Dagens medlem…

Idag möter vi en dedikerad löpare från Linköping, Susanne Bornmar.

Tänkt att göra sub 3 timmar på första maran, otroligt imponerande. Hur fixar men det?

Vem är Susanne Bornmar?

Jag är en gift, 41-årig tvåbarnsmamma, bosatt i Linköping sedan många år, men smålänning i grund och botten. Jag började springa 2008 för att må bra och för att gå ner gravidkilon efter mitt andra barn.  Hakade på några kollegor och sprang mitt första lopp, Blodomloppet 10 km samma år, då på dryga 53 min och väldigt nöjd över att fixa under timmen! Fick efter några år mer och mer blodad tand för löpningen och började träna löpning lite mer seriöst under 2012. Ökade tyvärr för snabbt och drog på mig en överbelastningsskada i knät och fick trappa ned med springandet och började cykla och simma som alternativ. Det ena ledde till det andra och 2013 körde jag mitt första triathlon, ett lokalt klubbmästerskap på olympisk distans. Fick mersmak och kompisar i klubben triggade igång mig till längre distanser. 2014 blev det en halv Ironman och 2015 de två stora utmaningarna, VM i långdistans i Motala och Ironman i Kalmar.

Nu är det nog så att mitt hjärta trots allt inte brinner för triathlon utan för löpningen. 2015 blev ett tri-år men nu är mitt knä helt och 2016 har jag lagt all fokus på löpningen. Under hösten 2015 började jag trappa upp med mer mil i veckan och i våras sprang jag mitt första riktiga marathon (den på Ironman borträknad) i Prag. Träningen hade gått lysande, jag hade ett gott självförtroende efter mycket pepp och stöd från klubbkompisar, och i mål sprang jag på 2:59:14, bästa svenska och en 19:e plats i damklassen. http://www.jogg.se/Bloggar/BloggInlagg.aspx?id=52600

Från att under 2015 legat på runt 3-4 mil löpning + cykel och simning, tränar jag nu ungefär lika många timmar i veckan men det blir nu väldigt lite cykel och sim och istället runt 8 mil/veckan och mellan 7-9 timmars total träning (styrketräning inkluderad). Jag jobbar, har familj och barn och det går åt en hel del planering och envishet för att få ihop den träning jag vill ha. En stöttande man är också en nödvändighet för att få det att gå ihop.

Det blir många pass tidig morgon före frukost och jobb, kl 05:30 ger jag mig av, i ur och skur, minst en gång i veckan hela året om. Sedan blir det mycket lunch-träning. Har förmånen att ha ett flexibelt jobb som systemutvecklare, där jag kan ta lite extra långa luncher för att träna och sedan duscha på jobbet.

På helgerna blir det givetvis det obligatoriska långpasset. Tränar en del intervaller med min klubb IK NocOut.se, där jag vintertid hjälper till som ledare på långpassen och sommartid som ledare på backintervaller. Men mestadels är det ändå ensamträning som gäller. Det är svårt när man har familj att passa in fasta tider, det är ju det som är en av de stora fördelarna med löpning, att man kan sticka iväg när det passar en själv bäst, inte när det passar andra.

Efter jobbet blir det lite svårare att få ihop träningstid. Det är läxläsning, hushållsarbete, barnens aktiviteter som ska styras upp osv osv. Och givetvis så är mystiden med familjen viktigt. När barnen är i säng, och lugnet har lagt sig, ja, då är klockan efter 21 och jag är på tok för trött för att dra igång med någon träning…

Drivet är att jag ser att min träning ger resultat. Jag har gått från ett PB på milen 2015 på 40:38 till ett PB på milen på 38:03 än så länge i år, Falkenbergs Stadslopp i juli. Har förhoppningar om att komma under de där 38 minuterna också innan året är slut.

Jag har krossat flera PB:n under 2016 – 5000 m på 18:16 från att ha gjort det på 19:01 förra året, Halvmaran på 1:24:35 i år – förra året 1:32:39. Så det är klart att drivet är att bli bättre och bättre. Jag känner att det finns mer att hämta och än är jag inte klar med maraton. Har ju bara sprungit det en gång, och det är de långa distanserna som lockar mig mest. Nästa år är siktet inställt på Stockholm marathon. Närmst framåt väntar dock Lidingöloppet. Detta ser jag väldigt mycket fram emot. Formen känns bra och jag längtar till att få springa där ute på Lidingö och genomföra det andra av årets två största mål (det första var marathon i Prag i maj). Förhoppningar om loppet är att det ska bli en positiv upplevelse, att jag ska slå mitt PB som är två år gammalt, och givetvis kittlar det lite att försöka fixa herrarnas medaljtid på 2:15…

Du har gått med i Springklubben, varför?

Jag har gått med i Springklubben för att er inriktning och fokus är precis vad svensk löpning behöver. Jag har saknat att tidningen ”Spring” inte längre damp ner i brevlådan efter konkursen. ”Spring” har rätt inställning, ser alla och lyfter fram alla, tjejer som killar, ung som gammal, elit som motionär. Peppande artiklar och nyttig information som hjälper mig i min utveckling som löpare.

Ni kommer även med en hel del statistik och ”årets bästa svenskar”-statistiken för alla olika åldersklasser som publicerats i tidningen i slutet på 2014 och 2015 har varit rolig och peppande läsning. Ibland känns det som att man som löparnörd är per default även statistiknörd. :)

Tack Susanne, lycka till på Lidingöloppet. Hoppas du läst mina tips :) Även utan dem så kommer jag med största sannolikhet se din rygg. Sort tack för dina fina ord om Spring – hoppas du är nöjd med #1. Gör som Susanne, gå med i klubben – klicka in på: http://spring.pren.nu/