hur det är på riktigt. Man har nämligen baserat detta på möss, då de rör på sig olika mycket precis som människor. Så forskarna plockade ut de möss som rörde på sig mest spontant och lät dem para sig. Med nästa generation gjorde man samma sak. På så sätt avlade man fram möss som sprang tre, fyra gånger mer än de gjorde normalt. Och de här kallade man för ultralöparmöss. Normalt så har djur som rör på sig mycket bättre minne, men ”ultralöparmössen” hade sämre minne och förhöjda nivåer av stresshormonet kortisol än vad möss har normalt. Så det verkar som att dessa möss var kroniskt stressade. Gäller detta även för människor som tränar extremt mycket? Det vet man inte, men jag tycker ändå att budskapet man ska ta hem är att tränar man tre gånger i veckan, 45 minuter per gång, så får man maximal effekt på hjärnan. Vill man hålla på mer än så: varsågod och kör, men det behövs inte ur hjärnsynpunkt utan i så fall av andra skäl.

Precis. Det fick jag lära mig när jag började träna för mitt första maraton, att maratonträning inte är hälsosamt. För den träningsmängd som behövs för att man ska kunna genomföra ett maraton på ett bra sätt är lite mer än den mängd som är optimal för hjärnan…

– Ja, kanske. Men sätter man ett konkret mål som maran så kommer ju andra aspekter upp. De här frågorna är komplexa, men jag tror i alla fall att ur hjärnsynpunkt behöver man inte ägna sig åt så extrema prövningar om man inte känner för det.

Hur kommer det sig då, om det nu är så bra för hjärnan att röra på sig, att så många av oss fastnar i soffan?

– Det förstår man också evolutionärt. Vi har haft ett underskott på kalorier under nästan hela vår utveckling. Det är därför kaloririk mat smakar så bra. När våra förfäder sprang på kaloririk mat på savannen skulle de känna att ”det här vill jag äta upp allt av, därför att det kanske inte finns någon mat i morgon”. Så har evolutionen byggt in den här mekanismen i oss, att kaloririk mat smakar gott. Det funkade kanonbra på savannen, men kanondåligt i en värld full av hamburgerkedjor. Det är när man tar den här mekanismen in i dagens samhälle, där kalorier är nästan gratis, som problem uppstår. Och nu lever vi faktiskt i en värld där människor dör på grund av att de äter för mycket snarare än av svält. Det är första gången i historien och säkert första gången i någon arts historia. Sedan är det ju så att ens kaloribalans inte bara är beroende av hur många kalorier man sätter i sig utan också av hur mycket man gör av med. Så det är förklaringen till det inneboende drivet i oss att ta det lugnt och inte bränna kalorierna i onödan. Vi har helt enkelt en inneboende latmask i oss och måste hela tiden kämpa mot de här krafterna.

Intressant! För det är ju så att vi, eller i alla fall jag och många med mig, ser vilan och inte själva passet som belöningen…

– Precis!

Efter att ha läst din bok så har jag också förstått att all träning inte är optimal för hjärnan. Styrketräning och yoga exempelvis, det är konditionssport som gäller…

– Om vi ska börja med styrketräning så har den viss effekt på hjärnan, men det området är inte så utforskat. Effekterna är inte lika stora som vid konditionsträning, kort och gott. Men förmodligen finns det vissa effekter av styrketräning på hjärnan som är unika för just styrketräning: minnet, närmare bestämt det associativa minnet vilket innebär att föra ihop ansikte och namn, tycks till exempel förbättras av styrketräning. Effekten är inte lika stor vid konditionsträning och varför det är så vet man inte. Men summa summarum är det viktigare för hjärnan med konditionsträning än styrketräning. Någon undrade om hur det är med crossfit, där får man ju upp pulsen. Och svaret är att det går såklart lika bra, det är pulsen man ska få upp. För det som händer då är att hjärnan får mer blod och då drar man i gång en massa mekanismer som inte är i gång annars. Så pulshöjande styrketräning är lika bra som konditionsträning. Yogans effekt på hjärnan kan jag inte mycket om, men den är inte lika omfattande som vid konditionsträning. Och det säger nästan sig själv i det här evolutionära perspektivet. Under våra förfäders livstid så var det förmodligen inte så produktivt att sitta still och yoga eller göra mindfulnessövningar. Det fångar man ingen mat på, liksom. Någon frågade mig om man skulle kunna tänka sig till träning, alltså fundera på en övning och se mentalt att man springer fort – men det är förstås kvacksalveri. Man fångar inget djur genom att tänka att man fångar det, man måste kuta efter det.

De här studierna som du har gått igenom inför de här böckerna, var har du hittat dem?

– Studierna i boken är gjorda över hela världen. Problemet med forskning när man ska försöka popularisera den är att går man in i en medicinsk databas så kan man hitta stöd för vad som helst. Det publiceras en studie som är kopplad till hjärnan var fjärde minut året om. Det är en helt ofattbar kunskapsexplosion. Men all den forskningen är inte bra. Har man gjort ett försök på tre möss så säger det inte samma sak som ifall man har följt 10 000 människor i tre decennier. Problemet när man ska skriva en sådan här bok är att plocka ut det som är gedigen forskning. Vad vet vi i dag om de här sakerna? Då måste man plocka ut studier som är välgjorda och resultat som har upprepats gång på gång för att det ska vara solitt. Det är så mycket av den mediala bevakningen av det här området som innebär att man bara drar ut ett resultat och drar väldigt stora växlar på det.

Något som var på tapeten nyligen var studien gjord på 60-åringar om att hjärnan är plastisk, det vill säga föränderlig, högt upp i åren. Kan du inte berätta om den?

– Absolut! Att hjärnan är föränderlig hos små barn är ju självklart, men det har visat sig att den är det även hos äldre människor. Det man har kunnat se är att hur effektivt hjärnan arbetar som organ har att göra med hur dess olika delar är kopplade till varandra. När jag ska skriva anteckningar, koka kaffe eller liknande så använder jag olika program i hjärnan. Det finns program för olika saker vi gör och i de här programmen används olika delar av hjärnan. Och för att den ska funka bra och för att vi ska kunna utföra saker bra så krävs det att hjärnans olika delar är nära kopplade till varandra. Och det har visat sig att fysisk aktivitet förstärker det här kopplingsmönstret i hjärnan. Så hjärnans olika områden blir bättre kopplade till varandra. Och hos äldre människor blir det här kopplingsmönstret sämre och sämre ju mer åren går. Det är ett sätt som hjärnan åldras på och därför fungerar en del processer som minne, koncentration och kreativitet sämre med åren. Det kan man motverka genom att röra på sig, då gör man hjärnan mer lik en ung människas. Det här kan kännas paradoxalt, för man kanske tycker att hjärngympa som korsord eller sudoku borde vara bäst för att hålla hjärnan i trim. Men det är inte så, det har man sett i forskning gång på gång. Sudoku, korsord och annan hjärngympa har tyvärr inte så stor effekt som man tror.

Men hur ska äldre människor träna då? Vi har ju hört om forskningen som menar att styrketräning är bra på många sätt, men hur ska den kombineras med konditionsträning?

– Styrketräning är bra för äldre framför allt för att bibehålla funktionen, inte biffa upp sig. Det är funktionella rörelser det handlar om, man vill kunna vara självständig så länge som möjligt. Men för att bromsa hjärnans åldrande och minska risken för demens så ska man helst promenera och gärna få upp pulsen lite. Men allträknas: vartenda steg räknas, allt är bättre än ingenting. Man behöver verkligen inte komma upp i 45 minuters löpning för att få effekt. Man får inte full effekt, men all rörelse ger effekt. Man måste se det här som en gradskillnad där allt är bättre än inget och att man får relativt mycket från en liten insats.

Men hur ska man mer i detalj lägga upp träningen för att få full effekt på hjärnan?

– 45 minuters pulshöjande träning tre gånger i veckan, i form av löpning, spinning, cykling, simning. Allt som höjer pulsen. En del av de här effekterna är omedelbara, som till exempel på minnet, koncentrationen och kreativiteten. Men många effekter tar lång tid på sig, som till exempel nybildning av hjärnceller. Det bildas nya hjärnceller hos vuxna människor under hela livet, till och med hos 80–90-åringar.

Oj! Jag hade för mig att hjärnceller inte nybildas?

– Ja, det trodde man förut, fram till slutet av 90-talet, men det är fel. I gymnasiet fick jag lära mig att den hjärna man har får man nöja sig med och tar man en sup så försvinner 20 000 hjärnceller och de kommer aldrig igen. Och visst kan det stämma att 20 000 hjärnceller försvinner om man tar en sup, men det bildas nya hjärnceller hela livet. Och nybildningstakten är väldigt viktig för hur vi fungerar tankemässigt. Men den kan snabbas på, kanske till och med förbättras, om man är fysiskt aktiv. Det sker dock inte genom en enstaka löprunda, för det tar 8–12 veckor för en hjärncell att bildas från ax till limpa. Likadant med kopplingsmönstret som jag talade om tidigare, att hjärnans olika områden blir närmare kopplade till varandra, det är sådant som tar tid. Månader eller år. Så många av effekterna sker på sikt. Det är först när man rör på sig regelbundet som man märker skillnad.

Men om man verkligen tar i järnet och kör intervaller i maxfart, kan det vara skadligt för hjärnan eller kanske rent av bättre?

– Det är en jättebra fråga. Det man vet är att på kort sikt presterar man lite sämre på tankemässiga tester efter att man har tagit ut sig totalt. Det beror på att hjärnan får lite mindre blod om man tar ut sig totalt. Om jag promenerar eller springer slår hjärtat hårdare för att musklerna behöver mer blod. Men det är inte bara musklerna som får mer blod utan även hjärnan. Den får ungefär 20 procent mer blod, vilket är ganska mycket. Men tar man ut sig mycket så måste musklerna ta ut sig maximalt och då sjunker hjärnans blodflöde lite. Och det gör förmodligen att man presterar sämre på tankemässiga tester en kort stund efteråt. På lång sikt vet man dock att det är nyttigt för hjärnan att ta ut sig totalt.

Vi är ju också intresserade av ett hjärta som fungerar bra. Finns det någon gång som de positiva sakerna man kan göra för hjärnan är negativa för hjärtat? Till exempel det här med att köra järnet.

– Intervallträning har ju visat sig vara oerhört viktigt för ens kondition. Det gör ju fruktansvärt mycket med bara några få minuters intervaller jämfört med lugn löpning i flera timmar ur konditionssynpunkt. Sedan bygger allt på att man ska vara hjärtfrisk för att kunna ta ut sig så här. Men under den förutsättningen så kan jag inte tänka mig att det finns fall där effekterna skulle kunna gå åt olika håll.

Om man måste välja mellan mat och träning, för att få optimal effekt på hjärnan…?

– Solklart träning! Så är det.

Men många säger ju att maten påverkar otroligt mycket…?

– Saken är den att maten påverkar säkert mycket, men vi vet inte så mycket om det. Det området är ganska outforskat. Och det beror på att de studier som har gjorts inte är så kvalitativa. Det beror på att det är oerhört svårt att göra bra koststudier. Man måste lotta olika sorters kost till testpersonerna och sedan måste man äta exakt samma sak varje dag och inget annat och så vidare. Så de bra kostundersökningarna som finns har gjorts på militärförläggningar där folk har bott på en och samma plats. Det här är jättesvår forskning och av någon anledning blir människor militanta när det gäller kosten. Man vill verkligen att det ska vara på ett eller annat sätt. Och vad gäller kostens effekt på hjärnan så vet man inte så mycket om det, det är väldigt preliminärt. Men det står utom rimligt tvivel att fysisk aktivitet har stor effekt på hjärnan.

Kan det vara någon gång som man kanske ändå måste ta till medicin, även om fysisk aktivitet är effektiv mot stress, ångest och depression?

– Ja, absolut. Så är det. Om man tar antidepressiva som exempel så finns det solklart fall där man måste ha medicinering. Så det är väldigt viktigt att veta att det inte är antingen eller. Min mission i det här är att lyfta fram något som får alldeles för lite uppmärksamhet. Att läkemedel får uppmärksamhet är jag inte det minsta orolig för, för vissa patienter är det helt livsavgörande. Men jag tror att något är snedvridet när vi har nästan en miljon svenskar som äter antidepressiva, det här är en uppgift som jag har fått från tillförlitligt håll. Det är något som är konstigt när man måste vräka ut mediciner i samhället. Jag tror vi lever i en tid som är psykiatriserad och där vi ska slänga diagnoser på vartenda psykiskt besvär. Och sedan så ska allt helst behandlas med medicin. Det är så lockande att det ska finnas en tablett som är lösningen på allt. Det är sätt att bypassa allt på, men livsstilen spelar mycket större roll än vi tror, och då är fysisk aktivitet inte det enda i livsstilen som spelar roll – men den spelar större roll än man tror. Vi vet ju att läkemedelsindustrin har enorma resurser för att bedriva forskning som är till fördel för dem. Men borde inte sportföretagen ha råd att finansiera forskning som är till fördel för dem?

– Jo, jag håller med dig. Jag tycker att är ett litet mysterium egentligen. Visserligen skulle Nike eller Adidas kunna göra ett par dojor som de marknadsför som det optimala antidepressiva pillret. Men de har inte gjort det, fast de rimligtvis borde ha tänkt i de här banorna. Att så få känner till att vid mild till medelsvår depression så har fysisk aktivitet samma effekt som antidepressiv medicin, det beror på pengar. De rönen inte har marknadsförts lika hårt. Och tankevurpan vi gör är att vi associerar fysisk aktivitet med fitness och den pågående hälsoboomen. Inget fel i det, men vi upplever det inte som medicinskt kopplat. ”Så enkelt kan det inte vara” liksom.

Men det kan väl också vara en tröskel för många, att det är enklare att ta medicin än att röra på sig?

– Ja, så är det. Bara ordet ”träning” får ju en massa människor att bara stänga av. Ett bra konkret exempel var en narkosläkare som berättade att på intensivvården finns en motionscykel som de får cykla på. Det här är alltså patienter som är intensivvårdade, alltså svävar mellan liv och död och är medvetslösa. Och den motionscykeln består av ett par pedaler som patientens fötter sätts fast i, medan patienten är medvetslös. Benen åker med passivt när pedalerna förs runt, men musklerna jobbar ju ändå lite. Man har sett att patienter som får den här behandlingen får mindre blodproppar i benen, de kan vara livsfarliga om man ligger länge. I värsta fall kan de flytta sig till lungorna. De får bättre cirkulation i benen, mindre bensår men också positiva egenskaper av den här cyklingen. En sådan här cykel kostar 35 000 kronor, vilket är mycket pengar såklart. Men ett dygn på en sådan här intensivvårdsavdelning kostar 50 000 kronor och som läkaren sa: hade det varit en medicin som hade kunnat ge samma effekt så hade i princip alla som låg på intensiven fått den här behandlingen. Då hade man betalt 35 000 kronor per patient. Nu blir det en tveksamhet bara för att det är en motionscykel. Hur skulle den kunna spela roll? Den här tankevurpan att det inte kan vara så här enkelt finns överallt i samhället. I den här eran vi lever av en massa falska hälsoclaims så är det faktiskt just så enkelt.

Men beror inte det av vem man träffar i vården, läkaren, tänk om hen inte är fysiskt aktiv? Varför skulle vederbörande då rekommendera fysisk träning?

– En läkare borde ju vara skyldig att plocka fram den bästa behandlingen och lyfta fram den. Anledningen till att den här behandlingen inte används oftare beror på att de inte känner till den, tyvärr. Många kollegor är pålästa och duktiga, men har ändå inte koll på detta. Jag satt och funderade på hur det var när jag gick läkarlinjen och minns att vi hade två timmars lektion totalt på fem och ett halvt år om fysisk aktivitet. Det var allt. Medan vi studera läkemedel i månader eller år. Återigen: det är inget fel på psykofarmaka, det är nyttigt och det behövs. Men det blir en snedvridning när vi bagatelliserar sådana här livsstilsfaktorer som i slutändan visar sig vara så här viktiga.

Är det en trend just nu att folk i allt större utsträckning efterfrågar annan behandling än medicin? Du framhåller ju flera exempel i din bok.

– Nej, det kan jag inte säga. En del efterfrågar det, men någon trend är det inte. Men det finns ju många människor som söker hjälp för depression eller ångest och av någon anledning inte vill ta medicin. Och det kan vara att de haft anhöriga som haft dåliga erfarenheter eller biverkningar eller att de inte vill. Och då frågar de ofta om andra saker, hälsokost och så vidare. Då säger jag att psykoterapi, framför allt KBT, och konditionsträning har effekt. Och de flesta känner till psykoterapi, men få förstår vilken effekt konditionsträning har. Man kopplar ihop träning med utseendefixering och sportfåneri. Då förklarar jag att det inte handlar om en sportig livsstil, det handlar om en medicin för hjärnan, en antidepressiv behandling. Gå tio minuter runt kvarteret och öka sedan successivt. En del gör faktiskt detta och mår naturligtvis mycket bättre. Och då märker de att det finns ett värde i att de har åstadkommit detta själva, de har tagit tag i sin situation själva och inte bara tagit en tablett. Det blir ett extra värde för många människor.

Och en väldigt intressant sak som du skriver i boken är om det tillstånd man befinner sig i när man precis har behandlats för en depression. Man befinner sig på tunn is och risken för återfall är stor. Och då beskriver du också hur stor effekt rörelse har.

– Man vet statistiskt att när människor återhämtar sig från depression så är isen under fötterna oerhört tunn. Det känns som att allt är som vanligt, men det är det inte. De är mycket skörare. Men man har sett i studier att om folk är fysiskt aktiva så är det lika effektivt som antidepressiv medicin, men skyddet mot återfall är större. Har man haft flera återfall spelar fysisk aktivitet ännu större roll. Jag brukar säga att de som inte har tid att träna är de som behöver det allra mest.

Du tog upp väldigt intressanta effekter av träning på barn? Att de extra aktiva barnen nästan inte alls reagerade på stress?

– Ja, precis. Det var en finsk studie. Det var ett stort antal barn som fick göra stresstester och hålla presentationer för varandra, det tycker ju både barn och vuxna är jobbigt. Så mätte man halten av stresshormonet kortisol för att se hur stressade de var. Man såg att vissa barn reagerade väldigt starkt och andra inte reagerade alls. När man lät barnen ha stegräknare på sig såg man att de som inte reagerat starkt tog många steg per dag. De som nästan verkade immuna mot stress tog flest steg om dagen.

Många har säkert någon bekant eller släkting som inte rör på sig över huvud taget. Hur motiverar man en inaktiv människa att röra på sig?

– Kunskap är nyckeln. Sätter man sig in i de här grejorna blir det fullständigt självklart hur man ska göra. Jag har försökt att presentera fakta – så här ligger det till och bestäm själv hur du ska göra. Det är enda rådet jag kan ge. Efter att boken kom ut har folk kommit fram på stan och sagt att boken har förändrat deras liv.

Ska vi knyta om den här säcken så handlar det här inte om att gå runt i tights och ha en sportig livsstil. Det handlar om att röra på sig för att hjärnan mår bra av det…

– Jag har inget emot hälsoindustrin och det är kul att så många tränar hårt. Allt detta är hälsotecken. Men för att nå grupper som inte gillar att röra på sig, de som mest behöver den här informationen, då funkar det bäst att förklara ur ett evolutionärt perspektiv.

FAKTA

Anders Hansen

Bor: Stockholm.

Jobbar: Som psykiatriker på Sophiahemmet.

Familj: Mamma och bror som är programmerare.

Tränar: Tennis, fotboll och gym.

Åsikt om löpning: Något grundläggande, som varit livsavgörande för oss människor. Är själv i ärlighetens namn ingen löpare även om jag har bra grundkondis, håller hellre på med bollsporter. Numera springer jag 1-2 gånger i veckan, mest intervaller

 Dela på Facebook