En av våra medlemmar står för en riktigt häftig utmaning, om en vecka springer Ekvall i Berlin…. Springklubben samlar Sverige och lyfter intresset..
Springklubbens bästa mathonlöpare är utan tvekan Mikael Ekvall. Hoppas du också är medlem, indirekt stödjer du då Micke med flera löpare. När vi presenterade Micke som dagens medlem den 8 juni (https://springlfa.se/dagens-springmedlem-mr-ekvall/) så var det tankar om OS som fanns med i målbilden, det blev ju aldrig någon start. Behöver ju inte älta det men visst är man fortsatt tjurig… Micke har radat upp jäkligt bra prestationer i år, en otroligt hög lägstanivå. Nu ska han ge sig på sitt andra marathonlopp, det första vet vi gick galet bra, 2.12.07, med 1 sekunds differens mellan halvorna. Loppet i Frankfurt var den bästa marathontiden av en svensk på 25 år, endast 90 sekunder från svenskt rekord. 90 sekunder på 42km är typ lite över 2 sekunder per km, låter lite men är galet svårt.
Vi vet ju i motsats till våra vänner på SOK att alla maror har olika förutsättningar, det är banans utseende avseende underlag, svängar, backar, det är de yttre förutsättningarna som vind, temperatur, nederbörd, det är naturligtvis löparna runt om kring, får jag hjälp eller ska jag göra jobbet själv.
Vi som följt Ekvall och hans tränares satsning vet att det lämnas inget åt slumpen, ingen annan marathonlöpare i Sverige tidigare har exempelvis haft de fartresurserna som Micke har. Han är svensk rekordhållare på halvmaran med otroliga 1.02.28, han har gjort 10 000m på 28,31. Farten är som alla förstår en grundpelare även i ett marathon, att ha förmågan att springa 10km i 2:51 tempo är tryggt när det nu kanske krävs ett tempo på 3.06, man klarar helt enkelt av att springa mer avslappnat och effektivt. Våra stora stjärnor på 80 och 90-talet hade inte alla samma förmåga, Kjell-Erik Ståhls bästa miltid är 29.48.
En annan sak som imponerar är hans pannben – när jag träffade Micke första gången för ett 24 timmar reportage i Spring pratade vi ganska mycket om huvudets påverkan. Han berättade att efter 7-8km på halvmaran i Köpenhamn, då började det göra ont. Micke passerade första milen på 29.47, den andra gick på 29.29, otroligt. Båda tiderna dessutom snabbare än Ståhls PB på 10km.
En annan parameter utöver huvudet och farten är fartkänslan. Att på sin premiärmara (Micke gjorde en mara som ungdom också, men bortser från den) göra halvorna på 1.06.03 och 1.06.04 det imponerar stort, jäkligt stort. Det är i princip alltid de jämna loppen som blir rekord, man kan inte spara sig, man kan inte springa fort i början för att ha marginal – man måste hitta sitt tröskeltempo och våga hålla det från steg ett. Det kommer innebära att man upplever att det går långsamt i början, men oj vad man tjänar på det över tiden.
Vill även ta in Rogestedts uttalande som ni kan läsa på ryggen av Spring #1, ”man måste våga se förbi de svenska rekorden… ” det är en nyckel i alla framgångsrika idrottsprestationer. Vi har ju en rad grymma exempel i Sverige med Gunde, Boklöf, Borg, Stenmark, mfl. Jag tror att Ekvall kommer benämnas som en av dessa också inom kort – han kommer slå det svenska rekordet rejält när förutsättningarna är de rätta. Jag och alla medlemmar i Springklubben hoppas naturligtvis att det sker nästa helg.
Med en vecka kvar förstår jag att alla är otroligt nyfikna på vår medlem mr Ekvall… Micke berätta hur det känns, vad snurrar i huvudet, hur planerar du sista veckan. Berätta för dina klubbkompisar något ingen annan vet :)
Har inte så mycket att komma med.. Det är inte så jävla svårt, jag har gjort allt jag kan och nu är det bara att köra.
Den tuffa träningen är gjord och nu handlar det om att vila upp kroppen och ladda för loppet. Från söndag till onsdag äter jag mindre kolhydrater och torsdag fredag mer kolhydrater (kolhydratsuppladdning). Jag kör lättare kvalitetspass på tisdag och sen bara lätta joggar innan loppet. Jag försöker att inte tänka för mycket på loppet. Försöker bara njuta av att träningen är gjord och att möjligheterna ligger framför mig.
Jag vill dock passa på att tack er alla för allt stöd mot OS, det har betytt massor att ha sådant stöd från svenska löpare och Springklubben!
Vad säger coach Erixon? Hur ser det ut, vad blir din roll nästa söndag?
Ekvall har gjort allt han kan och nu får vi hoppas att han får ut det i loppet. Jag åker ner på lördag och kommer vara ett mentalt stöd och hjälpa han med allt som han behöver hjälp med.
Vi bestämmer väl att Erixon får en hedersuppgift – bilder och rapporter var 5km till alla medlemmar i Springklubben :)
Avslutar denna artikel med en uppmaning till alla medlemmar, håll tummarna, dela gärna artikeln, önska Micke lycka till i vårt FB flöde. Glöm inte att bli medlemmar om ni inte är det, http://spring.pren.nu/. Alla ni ca 1 000 svenskar som ska springa i Berlin, gör vad ni kan för att underlätta för Ekvall, frivilliga harar? Sedan återkommer vi i veckan hur vi bäst kan följa loppet. På söndag ska Sverige stå stilla på gammalt hederligt Stenmarkssätt – nu ser vi till att dela detta så att alla miljoner löpare som finns i Sverige vet vad som gäller förmiddagen den 25 september.
