Doktor Helena Wallin ny bloggare

Aktuellt  

För lite över ett år sedan gjorde vi ett reportage om vår viktiga muskel, hjärtat. Hjärtat som är vår motor i löpningen är grymt intressant ur många perspektiv.  Det var Helena Wallin som gav oss en djup insikt i hjärtat, hur det påverkas av löpningen, med mera. Hennes avslutning var tydlig, hjärtat mår bra av löpning.

Helena ska nu börja blogga på Spring och för att ni ska lära känna henne så bjuder vi på hela artikel.  Håll utkik för framtida intressanta inlägg.

 

Vem är Helena Wallin?

– Jag är en tjej på 36 år som bor i Stockholm med sambo och dotter på 7 månader. Arbetar som läkare och doktorand inom klinisk fysiologi på Karolinska sjukhuset/institutet. På fritiden är jag löpare och löpcoach på Runacademy. Springer helst i berg men efter en lång ofrivillig löpvila längtar jag till och med efter att springa på löpband.

– I ungdomsåren var det mest tennis och fotboll som gällde, men jag älskade att springa runt tjärnen hemma redan i 10-årsåldern. Sprang ett par halvmaror och till och med Stockholm Marathon i slutet av läkarstudierna. Började träna löpning på riktigt hösten 2007 då jag gick med i Solvikingarna i Göteborg, plötsligt var det intervaller, långpass och löpskolning. Fick nya löparvänner och är fast sedan dess. Jag gick snabbt framåt när jag började springa mer, men tyvärr har det blivit mycket skador och annat i livet som kommit i vägen så det har blivit väldigt varierande träningsmängd genom åren.

Hur ser din vardag ut?

– Just nu är jag föräldraledig och jag antar att mina rutiner kommer att ändra sig framöver, men en typisk dag ser annars ut ungefär så här:Jag kliver upp klockan 06.30 och cyklar cirka 9 km till jobbet på Fysiologkliniken på Huddinge sjukhus. Under förmiddagen bedömer jag ultraljudssekvenser av hjärtats struktur och funktion, på alltifrån relativt friska individer till intensivvårdspatienter. En del patienter undersöker jag själv.Eftermiddagen handlar oftast om att övervaka och bedöma arbetsprov med syreupptagning på hjärt- och lungsjuka patienter. Ofta blir det någon timmes forskningsmöte där vi diskuterar resultat eller någon kommande studie.Vid femtiden cyklar jag hem. På kvällen blir det träning i någon form, till exempel ett löppass på cirka 10 km själv eller intervaller med IF Linnéa på Södermalm.Efter en ganska sen middag (som nästan alltid avslutas med choklad) brukar det bli läsning av någon forskningsartikel, lite mejlande och ganska mycket surfande.Sovdags vid elvatiden.

Vad betyder löpningen för dig?

– Löpningen betyder frihet och enkelhet. Jag älskar att man faktiskt kan springa i princip överallt och man får se så mycket. Samtidigt är löpningen en utmaning såtillvida att jag vill se vad jag klarar av. Jag tycker även det är roligt att inspirera andra till löpning, trivs helt enkelt att vara bland löpare.

– Favoritdistans är milen men mitt bästa löparminne är när jag sprang dåvarande Axa Halvmaraton i Vålådalen 2014. Jag hade aldrig sprungit trail eller i fjällen och hade ingen aning om vad som väntade. Men det var helt fantastiskt och det blev så klart ännu bättre av att jag vann loppet och till och med besegrade skidproffset Anna Haag.

Hur tränar du när du inte kan springa?

– Nu har jag faktiskt sprungit mina första löppass på 9 månader. Annars blir det mest cykling och då helst spinning eller mountainbike. I perioder har det blivit ganska mycket crosstrainer. Det blir också ett och annat tennis- och squashpass.

Du har valt att forska inom klinisk fysiologi, vad betyder det, och varför blev det just det?

– I samma veva som jag började springa mer seriöst blev jag mer och mer intresserad och fascinerad av hur kroppen reagerar på uthållighetsträning och funderade på om det var något man kunde jobba med som läkare. Via en folkhälsoutbildning på Karolinska institutet träffade jag människor som forskade inom träningsfysiologi och kände att jag hade hittat rätt. Jag upptäckte att det passade bra att kombinera med att utbilda sig till specialist inom klinisk fysiologi där man bland annat undersöker hjärt- och lungfunktion och verkligen sätter sig in i hur organen fungerar. Mitt aktuella forskningsprojekt berör träning och kondition hos njursviktspatienter.

Berätta – hur påverkas hjärtat av långdistanslöpning?

– Kroppens mest fantastiska muskel är vårt hjärta, vår ”motor” i löpspåret, det påverkas på flera sätt av löpträning. De flesta känner till att löpning ger ett starkt hjärta, men många undrar, kan det bli för mycket löpning för hjärtat?

– Träning och fysisk aktivitet, även så lite som en kort promenad till bussen, har flera positiva effekter på hjärta och blodkärl. Ju mer vi rör oss, desto bättre för hälsan, till en viss gräns. Det finns några studier på uthållighetsidrottare som har påvisat negativa effekter på hjärtat, vilket lett till en debatt om huruvida extrema träningsdoser faktiskt kan vara skadligt för hjärtat, och mycket forskning pågår inom området. Ibland läser man i tidningen om löpare som kollapsar och dör under olika lopp. Om det är en yngre person rör det sig oftast om en medfödd hjärtmuskelsjukdom eller, mer sällan, en hjärtmuskelinflammation. Är det en äldre individ är den vanligaste förklaringen förkalkning i hjärtats blodkärl. Dessa individer vet då sannolikt inte om att de har den här sjukdomen.

– Många har läst boken Born to Run som handlar om ultralöpning i Mexico och kommer ihåg huvudpersonen Micah True (han kallades för caballo blanco – den vita hästen). Han var en ultralöpare och dog under en löptur för några år sedan, vilket ledde till en hel del uppståndelse – kunde det vara farligt att springa ultramaraton? Man kom tydligen fram till att han dog av hjärtmuskelsjukdom och mild dehydrering. Jag blev själv fascinerad av boken och förvånad när jag läste om hans bortgång. Det troligaste är att han hade en ärftlig hjärtsjukdom och att han inte blev hjärtsjuk av löpningen.

– De akuta effekterna på hjärtat av ett träningspass innebär att hjärtfrekvensen (pulsen) och slagvolymen (mängden blod som hjärtat pumpar ut) ökar. Även blodtrycket ökar. Ju mer vältränad du är, desto högre kommer slagvolymen att vara vid maxansträngning. Den ökar med upp till 100 % och påverkas också av kroppsstorlek. 140 ml i maximal slagvolym är ett relativt normalt värde för en vuxen, frisk man.

Vid längre tids uthållighetsträning såsom vid löpning sker en förändring av hjärtats struktur och funktion som i de flesta fall går tillbaka när man slutar träna. Den största skillnaden mellan en otränad och en tränad individ är hjärtats slagvolym. Den ökar både i vila och under ansträngning med träning. Orsaken till att slagvolymen kan öka är dels att hjärtat blir större, dels att det blir mer eftergivligt (compliantpå engelska), det vill säga hjärtat kan tänja ut sig bättre. När man jämfört äldre atleter har man sett att deras hjärtan är lika eftergivliga som yngre, otränade individers, vilket är rätt så fantastiskt då denna egenskap i hjärtat normalt förloras med ökad ålder. Vilopulsen sänks av träning medan maxpulsen inte påverkas nämnvärt. Om något så kan maxpulsen minska några slag med träning.

– Hjärtats fyra hålrum, en kammare och ett förmak på höger och vänster sida, förstoras alla av uthållighetsträning. Vänster sidas kammare har kraftigare muskulatur än höger och är det som pumpar ut blodet till kroppens övriga delar. Förstoringen sker redan efter några månader och är självklart beroende av hur hårt och hur mycket man tränar. Ibland kan det till och med vara svårt att skilja normala förändringar från sjukdom. I kamrarna ökar muskelmassan och volymen men tjockleken på hjärtmuskeln är oförändrad. Det är först på senare tid när det blivit lättare att avbilda hjärtat med magnetkamera som man insett att högersidan också förstoras, kanske ännu mer än vänster sida. I en italiensk studie har man tittat på vad som händer när man slutar uthållighetsträna på elitnivå och sett att nästan alla individer då får mindre hjärtan, men ¼ hade fortfarande riktigt stora hjärtan. Dock är det ju högst troligt att individer med genetiskt större hjärtan också är de som kommer att lyckas bra.

Är det farligt för hjärtat att träna för mycket?

– Det finns några observationer som kan tala för detta (men enligt mig inga övertygande bevis):

  • Under ett akut träningspass är risken för plötslig hjärtdöd större än i vila, och risken ökar ju mindre fysiskt aktiv man är. Risken för plötslig hjärtdöd har uppskattats till 1/200 000 under ett maraton (högre för män och lägre för kvinnor). Trots denna lilla riskökning är det viktigt att ändå komma ihåg att livslång fysisk aktivitet sänker risken för plötslig hjärtdöd totalt sett.
  • Efter Boston Marathon uppmättes en ökning av ett hjärtenzym som uppmäts vid hjärtskada, troponin, hos alla som undersöktes. Hos vissa sågs till och med nivåer som vid hjärtinfarkt. Dock sågs en nedgång till normala nivåer efter 24–72 timmar, vilket gör att man anser att detta är ofarligt.
  • Direkt efter extrema uthållighetsprestationer (som ultralopp och Ironman) har man uppmätt nedsatt hjärtfunktion och högerhjärtat verkar särskilt känsligt. Det mesta tyder dock på att denna funktionsnedsättning går snabbt tillbaka och är ofarlig.
  • Man har sett ärrbildning (fibros) i hjärtat hos uthållighetsidrottare vid undersökning med magnetkamera. Ju fler maraton och år av uthållighetsträning, desto högre var risken för ärrbildning. Ärrbildning i hjärtat kan vara skadligt då det till exempel kan leda till allvarliga hjärtrusningar. Man vet dock inte vilken betydelse ärrbildning har i fallen med uthållighetsidrottare.
  • När man har studerat vasaloppsåkare har man sett att ju fler vasalopp och ju snabbare tid, desto större är risken att drabbas av förmaksflimmer (hjärtat slår oregelbundet och fort). Det var detta Charlotte Kalla drabbades av i vintras, dock finns det olika typer. Kopplingen mellan hög träningsdos och förmaksflimmer har man även sett i andra studier. Orsaken tror man är påverkan på hjärtats förmak, som blir större, samt på den del av nervsystemet som styr hjärtfrekvensen. Det verkar finnas ett J-format förhållande mellan träningsdos och risk för förmaksflimmer då måttlig uthållighetsträning minskar risken för förmaksflimmer.
  • En koppling mellan maratonlöpning och förkalkning av blodkärlen i hjärtat har funnits i två större studier. Dock var förkalkningen av den ”snällare” typen som innebär en lägre risk för framtida hjärtskada.

– För något år sedan kom det en studie från Köpenhamn som fick en del uppmärksamhet. Den följde joggare i 12 år och fann att den lägsta dödligheten fanns i gruppen som joggade max 2,5 timme/vecka (max 3 ggr/vecka), medan över 3 timmars hårdare löpning i veckan var lika dåligt som att inte träna alls. Det finns dock brister i utformningen av studien, till exempel väldigt få dödsfall. Resultaten motsägs också av en större amerikansk studie på 55 000 individer som visade att alla löpare (även de som sprang väldigt lite) hade lägre dödlighet än icke-löpare och att mängden löpning per vecka inte var betydelsefullt. Det som var viktigt var att man sprang och att man helst gjorde det under en längre tid utan avbrott.

– Något som talar emot att hård träning skulle vara skadligt för hjärtat är att studier har visat att både tidigare olympier och Tour de France-cyklister lever längre än ålders- och könsmatchade individer. Detta samband var än mer förstärkt hos uthållighetsidrottande olympier. Dock är det svårt att veta vad som är hönan och ägget i det här fallet eftersom vem som helst inte blir elitidrottare och livsstilsfaktorer påverkar.

– Sammanfattningsvis så finns det vissa faktorer som antyder att extrem uthållighetsträning som exempelvis maratonlöpning kan påverka hjärtat negativt, men inga bevis för att denna hjärtpåverkan faktiskt är skadlig för individen.

– Om man har någon hjärtsjukdom bör man absolut rådgöra med läkare innan man sätter i gång med intensivare löpning och springer lopp, med fördel någon som är träningsintresserad och kan sätta sig in i behovet av att få springa. Det finns sjukdomar som är oförenliga med hård träning, men oftast är så inte fallet. Det är också viktigt att tänka på att ju äldre man är, desto viktigare är det att vänja hjärtat vid hård träning innan man ställer sig på startlinjen till ett lopp, även för att kunna känna av eventuella besvär innan man försöker sig på en maxprestation.Är man frisk och välmående finns dock ingen anledning till oro – hjärtat mår bra av löpning!

Helena springer i Romsdalen

 Dela på Facebook