Morgonjoggen har alltid varit och kommer nog alltid att förbli mitt absoluta favoritpass. Att vakna i gryningen, snöra på sig skorna och sakta låta kroppen vakna i takt med naturen och omgivningen är magi. På riktigt.
Nu på våren när det är ljumt och solen går upp tidigt, händer det att jag nästan blir tårögd av välbehagskänslorna som strömmar runt och tankarna som kravlöst flyger fritt medans tid och kilometer flyter förbi obemärkt. Aldrig är luften så frisk, aldrig är benen så lätta, aldrig är sinnet så klart. Aldrig är man så nära livet.
Jag kommer alltid försöka att köra mina hårda och tuffa pass på kvällstid, för jag vill behålla min morgonjogg soft och rakt igenom njutningsfull. Det här är min kärleksförklaring till den kravlösa morgonjoggen.
