Två segrar på samma vecka. Det har aldrig hänt förut. Det gäller att välja sina lopp.
Albogavarvet i Söderköping är inget storlopp, men ändå oerhört trevligt och bra arrangerat. På en stentuff terrängslinga ska det springas 5 kilometer. Av taktiska skäl anmäler jag mig i motionsklassen som jag vinner. Hade jag sprungit i tävlingsklassen så hade jag slutat sexa.
I lördags skulle några av oss i Tjalve marknadsföra Atea Norrköpings Stadslopp på stan. Jag lyckades lägga schemat så jag kunde dra till Finspång och springa Sockerruset. Ett nytt lopp som tre driftiga tjejer från Curt Nicolin Gymnasiet hade fixat till.
230 löpare kom till start där hela anmälningsavgiften gick till att stötta forskningen mot diabetes. Även den här gången rörde det sig om hård terränglöpning i 5 kilometer.
Att jag skulle kunna placera mig högt upp misstänkte jag. Men när första kilometern gick så modest som strax över fyra minuter och jag låg i tät, så bestämde jag mig för att öka farten.
En konstig och ovanlig känsla att leda ett lopp. Sista kilometern lullade jag omkring och funderade på vad jag skulle säga i segerintervjun. För det blev vinst, segerkram och en solros i pris.
Nu är egentligen inte det viktigaste att utse en vinnare i denna typ av lopp. Som jag snusförnuftigt sa i segerintervjun: ”Det viktigaste är inte att vinna utan att samla in så mycket pengar som möjligt till kampen mot diabetes”.
Så är det. Över 40 000 kronor är ett bra facit på detta.
Att som vinnare leverera en schysst segergest tycker jag hör till. Jag har själv stått på otaliga lopp och förbannat vissa löpare som inte visar minsta glädjeyttring efter en seger.
Så tråkigt.
Nu ville jag heller inte överleverera. Det var ju inte direkt VM jag vunnit. Men två armar i luften blev det så den chockade lokalpressen fick sitt. Samma lokalpress fick också göra segerintervju med sin arbetskamrat i vardagen. Det var riktigt roligt.
Efter loppet drog jag tillbaks till Norrköpings city och promotade stadsloppet innan jag for hem och började arbeta med SM-milen i Malmö och artiklar därifrån. Det blev intervju med en glad Isabellah Andersson och den alltid lika trevliga Johan Larsson. Jag skojade med Johan och berättade att jag vunnit ett lopp medan han ”bara” kommit tvåa. Det gäller att välja sina lopp. Se gärna filmen nedan på den fantastiska målgången.
