Min resa i Kalifornien börjar närma sitt slut. Det har varit en fantastisk resa och att åka hem till Sverige för att återgå till jobbet är inget som lockar. Ur ett träningsperspektiv finns det dock fler fördelar. Rutin och struktur. Under resan har jag kunnat springa mina milspass utan större inverkan på försämrad kvalité men långpass och intervallpass har lyst med sin frånvaro.
Under passen har jag gjort ett ärligt försök med en ambition förbättra (om inte öka medvetenheten) främst mitt löpsteg men även min löpstil som sådan. Fotnedsättning och armpendling är för mig ett återkommande dilemma. Jag vill hålla länge som löpare och då vill jag inte få ont i knä/ höfter etc pga bristande löpteknik. Jag vet var mina svagheter sitter men att åtgärda dessa är verkligen lättare sagt än gjort. Igår när vi streckkörde Las Vegas —> L.A. lyssnade vi på Petra Månströms blogg där Anders Szalkai var dagens gäst. Det framkom att hans armar var kända som ”väderkvarns”. Det kändes lite mer okey att då inte vara alltför hård mot sig själv vad gäller vissa tekniska bitar jag kämpar med. Någon annan som känner igen sig att efter ett långpass ha svarta sträck på nedre innerbenet? = jag slår ihop mina fötter mot benen när tröttheten kommer.
Annars njuter jag av sista dagarna. Det kommer inte bli annat an morgonrundor på Venice Beach. Men jag tror jag ’står ut’ med den vetskapen =).
