Jag går alltid in i sommaren med inställningen att jag ska träna som en dåre och komma ut på andra sidan som ett fysiskt monster. Det har dock aldrig hänt i den så kallade verkligheten. Lite oklart varför egentligen, sommaren kommer i vägen för sig själv på nåt sätt. I år har det varit en kombination av först motivationsbrist och nu på sistone en häl som knorrar. Ska inte uppehålla mig vid det utan tänkte bara ventilera några av sommarens löphändelser helt kort.
Vi kan väl börja med Broloppet. Vilket monumentalt fiasko! Att inte kunna springa i mål för att det är trafikstockning av löpare framför som korkar igen målgången. Otroligt, har man hört om nåt liknande haveri? Det får ju mitt kverulerande kring andra arrangörers tillkortakommanden att se rätt larvigt ut. Som att gnälla på att medaljerna är slut vid målgången. Vad är det jämfört med att delta i ett lopp och inte ens få springa i mål.
Och så Strava-gate. Att livvakter loggar sina rundor kan jag förstå. Att dom lägger ut det på öppna konton är så klart svårare att begripa. Men, den stora frågan lämnas obesvarad vad jag har kunnat se: hur snabbt springs det? Ge oss kilometertiderna! Här kan ju den riktiga skandalen finnas: statsministern öppnar sina löprundor alldeles för hårt, han kroknar ju mot slutet! Körs det intervaller? Är allt mellanmjölk? Vad indikerar tiderna för form på milen? Får han till rundor eller springer han fram och tillbaka? Frågor som journalisterna på DN givetvis har svaren på men väljer att mörka. Varför?
En gång råkade jag ju gnälla lite på fjällöpning (att det kan vara lite enformigt) och det har jag fått äta upp. Sen dess försöker jag sakta men säkert återupprätta relationen till fjällfolket (som verkar vara ett känsligt släkte) genom att även lyfta fram det positiva med fjällturer. Nu hade jag hade en trevlig upplevelse i somras när jag sprang rakt över Ottsjön i Jämtland. Ja eller sprang och sprang, jag vadade väl snarare men det var ganska coolt ändå. Tydligen den enda sjö i Sverige som man kan vada över.*
Slutligen: Ska jag ta upp löpduellen mellan Björn Ferry och Sebastian Samuelsson på 10000 meter? Ett lopp som Sebbe vann knappt på 33.09 och som jag följde med ett visst intresse. Jag har ju sen länge ett gott öga till Ferry för hans miljöengagemang och gillar honom som kommentator, vi är väl dessutom typ jämngamla. En del kommentarer efteråt gick ut på att Björn med sin tid toppar årsbästalistan i sin åldersklass (M45). Well, hold my hemmagjorda sportdryck (lemonad, dextropur, honung). Ska jag verkligen ta upp det här med att årsbästalistan inte längre är att lita på? Om nån t.ex. springer Långlöparnas kväll i heat A eller B och har otillåtna skor (vilket ju nästan alla har (även Björn Ferry)) så syns inte det resultatet i statistiken sen. Däremot får löpare i långsammare heat som springer med likadana skor sina tider godkända officiellt. Inte optimalt kanske (speciellt inte om man är A. Lennart Julin) men det har säkert sina skäl. Jag kan ha fel här men jag antar att det är så det fungerar.
Men nej, jag väljer att inte ta upp det, det vore småaktigt och ogint av mig. Dessutom vill jag inte lägga sten på börda när nån redan har förlorat 1000 euro i ett vad. Jag är för övrigt väldigt positivt inställd till den här typen av vadslagning. Roligt, modigt och ändå rätt prestigelöst från båda två. Mer sånt! Går det att få till en duell mellan Ulf Kristersson och Alexander Stubb?
* Källa: en random tysk tant.
