Ja, jag tänkte att det kunde vara läge med någon slags sammanfattning och reflektion över de två senaste månaderna som gått i ett rasande tempo. Hösten inleddes, som tidigare nämnt här på bloggen, med en veckas novischvecka i Lund beståendes av väldigt lite sömn och obefintlig konditionsträning. När jag skulle dra igång min träning efter det var min målsättning glasklar, springa under 2 timmar och 30 minuter på Valencia marathon och sedan en bra vinter för att kunna prestera på topp på Göteborgsvarvet och Stockholm marathon. Idag ser det annorlunda ut och jag har nya mål och förhoppningar om nästa säsong.
Löpar-hösten 2018 började väl någonstans med att jag sprang Köpenhamn halvmarathon med en väldigt bra känsla i kroppen och utan någon egentlig uppladdning för att springa så snabbt som möjligt. Planen var vidare att springa Lidingöloppet 30 km, ett lopp jag tyvärr fick ställa in på grund av hälseneproblem efter skobyte i kombination med viss mängdökning. Som tur var blev jag av med besvären relativt omgående och kunde köra på med träningen. Efter ha snackat lite med BG om Varvetmilen i Halmstad bestämde jag mig för att också åka upp för att springa, kul att slå mitt PB på milen tänkte jag. Jag sprang in på retliga 31:01 och hoppade genast på möjligheten att springa under 31 minuter redan helgen efter på Hytteplanamila. Väl i Norge sprang jag in på 30.39 och lyckades sänka mitt PB ytterligare, detta samtidigt som jag gjorde det med en väldigt bra känsla och en känsla av att jag har mycket mer att hämta på distansen. Kul var att jag lyckades springa snabbare än båda bröderna Ingebrigtsen i sista backen inför målgången, något att berätta om för barnbarnen när jag blir äldre…(https://live.ultimate.dk/desktop/front/index.php?eventid=4020&ignoreuseragent=true). Mindre kul var att min klubbkamrat Benjamin slog mig i samma backe med råge, men jag har sagt till honom att han får akta sig nästa år! Efter dessa två “framgångar” på 10 km landsväg har jag insett att jag vill ge dem lite kortare distanserna ett ordentligt försök samt tävla på bana och inte enbart stadslopp. Tack vare min tränare Ulf Friberg har jag också fått väldigt mycket bättre struktur på min träning, än så länge har det varit väldigt givande och gett mig en större variation i träningen. Det känns helt klart som att intensiteten i min träning tilltagit men också min egna vilja, nu känns det som en aktiv satsning jämfört mot tidigare då det ändå var mest “för skojs skull”. Det ska dock tilläggas att jag tycker det är bra mycket roligare med löpning nu än jag gjorde för ett halvår sen.
Det som för mig tillsist blev en en månad lång säsong för mig avslutades på Öland i och med terräng SM. Där var först tanken att jag skulle springa 12km och försöka ta lagmedalj tillsammans med Anders Grahl och Mustafa Mohamed. Istället kom terrängdebuten på M22 8 km för min del, det skulle visa sig att det var rätt så jobbigt. Inför loppet hade jag väl ingen större koll på vilka mina konkurrenter var och vad jag skulle förvänta mig. Efter att, tillsammans med tränare, kikat lite närmare på startlistan kändes det som att en placering lite högre upp i listorna var möjligt. Efter att två av favoriterna i loppet dragit sig ur steg mina förhoppningar något, men eftersom det var mitt första placeringslopp valde jag att inte tänka så mycket på det utan bara göra mitt yttersta. Det flöt på bra och jag sprang rätt så defensivt första två varven, under det tredje varvet blev luckan fram till täten större och större vilket ledde till att jag till sist sprang helt ensam vilket var slitsamt och jag hade inte någon energi för att göra något åt det. Jag sprang som sagt in på 26:24 och en femte plats, vilket jag med lite distans till insett inte var en så dålig prestation som jag först tyckte. Med tanke på min ovana på underlaget och de skarpa kurvorna hade jag nog inte kunnat göra så mycket bättre ifrån mig där och då. Ifall man vill se loppet i repris finns det på friidrott.se under dag 2 (https://friidrottskanalen.solidtango.com/video/repris-terrang-sm-dag-2 ) 1:45:00 in i klippet.
Iallafall så har min löpning gjort en U sväng sen i augusti, från att ha varit helt inställd på längre distanser som halv- och helmarathon och att min styrka låg i min uthållighet. Till att idag se fram emot en säsong beståendes av kanske framförallt 5000 och 10 000 meters lopp och insett att min styrka ligger i snabbheten. På 5000 meter handlar det mest om att jag vill göra en så bra tid som möjligt. På 10 000 meter däremot är målet inför nästa år glasklart, jag vill under 30 minuter på bana. Det är med stor nyfikenhet och viss försiktighet jag ser fram emot kommande året, det ska bli väldigt kul att springa mina första tävlingar på bana men jag är också medveten om att det är långt ifrån säkert att vägen till snabbare tider kommer vara lika spikrak som de varit för mig det senaste halvåret. Jag är dock övertygad om att den hjälp jag får av Ulf och Hälle kommer vara guld värt de kommande året, tålamod kommer vara otroligt viktigt. Målsättningen är framförallt att bli snabbare men också att vara snabb och prestera på topp under en lång tid framöver. Nu väntar Valencia marathon 2 december, antagligen mitt sista marathon på ett tag – det ska bli sjukt kul att åka ner och njuta av den svenska invasion som kommer vara!
Slutligen vill jag rekommendera alla att följa @teampopcornrunners på Instagram, här kommer ni kunna följa Sveriges trevligaste och snabbaste (!) löpargrupp! :)