Lisa gjorde en fantastisk mara i november då hon i Valencia sprang på 2.40.29 – då var hon osäker på om hon skulle köra en till för att klara VM gränsen. Fyra månader senare gör Lisa 2.37.27 i Barcelona – 3.02 bättre, ca 4 sekunder per km. Klart Spring är nyfikna. Vi fick en unik pratstund med Lisa när hon åter var på svensk mark.
När bestämde du dig för Barcelona?
Efter Valencia var jag ganska trött och väldigt nöjd, var egentligen övertygad om att det var bra så. Men efter att ha vilat några veckor så kom suget tillbaka. Jag började springa igen och sprang på som tidigare.
Under hösten kontaktade jag friidrottsförbundet men fick ingen respons alls, men sedan hörde Lorenzo av sig, bad om ursäkt och vi fick igång en dialog. Sakta men säkert växte det fram att det skulle vara kul att testa om jag kunde klara gränsen. Googlade runt bland marorna hittade Barcelona som passade perfekt med hänsyn till mina studier, så det kändes som om det fanns en tanke. Jag fick kontakt med deras elitorganisation och de vill ge mig en plats i det tuffa elitledet, väldigt motiverande och glädjande förstås.
Vad var ditt konkreta mål på startlinjen, hur såg strategin ut för loppet?
Fyra veckor innan start började jag fokusera, första åtgärden var att printa ut ett målarmband, jag la in tiden 2.38.00, men fick ut 2.37.32, det var det jag tränade emot. De sista fyra veckorna kopierade jag i princip upplägget från Valencia, jag hade en härlig upplevelse där och det loppet var det riktigt flow i 42km.
Hur tränar du inför ett så konkret mål?
Det är mycket distans sedan väldigt hårda tröskelpass på grund av att det blev en säsongsuppstart och jag var tvungen att få in tävlingstempot i kroppen. I höstas var det slutet på säsongen, nu en uppstart, så mycket hårdare trösklar. Jag körde bland annat 10km på ca 35 minuter men ofta 20-30 minuter i 3:20-3:30 tempo. Oftast hamnar veckorna på ca 120 km. Ett nyckelpass som jag körde 10 dagar innan gav mig svaret att jag var redo, 4 x 4km i 3:42 tempo i ett 30km pass och det kändes enkelt.
Dessutom var jag sista månaden extra noga med det mentala arbetet, fysiska förmågan kände jag stärktes av att jag dessutom prioriterade mycket sömn för att hålla mig frisk. Mentala bitarna stärktes också av mycket läsning av böcker, visualisera bilder, musik, bra vänner och familjen, sedan söker jag ofta tystnad och fågelkvitter. Jag tror många maratonlöpare når sin maxkapacitet genom att jobba mentalt.
Berätta om loppet, hur gick det i förhållande till din plan? Hade du sällskap eller var det en soloresa? Några perioder då du tvekade?
Jag är inte alls nöjd med första halvan av loppet, det blev aldrig så avslappnat som jag vill ha det. Många låg väldigt närma och störde mig, min dricka fanns inte på plats varken vid 10 eller 15 km. Sedan var det ett ganska knixigt lopp med många tvära kurvor. Mentalt jobbade jag hela tiden med att intala mig, du kan detta, stör dig inte på yttre faktorer. Andra halvan kändes bättre, dels fick jag min första flaska med sportdryck vid 20km, sedan fick jag sällskap av en annan jämn löpare från 25 km och framåt. Vid 30km fanns det dock lite tvekan, min nummerlapp hade lossnat och jag var dessutom kissnödig – så tanke var att stanna och kissa plus sätta fast nummerlappen.
Jag ville inte tappa mitt sällskap och lyckade med nålar som jag hade med mig fästa nummerlappen i farten och behovet av att kissa försvann. Strulet första 20 km tog dock ut sin rätt och det blev tunnelseende redan efter 32 km, jag brukar klara mig mycket längre. Men med stort fokus och att jobba mentalt så gick det att fortsätta. Jag kan dock se på bilder och filmer att min löpning inte är så bra sista halvtimmen. Jag hade extrem muskelvärk, mer än jag någonsin haft tidigare. Tror det beror mycket på att jag försökte nyttja utförslöpningarna och gick på hårdare än 3:40 tempo.
Nu är du ev VM klar, vad känner du när du tänker på det?
Ärligt så tänker jag inte så mycket på det, det viktiga för mig är tiden – jag är så nöjd med att ha gjort 2.37. Det är snarare att det blir lite jobbigt, att uppståndelsen blir för stor för mig.
Vad är störst, 2.37, VM kvalgränsen eller Årets kvinnliga löpare?
Tiden och att jag blev framröstad som årets kvinnliga löpare betyder väldigt mycket för mig, det är liksom det jag går igång på. Att man som ung studerande tjej kan fokusera på sin grej och prestera tider som räcker till ett VM, det är stärkande.
Vi som testat på maraton vet ju hur det är efter 30km, energin tar slut – hur gör du för att klara hela distansen? Vad äter du innan och under loppet?
Jag har problem med min mage och det är alltid ett orosmoment, men jag har hittat ett upplägg som fungerar. Jag äter mycket men inte så ofta, sista veckan börjar jag med rödbetsjuice på tisdagen. Under torsdag och fredag tömmer jag mig på kolhydrater och sedan laddar jag in. Det sista jag gör på lördagen är att äta ordentligt med pasta och sedan krypa ner i sängen, somnade redan 20.30 i Barcelona. Under själva loppet har jag sportdryck, sedan en egen blandning av kaffe och sportdryck från 25 km och framåt.
Ett viktigt område för mig är att lära mig springa energisnålt, det tänker jag på under de flesta pass – jag kan inte tillföra så mycket energi på grund av magen så måste göra av med så lite som möjligt.
Hur mår du direkt efter 42km? Dagen efter?
Jag mådde bra direkt efter, promenerade till hotellet, tog det lugnt, var ute och åt på kvällen. Men i veckan har jag haft ont i musklerna, har promenerat lite varje dag och kört yoga.
Vad väntar nu?
I mitt huvud har det hela tiden varit Göteborgsvarvet, Stockholm marathon, SM milen, nu får jag se om det blir VM och om det påverkar årets upplägg. Jag ska prata med förbundet nästa vecka. Men närmast så ska jag fira lite med klubben och familjen den 25 mars.
Spring gratulerar Lisa till en fantastisk tid och önskar dig lycka till framåt. Lisa är med i Springklubben och läser magasin Spring, gör du? Snart dax att skicka ut # 2 2017. http://spring.prenservice.se/kodlandning?internetkod=436-4361001
